Byggnaderna på Öna

byggnaderna på öna

5. Ladugårdarna 

Både den röda och den grå gården har varsin ladugård som ligger norr om vägen som passerar förbi den röda gårdens trädgård.

Den röda ladugården byggdes 1930. Då revs en äldre ladugård som låg närmare Skomakarbostället och som man kan se på Laga skifteskartan från 1928. I brandförsäkringen från 1922 beskrevs den som gammal och troligen var den i dåligt skick. En del av virket från den gamla ladugården kunde man använda när den nya byggdes.

Den nya ladugården blev inte så mycket större än den gamla men den blev högre och fick bättre ventilation. Den försågs med cementgolv och fähusdelen var inredd för en häst och fyra kor. Där fanns också två kättar som man kunde ha mindre djur i, t ex kalvar eller får. I samma byggnad fanns även en loge och logkista där säden tröskades.

Fähusdelen är byggd av liggande timmer och logdelen i en stolpkonstruktion. Stommen är klädd med rödmålad panel. Idag har huset tegeltak men under teglet finns det gamla sticketaket kvar. Man se lite av det från utsidan om man tittar upp på höga gaveln över den lägre tillbyggda fähusdelen men där har stickorna blivit rödfärgade när hela ladugården målades. Den lägre fähusdelen har byggts till senare och 1954 byggde man till ut logen till dubbla storleken.

Grå gårdens ladugård ser betydligt äldre ut och det är den också. Timmer i ladugården har daterats till 1793-1794 med hjälp av dendrokronologi, d v s datering genom jämförelser av stockarnas årsringar. Då ladugården byggdes brukades den grå gården av Sven Månsson som var född på Öna och hans hustru Catharina Nilsdotter. Det verkar som om de hade ganska gott ställt och när hustrun Catharina dör visar bouppteckningen efter henne på att både hemmet och hennes klädskåp var välutrustat.

Ladugården var mycket modern när den byggdes, men det var för ungefär 230 år sedan. Här har man samlat flera olika funktioner under samma tak. Tidigare hade man många små byggnader som var och en var byggd för sin speciella uppgift. Genom att bygga en större byggnad istället för många små sparade man virke och det var något som staten tyckte var bra då skogen behövdes för att producera kol och tjära.

Här i ladugården finns fähus, loge med logkista och ett senare tillbyggt vagnslider. Man har använt olika byggnadstekniker när man byggde ladugården. Fähuset som är den mellersta delen är knuttimrad. Logen, som du har till höger, är byggd i skiftesverk. Vagnslidret till vänster, som byggdes någon gång mellan 1896 och 1914, har en stolpkonstruktion klädd med en träpanel av ”bakar” och med liggande timmer gavelns övre del. Bakar är överskottsvirket som blir när man sågar en rund stock till fyrkantigt timmer. Om du tittar på panelen så ser du att ena sidan av brädorna är rundad. Precis som på de andra byggnaderna på Öna så har ladugården haft ett sticketak.

I fähuset har det funnits plats för tre kor. När man står framför fähusdelen ser man de små fönstren som var det enda ljusinsläppet. Där finns också en igensatt dörröppning. Av någon anledning har man vid något tillfälle valt att flytta dörren några meter åt vänster. Kanske gjorde man det för att få plats med en ko till. Idag finns det ingen båsindelning kvar. Fähuset var tidigare uppdelat med en mellanvägg. I två av hörnen finns sittpinnar för hönsen och över fähuset finns höskullen. Gödselstacken har legat på berghällen framför fähuset.

Logen är uppdelad i tre delar. I mitten finns logkistan där säden tröskades och där finns ett trägolv. På båda sidor om logkistan finns plats där den otröskade säden kunde förvaras stående i skylar på jordgolvet. Till höger om logen finns en liten byggnad två små ljusinsläpp och en låg dörr. Det är den grå gårdens svinhus. Timmerstockarna är numrerade och det visar att byggnaden stått någon annanstans men plockats ner för att byggas upp på sin nuvarande plats.

Ellen Johansson, som växte upp på Öna på 1910-talet, har berättat att man på Grå gården hade en eller ibland två kor, några får, en oxe, några höns, kaniner och en gris. Äggen från hönsen byttes mot andra varor som behövdes. När grisen slaktades på hösten såldes hälften av fläsket för att man skulle få lite kontanter. Ellen och hennes syskon plockade svinkål i kärren borta vid Näverdal. Svinkålen kokades till grismat. När kossan skulle mjölkas var det barnen som lyssnade efter ljudet av koskällan och sedan fick de locka hem henne från skogen där hon gick och betade.

Nu fortsätter vi fram till den grå gårdens stuga.

Karta Öna

Introduktion till byggnaderna på Öna

 

1. Mosens stuga

2. Skomakarbostället

3. Röda gården

4. Bolaget och arrendatorn

5. Ladugårdarna

6. Grå gården

7. Loftboden

8. Jordkällare och utedass

 

Se alla vandringar på Öna

 

bakgrund