Önas kulturlandskap

8. Ute på skogen

Nu har vi gått en bit och har passerat åkrar och ängsmarker. Vi har nått utmarken – så kallas den mark som låg utanför byarnas och gårdarnas odlingar och hagar. Utmarken här består av skog, myrar och mossar, bergknallar, kärr och bäckar. Sjön hör egentligen också hit men den har vi redan berättat om.

Idag ser vi utmarken mest som skog där vi kan plocka bär och svamp. Men förr var den en viktig resurs för människorna på Öna, precis som i alla andra byar. Utmarken var lika viktig som andra platser för att få gårdslivet att gå ihop.

På våren släppte man ut djuren på skogsbete. Helst skulle de beta så länge som möjligt på utmarken för att spara på det dyrbara vinterfodret. När djuren släpptes i skogen följde ofta en vallflicka eller vallpojke med, för att se till att djuren inte gick för långt och att de kom hem till kvällsmjölkningen. Det var ofta barnen på gården som vallade.

Vallflicka med kor i skogen

På utmarkens skogar hämtade man timmer till hus och virke till verktyg och möbler. Det var också här man samlade ved. Utan ved gick det inte laga mat eller hålla stugorna varma. Skogsarbetet var lämpligast på vintern, när det var mindre jobb med jordbruket. Dessutom var timmerstockarna lättare att forsla hem när det var snö och tjäle. Stockarna kunde då hämtas den närmsta vägen, glidande på snö och is och över mossar och kärr.

Yxa och huggkubb

Skogen gav också material till gärdesgårdarna. Till störar valdes oftast trä som inte ruttnade så lätt, helst av ene eller smala granstammar. Till trinnor – själva staketet - valde man granvirke och för att binda samman gärdesgården användes långa färska grankvistar.

I närheten av den lilla åkerlyckan Klintkätten finns två kolbottnar. Det är lämningar efter kolmilor. De hittades på 1990-talet och troligen finns det fler i skogarna. Kolet gick att sälja och användes vid järnbruken. Spåren efter en kolmila ser ut som en stor rund yta, cirka 10 meter, som ofta har ett grunt dike runt sig. En kolmila var man tvungen att övervaka dag och natt tills kolet var färdigt. Ofta bodde kolaren i en enkel koja intill milan.

Kolmilor

På utmarken - i skogen, bergknallarna, mossarna och skogstjärnarna - fanns också vilda djur och övernaturliga väsen. Det var här skogsrået kunde tassa fram, en vacker kvinna framtill och med ryggen som en urholkad trästock. Ofta hade hon en rävsvans som tittade fram under kjolkanten. Kanske kunde man få se en skymt av en lyktgubbe och vem vet var troll och vättar höll hus.

Men nu smiter vi iväg från skogsrån och vättar. Vi fortsätter stigen fram och snart öppnar skogen upp sig vid Sjölyckan. Vi går förbi den och kommer fram till en rastplats vid sjön.

Introduktion till kulturlandskapet

 

1. En skogsgård med steniga åkrar

2. Bland blommor, grönsaker och bärbuskar

3. På gårdstunet

4. Sjön, gurkorna och sjöormen

5. Åkrar, ängar och gärdesgårdar

6. Vägarna leder till och från Öna

7. Små åkrar ute i skogen

8. Ute på skogen – utmarken

9. Från överlevnad till sommarnöje

 

Se alla vandringar på Öna