Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.


Sears, Roebuck & Co., Chicago, Ill. Catalogue No. 118 år 1908.

Bosättning i Amerika

De flesta av våra utvandrare från Kinda följde ungefär samma mönster som övriga svenska emigranter. I början kom de familjevis och bosatte sig på landsbygden i mellanvästern. De sökte sig gärna till varandra och bildade små kolonier. Den första kända var förstås "Nya Sverige" i Iowa, vilken Peter Cassel målade upp som ett nytt himmelrike i sina brev hem. Den bilden ser vi nyanseras av senare brevskrivare. 

Efterhand så förändrades bosättningsmönstret en hel del. Fler utvandrare stannade i städerna istället för att söka ny jord. I Chicago fanns vid sekelskiftet en mycket stor svensk befolkning. Samma sak gäller för flera andra städer i norra och nordöstra USA. Vid den här tiden ser vi också att våra Kindabor ofta utvandrar utan sina familjer; ensamma eller i mindre grupper. De har många gånger någon tidigare släkting eller bekant som tar emot dem den första tiden och hjälper dem till rätta. 

Att komma som ny från lilla Kinda in i den enorma smältdegel som Amerika utgjorde var en omtumlande upplevelse för alla som valde att utvandra. Vi kan läsa om den förvirring och utsatthet en kvinna från Gamleby upplevde när hon klev iland på Ellis Island. Mängder av liknande skildringar finns av den första tiden i USA. Vi har här nedan valt ut några skildringar från tidig respektive sen bosättning på landsbygden samt tidig respektive sen bosättning i stadsmiljö.

Bosättning på landsbygden 1800-talet

De allra flesta av de tidiga svenska emigranterna bosatte sig på landsbygden. Först av alla var Peter Cassel som 1845, redan innan han anlänt till resmålet, i ett brev från Cincinatti i mycket positiva ordalag beskrev "Kannnans land". En tid senare anlände Peter Cassels gode vän John Fahrman till Amerika. Det är lätt at förstå hur han kände sig när han klev iland med sin familj utmattade och med lång väg kvar till målet i Iowa. Han klängde sig fast vid den positiva bild som utlovats av Cassel, men snart kom nästa chock. Allt det positiva som beskrivits i breven syntes vara en stor lögn för Fahrman. Det var en obehaglig syn han och hans reskamrater mötte när de till slut nådde sina landsmän i Iowa.

man och två hästar plöjer mark. Nord Dakota 1894.

Cincinnati den 2 september 1845 
Högädle Herr Apotekare. 

(...) Nu vet jar att många önskade att få veta av mig, hurdan Amerika är såväl naturligt som i moraliskt avseende, men häröver kan jag icke lämna någon beskrivning, som kan omfattas av den som icke själv har sett detta Kanaans land. Utom den ovanliga skönhet och godhet, som landet äger, äro anlagda sådana storverk och konststycken i flerhanda att om jag skulle skriva alltsammans så skulle jag därmed fylla en stor bok. 

(...) Fattigdom måste vara något obekant, ty vi hava tittat in i efter utseendet ganska usla kojor, men hava funnit husfolket sittande vid dukat bord med 4 ja kanske 6 rätter till sin middag och intet annat bröd än finsiktat vete och något annat är svårt att finna; jag fick en gång köpa några finsiktade rågkakor, eljest hava vi ej ätit annat än färskt vetebröd sedan vi kommo på amerikansk botten. 

(...) vi beslöto att resa till Iowa för att bosätta oss, emedan det bästa land i Wisconsin befanns vara upptaget, ty sedan vi fingo en fullständig karta på de oförsålda länder funno vi detta förhållande. Iowa ligger mera sydligt, gränsar i söder till Missouri, i ösater till Illinois och är berömt av de som känna det för det bästa land av det som nu är till salu; är ganska litet av detta stora land, som ännu är upptaget, har överflöd på vattenfall, metaller, marmor och flera naturaförmåner(...) 

