Personerna på Öna
2. Äkta och oäkta barn
Visste ni att det fanns oäkta barn förr i tiden? Oäkta var man om ens föräldrarna inte var gifta med varandra. På den tiden var det så viktigt att prästen i födelseboken skrev ordet ”oäkta” vid namnet.
Om en kvinna fick barn utan att vara gift blev det bekymmer. Det var ett brott mot kyrkan och kallades att begå hor. Modern hade brutit mot samhällets normer och många frågor uppstod; Vem var fadern? Var pappan en gift man? Var hon att lita på? Det blev en skam för familjen! Ofta blev hon utstött och i många fall hamnade hon på fattigstugan. Idag känner vi igen sådana här tankar som tecken på hederskultur, men det var inte så länge sen man tänkte så här också.
På 1800-talet var samhället uppbyggt kring familjen. En familj bestod av makarna och deras barn. Far- och morföräldrar bodde ibland kvar på gården. Även ett ogift syskon kunde bo kvar och arbeta som piga eller dräng.
År 1863 flyttar Carl Fredrik Samuelsson och Anna Stina Eriksdotter och deras tre barn till gården som idag kallas Skomakarbostället. Den äldsta dottern Anna Lovisa är 17 år och arbetar som piga i Gammalsbo i Tjärstads socken. Där blir hon med barn och föder sonen Per Gustaf, men någon far till barnet finns inte i kyrkboken.
Efter tre år i Tjärstad flyttar Anna Lovisa och sonen tillbaka till Nykil och arbetar som piga på olika torpställen. När Per Gustaf är 5 år gammal får han en lillebror, Carl Oscar, som också är oäkta. Fadern är en dräng på den plats där Anna Lovisa är piga.
När sönerna är 3 och 8 år flyttar Anna Lovisa hem till föräldrarna på Öna. Hon väntar då sitt tredje oäkta barn, Johanna Mathilda som föds 1876. Johanna blir bara två månader gammal. I kyrkboken kan vi läsa: ”Barnet avled den 2 april hos modern om natten, troligen förkvävd. Undersökning skedd”. Undersökningen gjordes av barnmorskan och kommunalnämnden. Den skulle visa om det var en olyckshändelse eller mord. I trångbodda stugor delade man ofta säng och ett spädbarn kunde lätt kvävas eller klämmas till döds.
Efter några år flyttar Anna Lovisa till Åserums säteri och 1879 är det dags igen. Anna Matilda föds, hennes fjärde oäkta barn.
När Per Gustaf är 13 år emigrerar han till Nordamerika och fem år senare flyttar brodern. Hur dom fick råd med biljetten vet vi inte. Senare när dottern Anna Matilda dör knappt 5 år gammal blir Anna Lovisa ensam.
Efter en tid ger hon sig åter ut som piga och i Rösäter träffar hon den 12 år yngre drängen Frans August Classon. De flyttar sen tillsammans från plats till plats under resten av sina liv. Han jobbar som arrendator, torpare, brukare, dräng och arbetare. Hon övergår från piga till hushållerska. De flyttar ofta och mellan socknarna Vårdnäs, Tjärstad och Skeda. 1927 flyttar de till backstugan Kallemåla i Tjärstad socken och i januari 1928 dör Anna Lovisa, 82 år gammal. Undrar om hon fick träffa sina söner igen.
Om vi fortsätter en liten bit till ser ni Skomakarbostället. Det är privatägt nu, så vi måste stanna utanför på vägen.
Introduktion till Personerna på Öna
4. Sven Jakob Carlsson och Bolaget
6. Carin Nilsdotters jordiska kvarlåtenskap
