Byggnaderna på Öna
5. Ladugårdarna
Både den röda och den grå gården har varsin ladugård.
När Den röda ladugården byggdes 1930 revs en äldre ladugård som var i dåligt skick. En del av virket återanvändes till den nya.
Den nya ladugården blev inte så mycket större än den gamla men den blev högre och fick bättre ventilation. Den fick cementgolv och fähusdelen var inredd för en häst och fyra kor. Det fanns också två kättar där man kunde ha mindre djur, t ex kalvar eller får. I samma byggnad fanns även en loge och en logkista där säden tröskades.
Fähusdelen är byggd av liggande timmer och logdelen i en stolpkonstruktion. Stommen är klädd med rödmålad panel. Idag har huset tegeltak men under teglet finns det gamla sticketaket kvar. Den lägre fähusdelen har byggts till senare och 1954 byggde man ut logen till dubbla storleken.
Grå gårdens ladugård är betydligt äldre. Med hjälp av dendrokronologi, åldersbestämning genom jämförelser av stockarnas årsringar, har ladugården daterats till 1793-1794. När ladugården byggdes brukades den grå gården av Sven Månsson, som var född på Öna, och hans hustru, Catharina Nilsdotter. Det verkar som om de hade ganska gott ställt och när hustrun Catharina dog visade bouppteckningen efter henne på att både hemmet och hennes klädkistor var väl utrustade.
Ladugården var mycket modern när den byggdes. Tidigare hade man många små byggnader, som var och en var byggd för sin speciella uppgift. Men här samlades flera olika funktioner under samma tak. Här fanns fähus, loge med logkista och ett senare tillbyggt vagnslider.
Flera olika byggnadstekniker har använts. Fähuset, som är den mellersta delen av ladugården, är knuttimrad. Logen, till höger, är byggd i skiftesverk. Vagnslidret, till vänster, som byggdes någon gång mellan 1896 och 1914, har en stolpkonstruktion klädd med en träpanel av så kallade ”bakar” och med liggande timmer i gavelns övre del. Bakar är det överskottsvirke som blir kvar när man sågar en rund stock till fyrkantigt timmer. Om du tittar på panelen ser du att ena sidan av brädorna är rundad. Precis som de andra byggnaderna på Öna har ladugården haft ett sticketak.
I fähuset har det funnits plats för tre kor. När man står framför fähusdelen ser man de små fönstren som var det enda ljusinsläppet. Där finns också en igensatt dörröppning. Av någon anledning har man flyttat dörren några meter åt vänster. Kanske gjorde man det för att få plats med en ko till. Fähuset var tidigare uppdelat med en mellanvägg, men idag finns ingen båsindelning kvar. I två av hörnen finns sittpinnar för hönsen och över fähuset finns höskullen. Gödselstacken har legat på berghällen framför fähuset.
.
Logen är uppdelad i tre delar. I mitten finns logkistan, där säden tröskades, och där finns ett trägolv. På båda sidor om logkistan finns plats där den otröskade säden kunde förvaras, stående i skylar på jordgolvet. Till höger om logen finns en liten byggnad två små ljusinsläpp och en låg dörr. Det är den grå gårdens svinhus. Timmerstockarna är numrerade och det visar att byggnaden stått någon annanstans men plockats ner för att byggas upp på sin nuvarande plats.
Ellen Johansson, som växte upp på Öna på 1910-talet, har berättat att man på grå gården hade en oxe, en eller två kor, några får, några höns, kaniner och en gris. Äggen från hönsen byttes mot andra varor som behövdes. När grisen slaktades på hösten såldes hälften av fläsket, för att man skulle få lite kontanter. När kossan skulle mjölkas var det barnen som lyssnade efter ljudet av koskällan och sedan fick de locka hem henne från skogen, där hon gick och betade.
Nu fortsätter vi fram till den grå gårdens bostadshus.
Introduktion till byggnaderna på Öna