Peter Cassel 

===

Brev 1644 daterat Nordamerika den 29 oktober 1846 

(...) Wi kom till Iowa den 7 september och hadde vi då någorlunda god hellsa, så jag och Annagreta gick till Danielsson och skulle se huru de mådde och det war rätt uselt och sedan war Jag hos Månsson och samma dag hos Cassel och alla har det lika uselt och en oändlig Sjukdom, de måtte förliden winter hos Månsson ligat Sjuka i 18 veckor så de kunde intet tjäna sig födan utan han har bytt bort 2ne råckar för föda; då kan ni veta hur dant här är. 

Hela Cassels bref är en stor osanning han skrifver om att twå från Westergöthland har intagit jord för deras räkning och det är en stor lögn, för de kunde aldri kosta sig det mycket mindre bygga och bosätta sig där. Äfven som att han skrifver om dess willt wäxande frukter här finns ingen enda sort som minniskor kan begagna till sin nytta äfwen som såckerlönnn som inte är störr wärde i än björkelag är lika så god. Desa 1000tals af Pumpor kan intet folk äta utan dem har de till sina kreatur och svin. Allting är så dyrt en kappe salt kostar 1 r? 24 ps och en slags småsill kostar 10 ps och deras potäter är förskräckligt onna och sjukliga så dem kan ingen äta äfven som Maijes - bröd kan ingen svensk smaka säger de förr än man har warit här i många år. ......... 

Adresen till oss bör skrifvas Alegrant som hör står: Abr Johan Farman Lockridge Post offia Jeffson Conty, Iowa, Territory, U.S. of Americka(...) 

===

Brev 2306 från Lindsborg, Kansas 1886 25 januari till Mina ömt älskade svärföräldrar 

(...) nu har vij Sjöpt en Farm dett er 320 Erk. dett er 200 Erk odlatt of dett. vij Skall tilltreda dett den 1 nesta Monts jag har Sjöpt 3 st Hestar Selar och vang. jag får låf att Sjöpa mig 3 st Hestar innu till. jag har Sjöpt 41 st mindre Svin jag tenker att Sjöpa 25 st fekreatur. men jag kan föda omkring 50 st vår farm er mykett bra för kreatur för dett er Rinnande vatten förliden vinter Sjöpte vij en Bygning och tomt her i Stan Som vij innu bebor men vij trives eij i stan der för Sjöpte vij en farm vi betalade 5000 dål för farmen vij får låg att hava Sjenste fålk 2 drengar och en piga(...) 
Nils Blomberg

Vykort sänt till Vårdslunda, Hycklinge som julkort 1907  Enl. brev ovan 1846.

Bild: Vykort sänt till Vårdslunda , Hycklinge som julkort 1907 Enl. brev ovan 1846.

Källa: 
Särtryck ur Östgöta Correspondenten 1948. 
Kinda lokalhistoriskar arkiv/Emigrantbrevarkivet. 
Avskrift: Ing-Marie Wallin

Bosättning i staden 1800-talet

"Ju närmare 1900-talet vi kommer desto fler svenska utvandrare stannade kvar i städerna. En del hamnade i Chicago, medan andra ofta hamnade i småstäder i svenskbygderna. Här ett brev från ett par bröder som trots svåra tider fått behålla sina arbeten och ser ljust på framtiden. Det andra brevet från Mr Sundwall berättar om hur han gift sig och byggt ett nytt hus i staden Lockridge, Iowa."

Vykort avsänt från Hyde Park Station, Chicago 1902.

Bild: Vykort avsänt från Hyde Park Station, Chicago 1902.

Brev 150 Omaha, Nebraska till svåger och svägerska 1893 
(...) Vi trivs här nu alla rätt bra mer än pappa han säger att vintern gick illa åt honom och nu är sommaren lika dan, och så sär han både nu och då att amerika är ett bedrövligt land lika fromt och skönt som dät blomstrar lika många otrevliga förhållanden är det på många sätt nu ser dät ut som om flera bankar skulle gå om intet och som om flera of penningarna skulle duga till intet hvilken dag som hälst och folket är oroliga. Här går tusentals of menniskor som intet har arbete of orsake att fabrikrörelsen är aldelles stand. Dät ser ut som dät kunde gå rätt bra för oss om inte dät blir för dåliga tider i sommar. 

