Fornborgar
I Östergötland finns cirka 130 fornborgar, av vilka de flesta tycks ha varit i bruk i flera hundra år. De skulle vara en tillflykt för folk och fä i orostider, med eftersom det är fria siktlinjer mellan många av dem, kan man anta att de också hade en funktion som "vårdkasberg" vid uppbåd av folk i bygder som gränsade till varandra.
Fornborgarna i Östergötland är av två typer, en bebodd, med kraftiga kulturlager och centralt läge i bygden, och en i utmarksläge utan synliga spår av bosättning. De flesta fornborgarna har påbörjats på 500-talet.
Bild: Fornborgen Dun Aengus på Irland. En typisk försvarsborg där det inte fanns möjlighet att fly för försvararna.
En linje av borgar från folkvandringstiden börjar vid Torshag i Kolmården och fortsätter över Torsborg och Torsklint åt sydost och följer Motala ströms sträckning. Där ansluter de till siktlinjen i det stora raka huvudstråket av östgötaborgar (Slätbaken - Västra Husby - norra Roxenstranden). De representerar även en optisk signallinje, längs vilken alarmbud från landskapets bägge farliga inseglingsleder, Bråviken och Slätbaken, kunde föras in i huvudbygderna. Signalerna har utgjorts av eldar som tänts på de längst åt öster belägna borgarna, när bevakningsmanskapet upptäckt någon fientlig flotta ute på vikarna, och från klint till klint har eldsignalerna förts vidare åt väster.
Namnet Vårdsberg betyder "vårdkasberg" och höjden där Östergötlands enda bevarade rundkyrka ligger, ingår i systemet med siktlinjer mellan fornborgar och vårdkashöjder som finns runt Roxen.
Bild: Fornborgar med siktlinjer i de centrala delarna av Östergötland.
Vikbolandet
Av Östergötlands cirka 130 fornborgar finns de flesta på Vikbolandet. Båda de vanliga typerna är representerade, tillflyktsborgarna som bara användes vid uppenbar fara och de andra som snarare är att betrakta som befästa samhällen 
slutna inom en mur. Dessa ligger ofta indragna i landskapet, inte så nära de trakter där man kunde räkna med överfall. Fynden i fornborgarna är från 400- 500-talet. Det ligger nära till hands att se de bebyggda borgarna som minnen från stam/ättfejder, en tid då gårdar och andra bosättningar härjades, då alla var osäkra. På Skönberga prästgårdstomt har man i en fornborg från denna tid funnit bl.a. ett bröd, bakat på ärtmjöl och tallbark. Flyktborgarna var tillflyktsplatser, där hela traktens befolkning kunde söka skydd då fientliga skaror kom, t.ex. Ramundersborg vid Söderköping.
Bild: Ramundersborg vid Söderköping.
Östergötlands inre
Den inre delen av Östergötland hade ett mycket skyddat läge: stora skogar i norr och söder, Vättern i väster och försvarsanläggningen Götavirket i öster. Den del av landskapet som hamnade öster om försvarsvallen – Vikbolandet – var oskyddad och mängden av fornborgar där tyder på att befolkningen verkligen var utsatt för återkommande attacker av olika grupper.
Området runt Norrköping var tidigt ett väl uppodlat jordbruksdistrikt med behov både av införsel och utförsel av varor. Staden hade också en förträfflig hamn med vårdkasberget Sylten vid inloppet.
Tångstad
En och en halv kilometer väster om Norsholm finns fornborgen
Tångstad med en storartad utsikt över Roxen. Trots att vi vet att de flesta fornborgarna hade en försvarsfunktion, talar grävfynden ett vardagsspråk. Det är hushållets föremål man hittar i dem, inte vapen och dylikt.
Bild mindre: Utsikt från Tångstad fornborg nära Norsholm.
Bild större: Ingång till Tångstad fornborg vid Norsholm.
Omberg
På Omberg finns tre stora fornborgar, Hjässaborgen Borggården och Drottning Ommas borg. De två förstnämnda ingick sannolikt i Alvastras maktområde medan Drottning Ommas borg var orienterad mot Borghamn.
Bild övre: Fornborgen "drottning Ommas borg" vid Borghamn. Vättern i bakgrunden.
Bild undre: Hjässaborgen på Omberg.
