Byggnaderna på Öna

byggnaderna på öna

1. Mosens stuga

Här låg en gång Mosens stuga. Från början kallas den för Huldastugan. Fast egentligen var adressen Näverkärret. Namnet Huldastugan får stugan efter Hulda Mathilda Andersdotter. Idag ser vi bara grunderna efter bostadshuset och ett par uthus.

Hulda föds 1863 i Tjärstad och hon kommer tillsammans med sina föräldrar och två äldre syskon till Röda gården på Öna år 1870. När föräldrarna avlider ärver syskonen varsin tredjedel av föräldrarnas gård. År 1901 avskiljs Huldas ägor på 5/36 mantal från den Röda gårdens.

Troligen byggs stugan åt Hulda och hennes son Verner, han som kallas Mosen, omkring år 1900. De kan ju inte bo kvar i föräldrahemmet. Där flyttar en annan familj in. Hulda bor kvar i sin stuga på Öna till sin död i juni 1935. Därefter bor Mosen ensam kvar tills han tas in på ålderdomshemmet i Ulrika 1970. Han är den siste personen som bor året om på Öna. Ett par år senare låter man Ulrika brandkår bränna ner stugan.

Stugan var byggd av timmer och bestod ursprungligen av ett rum och kök, med en liten förstuga och en oinredd vind. Det var det minsta bostadshuset på Öna med en längd på 6,5 meter och en bredd på 3,5 meter. Inomhus var det jordgolv ända fram till 1928 då stugan fick både brädgolv och en järnspis. Tidigare hade man lagat maten på en öppen eldstad.

Någon gång på 1930- eller 40-talet bygger Mosen till stugan med ytterligare ett rum. Eftersom han sett att herrgårdar som Vallsnäs hade flera skorstenar satte han upp en extra skorsten som han tillverkar av plåthinkar, klär med papp och målar för att den ska se ut som en riktig murad skorsten. Stugan målas vit för att likna herrgårdarna. Dessutom låter han hämta ett par stiliga grindstolpar från parken i Åserum. Det var inte helt klart att han fick ta dem till Öna men hur det nu var så kom de att bli kvar.

Bredvid stugan låg dasset och på andra sidan vägen fanns en kombinerad vedbod och visthusbod. Spåren efter stugan syns tydligt som en cementgrund. Grunderna efter dasset och uthuset är svårare att upptäcka. Kan du se dem?

Inne i stugan var det nog aldrig särskilt välstädat. Ibland kunde både höns och andra smådjur få bo där. Hönsen rörde sig fritt både i köket och på vinden. Vid något tillfälle bodde dessutom ett får i köket och det var inte alltid som det städades upp efter djuren. Här fanns både loppor och vägglöss. Men trots att det var både smutsigt och fattigt berättas att man ofta kunde se blommor i stugans fönster.

Städningen blev nog inte bättre efter att mamma Hulda gått bort. Visserligen ville Mosen vara en fin herreman men han ville inte gärna visa upp stugans insida. Den som ville komma in kunde få till svar: ”Dä ska han inte göre, för ja har inte städet i da”. Inne i stugan var det sotigt, smutsigt och illaluktande, med halvruttna golvplankor. På väggarna och i taket vandrade stora myror som hade fri tillgång till mat som stod framme. I ett rum hängde han filtar för fönstren för att ingen skulle kunna se in. Det rummet kallade han för Mörkrummet. Det var fyllt av sot, smuts och stora spindelvävar. Där fanns en kakelugn med en gammal kamin framför och där låg det en stor hög aska på golvet. Vid en långvägg fanns hans säng med smutsiga sängkläder. Men även om det var fattigt och smutsig ville inte Mosen lämna sitt hem ens när han blev så gammal att han inte längre klarade sig själv.

Nu skakar vi av oss dammet från Mosens stuga och går fram till Skomakarbostället. Det är privatägt nu så vi går inte in i trädgården utan stannar utanför på vägen.

Karta Öna

Introduktion till byggnaderna på Öna

 

1. Mosens stuga

2. Skomakarbostället

3. Röda gården

4. Bolaget och arrendatorn

5. Ladugårdarna

6. Grå gården

7. Loftboden

8. Jordkällare och utedass

 

Se alla vandringar på Öna

 

bakgrund