Vi har inga penningar på banken vi har köpt ett hus mäd sex rum i och en to...ekt och betalar allt vad vi kan för varje månad jag tänker vi skall betala bra mycket i sommar om helsan får vara mäd. Här är inte seden att arbeta så Träget de viler sig i mellanåt ty när man arbetar så måste man arbeta så hårt annars blir man of mäd sin plats vi tänker och att få dät så när vi får vårt hus betalt. 
Tecknat högaktningsfullt eder Svåger John Peterson och Gustave Peterson 

================XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX================= 

Brev 459 från Lockridge Jeffersons Conty Iowa till Älskade Broder, Hustru å Son 1895. 
(...) Kära broder Ursägta mig min långsamhet med att låta eder weta något af mig på Så lång tid Jag Lefwer och mitt hällsostånd är nu Som förr. klent och hvarjerande alla mina Kära Barn lefwer och har helsan.(...) 

Då jag flyttade därifrån till Dänna nya Stadsplats Som heter Lockridge. Och där köpte jag mig en stadslott 60 fot bred å 120 fot lång och betalte 25 dållars för kontant, och på dänna min lilla Stadslott har jag denna Sommar uppfört mig ett nytt hus allt af Nytt Werke 14 fot brett 22 fot långt 10 fot högt på wäggarna 5-å½ fönster 8 tum öfwer hallft röste, I-a ½ fot höga rum invändigt Stor och rymligt öfverum 3 dorrer Nya Spegeldorrer huset kommer att kosta mig ner det blir färdigt någott öfwer 200 Dåller. Denna plats är belägen 3 Engelska mil från Newswidens Luteriska kyrka m.m. 

Jag will härmed dessa rader berätta eder en annan ny Omständighet jag träffatt uti Jag är nu för andra gången gift med en Enka från Hesleby i Småland. hon bodde hos C M Staff. Så när jag bodde hos honom Så beslåta dätta Wecktiga Sällskap jenom tiden hon har 3 barn 2 gossar och en flicka den yngsta gossen 6 år gammal. Wår Wiseldag war den 2de januari dätta år. Och vigdes af E Renström Luterisk Pastor i Newswiden.(...) 
Tecknar på det ömmaste C J Sundvall

Källa: 
Kinda Lokalhistoriska Arkiv 
Avskrift: Ing-Marie Wallin 

Bosättning på landsbygden 1900-talet

Livet var hårt för både pojkar och djur på de stora rancherna. Den äventyrlige Jacob Ekman bor och arbetar på en ranch i Nord Dakota. Arbetskarlarna verkar bo tillsammans i en stor lada eller ladugård.

1908 Postcard sent from Catskill and Catskill Mountaoins from East Bank of  Hudson River to Mr Aug Andersson, Njerfvefall, Norra Vi.

Bild: 1908 Postcard sent from Catskill and Catskill Mountaoins from East Bank of Hudson River to Mr Aug Andersson, Njerfvefall, Norra Vi.

Brev 864 från Harwood N Dok. Sept.1-1912 till Älskade föräldrar och syskon! 

Så nu som först har jag fått tid nog att låta eder veta hur jag lefver. Jag är långt uppe i Norra Dakota och arbetar på en stor farm. Men jag vet inte hur länge jag kommer att stanna här för det rengnar så mycke så vi kan inte arbeta mer än halfva tiden. Jag går nog upp längre in i Canada, för dom betalar mera där. Di har mycke stora farmar rundt här. Och har fått en mycke god sjörd. 

Vi äro 24 man på denna Farmen. Vi är 3 pojkar som kjör en stor sjördemasjin med 32 hästar för. Han både tar af säden och tröskar dem på samma gång. Jag kjör 16 hästar och min kamrat 16. Så ni skulle se det går hän än när Hulta bönder kommer ut på sina åkerlappar. 

