Viljans värld Öna
4. Röda stugan och dasset
I den här lilla röda stugan har det bott ett tiotal olika släkter sen den byggdes på 1800-talet. Såsom huset ser ut idag, gjorde det inte då utan det blev tillbyggt på slutet av 1930-talet när det blev en hyresbostad, en så kallad arrendebostad. Staketet med sina stor tunga stenstolpar sattes upp då för ungefär 80 år sedan också och det var då man byggde till glasveranda, skafferi och ytterligare ett rum på nedre botten.
Här har det bott barn under långa tider, och flera av dem har jag lekt med genom åren. Bland annat minnas jag Lennart och Roland som bodde här på 1950-talet. De hade en häst som hette Kalle. De tyckte ju inte att det var konstigt att jag fanns, och inga andra barn heller. Vi har sprungit runt och blåst såpbubblor i skymningen, täljt träflöjter tillsammans och lekt tafatt. Fast allt utom hör- och synhåll för alla vuxna utom Verner Mosen, för han visste ju vem jag var och brydde sig inte om att andra vuxna inte trodde på honom.
Ser ni det lilla röda dasset därborta i staketgränsen? Det är den toalett man har haft här hela tiden, och härinne finns det sittplatser för både vuxna och barn. Att gå på toaletten förr i tiden var inte en särskilt privat sak, utan härute kunde man sitta och prata med varandra. Ibland kunde de vuxna gå på dass för att få diskutera saker man inte ville att barnen skulle höra.
Introduktion till Viljans värld på Öna
