Viljans värld Öna
1. Mosens stuga
Ser du den grå stengrunden här, den här fyrkanten som är resterna av ett litet hus? Här bodde en gång en man som hette Verner Mosen Ahnberg, som var en speciell person. Här bodde han tillsammans med sin mor i en liten stuga under många år. Det var en man som hela sitt liv trodde på det som vuxna människor kallar övernaturliga väsen.
Bland annat så trodde han på de små grå, alltså sådana som jag - vättar, små, ofta gråklädda varelser som bor på människors gårdar eller nära intill. Vi brukar hjälpa till att vaka över gården, och här hos Verner så gick de sin runda mellan kl 12 och kl 02 på natten. Det har Verner berättat. Som tack för hjälpen brukade Verner offra mat till de grå här uppe i en liten grotta längre fram. Om han inte gjorde det, så kunde de ställa till hyss på gården och se till att det hände olyckor, och det ville han ju inte.
Verner trodde också på skogsrået, eller han kunde se skogsrået – en förunderligt vacker varelse i formen av en kvinna med långt hår, som ibland lockade på honom från skogsbrynet. Men han visste att hon inte var att lita på.
Skogsrået brukar locka ensamma män till sig i skogen och få dem att gå bort sig. Men man kan avslöja henne om man försöker få se henne bakifrån – istället för en rygg har hon en urholkad trädstam. Så vill man skydda sig lite extra, kan man vända sin mössa ut-och-in, så går man aldrig vilse. Det, ni! Men skogsrået ska man undvika. Hon ställer till med så mycket bekymmer när hon får folk att gå vilse. Ibland undrar jag om GPS kommit till som ett sätt att lyckas undkomma hennes tokerier. Jag har gjort en liten vers om henne:
Skogsrået kan lura dig vart hon vill
Från norr till söder och lite till
Hon är vacker och lockar med sitt långa hår
Men strax hon har lämnat dig utan spår
Att irra och virra runt utan slut
Och aldrig hitta din husknut…
Introduktion till Viljans värld på Öna
