Befolkningen
Östergötlands befolkningsmässiga centrum var den bördiga slätten med tre bygder tydligt avtecknande sig som särskilt betydelsefulla. Det var området mellan Tåkern och Hästholmen, landet mellan Svartåns och Stångåns utlopp i Roxen samt längs Motala ström mellan Bråviken och Glan.
Slätten skär som en kil genom landskapet från Vättern till Vikbolandet och där finns bl.a. mer än 900 forntida gravfält. Den inre delen av Östergötland hade ett mycket skyddat läge: stora skogar i norr och söder, Vättern i väster och försvarsanläggningen Götavirket i öster.
Bild: Frekvenskarta över registrerade forntida gravfält.
Den del av landet som hamnade öster om försvarsvallen – Vikbolandet – var oskyddad och mängden av fornborgar där tyder på att befolkningen verkligen var utsatt för återkommande attacker av olika grupper.
Bild: Genomskärning av fornborgen Götavirke.
Under oroliga tider tycks den demografiska tyngdpunkten ha förskjutits mot centrum till Linköpingstrakten. 500-talet var en upprörd tid, vilket de många fornborgarna och fattigdomen på fynd visar.
De yttre förändringarna har resulterat i att de förut ledande klasserna decimerats och nya, lägre befolkningsskikt blivit basen för religion, språk och idéer. 
Linköpingstraktens stora gravhögar från denna tid kan vara lokala kungagravar, viket den muntliga folktraditionen också gör dem till.
Bild: Sättunahögen.
Pest och kyla
Klimatet försämrades 400-700 (Fimbulvintern) och den Justinianska pesten, samma sjukdom som Digerdöden, drabbade Europa (543).
Nästan ett tusen år senare, ca 1250-1600 upprepades denna klimatförsämring (Lilla istiden) som i kombination med Digerdöden 1348-50 var en fruktansvärd hemsökelse i Sverige, med en befolkning på drygt en halv miljon människor.
Digerdödens utbrott följdes av ytterligare åtta pestepidemier före år 1500. Av de 993 gårdar Vadstena kloster ägde i mitten av 1300-talet, stod t.ex. 148 öde och obrukade fortfarande efter 150 år. Den ödeläggande effekten på jordbruk och ekonomi påverkade i högsta grad samhällsutvecklingen under senmedeltiden.
