Alvastra - Junabäck

Hästholmen ligger vid en skyddad vik av Vättern, vilket gjorde platsen till en viktig hamn under 1100- och 1200-talet. På 1300-talet var trafiken också livlig och Hästholmen blomstrade.

Där låg den gemensamma tingsplatsen för Dals och Lysings härad och på handlingar från 1384 finns ett sigillavtryck där det står att läsa:”Villa Hestholmensis”, vilket tyder på att orten hade stadsstatus. För överfarten till kungaborgen Näs på Visingsö var Hästholmen den vanliga hamnen på Vätterns östsida.

Djurfigurer på hällristning i Hästholmen. Bronsåldern. De östgötska hällristningarna från bronsåldern (330 lokaler) ligger i ett långt stråk längs den gamla huvudvägen. Så också i Hästholmen, där de ristade båtarna ligger klara att köra ner i Vättern, inte så många som i Norrköping, men värdefulla som indikation på tidig bebyggelse.

Bild: Djurfigurer på hällristning i Hästholmen. Bronsåldern.

Ödeshög

Ödeshögs kyrkas torn är helt medeltida, men byggnadens nuvarande yttre är ett verk av arkitekten Ferdinand Boberg. I tornet fanns en övre portal med representativ funktion mot långhuset – helt visst en kunglig kyrka.

I Sväm, ett par kilometer söder om Ödeshög har man funnit en stenåldergrav med kropparna av 19 människor. Där finns också tre broar, varav en är den medeltida Markbron.

Eriksgatans sista sträcka i Östergötland följer Västra holvägen via: Ödeshög – Sväm(b) – Stockseryd – Skrädeberg – Sunneryd – Hårstorp – Holkaberg – Norbäck – Isgårda.

Tingstad

Byn Tingstad har en domarring på Tingsberget och där var ”rätt tingsplats” för gemensamma angelägenheter i häradet som sträckte sig ända fram till Vättern.

Den gamla gränsstenen mellan Östergötland och Småland. Det vägsystem som finns i dag passar illa in i bilden av Tingstad som en central plats på Holaveden, men förr fanns naturligtvis tvärgående ridstigar, vilkas sträckningar nu är svåra eller omöjliga att lokalisera.

Den äldsta vägen över Holaveden är gömd mellan motorvägen och gamla E4 som två små bitar mellan Skrädeberg och Vida Vättern och mellan Stava och Uppgränna. Vid Narbäcken står gränsstenenmellan Östergötland och Småland.

Bild: Den gamla gränsstenen mellan Östergötland och Småland.

Uppgränna

Vid Uppgränna står en runsten daterad till 1000-talet. Texten innehåller inget ovanligt - men kombinationen av kapell, offerkälla och runsten tyder på att detta var en plats av stor betydelse längs vägen.

Här skiftades gisslan på nytt, då den nyvalde kungen lämnade Östergötland. Smålänningarna (Tiohäradsmännen) mötte med sin gisslan ”midian skog” på Holaveden, men östgötarnas gisslan tycks ha följt med till Junabäck vid Jönköping under den äldsta tiden. Där tog västgötarna över ansvaret.

Ett kapell, Heligkors kapell, fanns vid Uppgränna. Det byggdes omkring 1330 av fransiskanerna, var invigt till Johannes Döparen vars fest firas vid midsommar, och stod kvar till omkring 1750. Antagligen fanns det också ett härbärge i anslutning till kapellet.

Vid Uppgränna står en runsten daterad till 1000-talet. Intill Gästgivargården finns en offerkälla, som kallas ”Kapellbrunn”, säkert en trefaldighetskälla. Källan finns kvar, men nu som brunn i ett bostadshus byggt över kapellruinen. Vid den gamla vägen står också en runsten daterad till början av 1000-talet; texten innehåller ingenting ovanligt. Men kombinationen kapell, offerkälla och runsten visar att detta var en plats av gammal och stor betydelse vid vägen.

Bild: Vid Uppgränna står en runsten daterad till 1000-talet.

Förbi Uppgränna gick pilgrimsvägen som fortsatte till Vadstena och slutligen till Trondhjem, och i sydlig riktning sammanföll den med Eriksgatans väg efter Alvastra.

Junabäck

Enligt Äldre västgötalagen skulle skifte av gisslan ske vid Junabäcken, som nu till största delen rinner i en kulvert. På den plats i Jönköping där några meter av bäcken är synliga finns ett monument över Eriksgatan, där Magnus Ladulås är avbildad. När Junabäcken passerats hade kungen definitivt lämnat Östergötland.