Härad, socken och ting
500-talet var de stora folkuppbådens sekel, då bygderna tvingades att gruppera sig kring naturliga samlingspunkter för överläggningar, rättskipning och offer, sannolikt under påverkan från romarriket. 
Tinget har varit det centrala vid häradsindelningens införande, vilket framgår av att häraden i de flesta fallen fått sina namn efter tingsplatsen. Ordet ”härad” är belagt första gången 1085 och betecknar en bygd med gemensam tingsplats.
Bild: Tingsberget vid Stora Åby socken, en ensligt belägen tingsplats.
Grundbetydelsen av ordet är ”folkskara som rider åt samma håll”, nämligen tinget. En tidigare kult kan ha utgjort en samlingspunkt som övertagits av kyrkan. Till stöd för detta kan tas det fornnordiska ”sokn” som bl.a. har betydelsen ”sammankomst”. Ordet har hög ålder i germanska språk.
Den äldsta daterade högen i Sverige, som även utgjort tingshög, är Aska-högen några kilometer norr om Vadstena (vendeltid ca 680).
Vid Skärkinds kyrka står en av de få runstenarna som finns med text av äldre runraden, den med 24 tecken. Stenen har daterats till 400-talet och ordet har uttytts ”skiþaleubaR”, vilket sannolikt betyder ”Leubar vid tingshägnaden”. Det kan tyda på att platsen har varit tingsplats i cirka 1600 år.
Bild: Östergötlands äldsta runsten på Skärkinds kyrkogård.
Under medeltiden hade Östergötland 18 häraden. En del gamla tingsplatser, omnämnda i medeltida källor har inte kunnat identifieras, de tycks inte vara knutna till den senare bebyggelsen. I de fallen kan det finnas ett samband mellan tingsplats och gamla övergivna förkristna kultplatser. Namnen på vissa av de äldsta tingsställena tyder på att de låg utanför bebyggelsen, t.ex. de som innehåller ”säter, sätter, sättra, vilket betyder ”fäbod, tillfällig bosättning”. Det är säkert en mycket ålderdomlig grupp av tingsplatser, vars ursprung får sökas i förkristen tid. Vid övergången till historisk tid fick de vika för mera centralt belägna platser.
Var hölls egentligen tingsförhandlingarna? Vi vet att flera av kyrkorna med västverk ligger nära viktiga tingsplatser. Flyttade man inomhus på vintern, kanske t.o.m. in i kyrkan?
Straffmyndig
Enligt landskapslagarna blev män myndiga vid 15 års ålder. Myndig betydde straffrättslig ansvarighet och befogenhet att föra talan i dråpsmål. Medeltidens människor förutsattes vara gifta. Landskapslagarnas arvsbestämmelser för kvinnor gäller ogifta – en ”onormal” status, som krävde särskilda bestämmelser. Den som gifte sig fick ut sitt arv i form av hemgift vid giftermålet.
Bild: Stegling, bild ur medeltida manuskript.
Svenskarna levde vid det förra millennieskiftet i ett samhälle med ett lagsystem som var det mest demokratiska i den då kända världen. Vid tinget fick alla fria män yttra sig och närvaro vid tinget var obligatorisk. Lagarna utformades gradvis allteftersom nya situationer uppstod som krävde nya lagregler. En svårare uppgift var att verkligen realisera domsluten. Den förfördelade själv eller hans släkt fick oftast göra detta, eftersom någon verkställande myndighet inte existerade under den tidiga medeltiden.
Frågan om de "kristna" runstenarnas ursprungliga placering är av stor betydelse. Om de i stor utsträckning har placerats vid tingsplatser, ger detta en inblick i tingets betydelse för kristnandet - d.v.s. att man på tinget beslöt om en bygd skulle vara kristen eller ej.
Lionga tingsplats, den centrala i Östergötland, låg i vägmötet mellan Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds häraden. Det var kungens huvudmål på Eriksgatan genom landskapet.
Byamotet
Tingets motsvarighet i de medeltida städerna var byamotet. På 1200-talet avlöstes byamotet av rådet som var en styrande representation för 
staden, valt av borgarna. Stadens innevånare skulle utse tolv rådmän, dessa kunde bara avsättas av kungen, men deras valperiod var kort, bara ett år. Endast två ”stadslagar” har bevarats, Stockholms och Söderköpings, båda från 1200-talets slut. Fogden var kungens representant i staden och han hade både administrativ och rättsskipande myndighet som han skulle utöva i samråd med byamotet, senare rådet.
Bild: Runristning vid Oklunda, Östra Husby Vikbolandet. Sveriges äldsta "rättstext". Den talar om Gunnar som dräpte en man, men fick förlikning med den dödes ätt.
Landskapslagarna bör förstås mot bakgrunden av konflikten mellan kungamaktens maktanspråk och den lokala aristokratins intressen. Lagmannen Eskil Magnusson (f. omkr. 1175) som antas ha varit den som 
sammanställde Äldre Västgötalagen var halvbror till Birger jarl, han var alltså östgöte. Till denna familj hörde också Bengt Magnusson, lagman i Östergötland, som fått äran av att ha sammanställt Östgötalagen under senare delen av 1200-talet. Han var lagman 1269-1292.
Bild: Nässja domarring.
Kyrkobalk ingick i de äldsta lagskrifterna som en del av den världsliga rättsskipningen, men fick i och med den kanoniska rättens införande mindre betydelse. Den ersattes av biskopsvisitation och därmed sammanhängande rättsförhandlingar.
