I tidernas morgon
Det finns ett gammalt talesätt bland skogsmän i vår landsända, som menar, att när man talar om skogsskötsel gör man klokt i, att bara yttra sig om det skogsbestånd man just för tillfället har framför ögonen. Om påståendet är sant, beror det på inlandsisen!
När inlandsisen drog sig tillbaka från våra breddgrader, skapades en mosaik av jordarter och mineral, som gör att betingelserna för skogens tillväxt varierar ofta på ett högst förbryllande sätt.
Inlandsisen har ställt till det även på andra områden. Bakom den vikande inlandsisen vandrade trädslagen in. Tallen har kommit från söder, granen från norr. Det betyder, att granens frön kunde blåsa mot Östergötland först när inlandsisen vikit undan i nordost. Den invandrande granen har därför ännu inte hunnit anpassa sig helt till vårt lokala klimat. Granar, som trivs bra hos oss, hämtar man därför bäst utomlands från samma breddgrader och höjdlägen som våra egna.
I våra delar av Östergötland blir geologin extra intressant. Den skandinaviska urbergsplattan, som mest består av gnejs och granit bildades för 2000 miljoner år sedan, har i våra trakter blivit föremål för omfattande störningar i form av förkastningar och sprickbildningar. I västra kanten av våra skogar hittar vi den leptitformation som givit upphov till järnbergslagen. Kanske den äldsta i landet. Ovanför förkastningsbranterna dominerar näringsfattiga mineral, nedanför finns fickor med jordmåner med spår av kalkhaltiga sediment och vittringsprodukter. Allt detta påverkar skogarnas växtsätt och skogsskötseln måste fogas därefter.
Skogsbruk i våra trakter kan aldrig bli långtråkigt.
