Byggnaderna på Öna

byggnaderna på öna

7. Loftboden 

vinkel med den grå gårdens stuga ligger boden. Den är helt inklädd med en stockpanel som gör att den är misstänkt lik en ny bod som försöker se gammaldags ut. Men stockpanelen tillkom på 1940-talet och där bakom finns en gammal knuttimrad parbod. Timmerstommen rötskadad och i ganska dåligt skick. Parbod kallas den för att den består av två rum med separata ingångar. Precis som på de övriga byggnaderna på Öna har boden haft ett sticketak och på stickorna ligger idag ett tak med enkupigt tegel. Boden har inte daterats så vi vet inte hur gammal den är. 

På foton som är tagna 1953 syns att det funnits en skorsten på boden. Skorstenen visar att den haft en murstock och någon form av eldstad. Idag finns det inga spår efter vare sig murstocken eller någon spis. Det har också funnits en invändig trappa upp till övervåningen, men även den är borta idag. Istället finns en utvändig trappa som kom på plats vid en ombyggnad på 1930-talet. 

Boden användes som magasin. Där förvarades mat, kläder och olika sorters husgeråd. Många gånger användes sådana här bodar också som sommarbostäder. När blivit varmt ute flyttade delar av familjen ut från den trånga stugan till ouppvärmda utrymmen på gårdarna. Vanligen var det barn och ungdomar som flyttade ut under sommarmånaderna. Ellen, som växte upp på den grå gården på 1910-talet, har berättat att hon och hennes syskon sov uppe på övervåningen i boden på somrarna. 

När den grå gården blev sommarnöje på 1930-talet inreddes boden som sovhus. Den byggdes om invändigt och i de två rummen på bottenvåningen byggdes väggfasta stolpsängar som finns kvar där än idag. Boden målades invändigt i ljusa färger och stänkmålning. På övervåningen fick de ljusa väggarna en enkel marmorering. 

År 1953 fick sjuksystern My Lindström Öna som en gåva. Hon och hennes vän Ella Sundqvist bodde i boden på somrarna. De båda tyckte mycket om naturen. De sov alltid med öppen dörr på nätterna för att känna naturens närhet. Ibland såg de grävlingen springa förbi över berghällen utanför dörren. Under stugan bodde en vessla och i stenröset på berghällen fanns ett ormbo. Det var My som donerade Öna till Östergötlands museum. Redan 1954 skrev My gåvobrevet ”My Lindströms gåva till Anton Mobergs minne”. My och Ella gjorde sitt avskedsbesök på Öna 1983 och samma år övergick Öna i museets ägo. 

Nu går vi runt knuten på den grå gården och tar stigen ner mot sjön. På vägen träffar vi på två viktiga byggnader.

Karta Öna

Introduktion till byggnaderna på Öna

 

1. Mosens stuga

2. Skomakarbostället

3. Röda gården

4. Bolaget och arrendatorn

5. Ladugårdarna

6. Grå gården

7. Loftboden

8. Jordkällare och utedass

 

Se alla vandringar på Öna

bakgrund