Personerna på Öna
8. Att växa upp på Öna
År 1915, när första världskriget rasar ute i Europa, flyttar en ny familj från Malexander in i Grå gården på Öna. Det är Johan och Hulda Svensson, med barnen Ellen, Evert och Elis. Äldst av barnen är Ellen som fyller 6 år när familjen kommer hit. På Öna utökas syskonskaran med småsystrarna Herta och Eva.
I den röda gården bor Johan och Clara Karlsson med den vuxna dottern Edit och i Huldastugan bor Hulda Karlsson med den lika vuxne och originelle sonen Verner, han som också kallas Mosen. På Skomakarebostället fanns skomakare Albert Bäckstöm med frun Anna och de sju barnen. Även om det bara var två familjer som hade yngre barn så fanns ändå gott om lekkamrater.
Hemma hos Ellen och hennes syskon i Grå gården fanns en eller ibland två kor, några får, en oxe, höns, kaniner och en gris. Maten var enkel. Sill och potatis var vardagsmat. Äggen från hönsen kunde bytas mot andra varor och när grisen slaktades på hösten, såldes hälften av fläsket för att få lite kontanter.
På gårdarna fick barnen hjälpa till med det dom kunde. Alla djur och hushållet skulle skötas. Barnen fick bära in ved och hämta vatten i brunnen. De plockade svinkål i kärren vid Näverdal. Den kokades till grismat. När kossan skulle mjölkas, fick barnen lyssna efter ljudet av koskällan och sedan locka henne från skogen där hon betade. När kossan sinade fick de köpa mjölk av grannarna.
När det var skola gick de genom skogen den långa vägen till Drögshults skola. Det blev nära en mil, men i Drögshult var det varannandagsläsning på den tiden – så det var bara skola varannan dag. På söndagar gick de också till Drögshult för då var det söndagsskola. Skoltiden var kort. Två år i småskolan och sedan fyra i storskolan. När de sex skolåren var avklarade var det dags att läsa för prästen, bli konfirmerad och sedan börja arbeta.
Men innan det var dags för arbetslivet fanns också tid för lek. På sommaren fick barnen i den Grå gården flytta ut till boden sova på loftet. Där kunde inte mor och far kunde höra deras tisslande och tasslande.
Stensjön var en spännande lekplats sommar som vinter. En gång lekte Konrad, en av pojkarna på Skomakarebostället, ensam nere vid sjön. Han var fortfarande liten och hade byggt en båt av en sockerlåda. Hur det nu var, så släppte sockerlådebåtens förtöjning och både lådan och Konrad for ut på sjön. Konrad skrek på hjälp medan han öste vatten ur lådan med en ansjovisburk. Som tur var så hörde torparen på Stensjöfall ropen och rodde ut och räddade honom.
Nu är den här vandringen slut och vi önskar dig en riktigt bra dag här på Öna.
Introduktion till Personerna på Öna
4. Sven Jakob Carlsson och Bolaget
6. Carin Nilsdotters jordiska kvarlåtenskap