Det fins en gård strakst intill här som sisselsäter flera flere hundra men. Och farmarn rider i kring på en häst och bara skriker kjör pojkar, om alla hästarna skule dö, det jör ingenting bara säden kommer af. 

likass? hästar är det inte för det är Åsnan det mesta de begagnar. Men di är lika gode som någon häst. Det är slätan (slätten) så stora så man kan inte se någon enda på vilket håll man tittar. 

Om ni skrifver till mig så sänd brefvet till min gamla adr i Chicago. För jag går nog dit upp i höst. För det är för kalt här om vintern jag skall gå till morbror Jan när jag går hem, och stannar där kanhända för några dagar och vilar upp. 

För vi får arbeta ganska hårt. börjar kl. 4 på morgonen och håller på så länge man kan se. Ett mycket fint hotell har vi också (andra våningen i en ladugård) och arbetar alla söndagar. 

Jag slutar nu för denna gång med en kjär hälsning till eder alla Tecknar eder .... son John Ekman 

Källa: 
Kinda lokalhistoriska arkiv/Emigrantbrevsamlingen 
Avskrift: Ing-Marie Wallin

Bosättning i staden 1900-talet

Efter sekelskiftet 1900 var det många svenskar som bosatte sig i städerna istället för på landsbygden. 

En del svenska män emigrerade ensamma först och tog senare över sin familj. Vi får här följa en mamma och hennes 2 barn när de anländer till Amerika efter en lång resa från Gamleby på svenska östkusten via Köpenhamn i Danmark. Den lilla familjen återförenas i Jamestown efter en del strapatser vid ankomsten. 

Många av emigranterna hamnade också i Chicago. I andra skildringen får vi följa en ung kindabos beskrivning av hur det var att komma fram till stationen Chicago med bara en adresslapp i handen. Den onkel som skulle möta honom dök inte upp. Den unge mannen lät sig emellertid inte nedslås utan letade sig fram på egen hand.

Oakland, Cal. Looking North. Telegraph Ave. to left. Broadway to the Right.Bild: Oakland, Cal. Looking North. Telegraph Ave. to left. Broadway to the Right.

Brev 2540 från Jamestown 1904 till föräldrar 
(?)när vi nu i tisdas måron kom Nyveork så först skulle vi på tulkamaren som gick ganska enkelt jag öpnade men det var ej en sack som rör der utan jag fick låsat på sama gong och sedan fick vi gå på båt till en ö som hete islandsön den så kalade kaslegarden der blef vi drifna som jur så vad jag vill sega så på stå aldria att varken din maka eller någon annan skall resa en sådan veg med 2 små barn vi blef drifna 2 långa traplengner opp och synas på 3 stellen och det 4 fick jag visa mina pengar 

sedan så blef vi insperrade i en stort rum med Glaas till tack och ståltrådsstaket der var våra saker insperade och låg i rad som Wedfloder i sverge då måste man oppsöka var sin koffert och få den patenterad men vem skule man tala med alla var döfstuma för oss och ingen råd att veta men dp tapade jag modet och blef ledsen för alla mina reskamrater blef jag skild ifrån utaf jag hade barn så måste jag gå först af alla mina kamrater men det förstod jag ej, med då Gråt både jag och mina små barn. 

och sedan så fick vi ibland judar Keneser Negrar tyskar och finkar sita och venta till klockan half 12 på naten vi var jag Lenea och Amanda och Ragnar, så vi var 4 svenskar bland alla Nalsjoner bara Karar klockan half 12 på natten reste vi från Nyork och det gick direkt till Jamston sade bara till på visa stellen och aflemnar Emigranter 

klockan en kvart efter ett så var vi i Jamstownen det var ett extra emegrant tåg och då var allt lesamt slut för vad jag söckte stod mig till mötes och Barnen skrek papa så fort vi kom i synholl af honom så dom kende nog honom i gen då vi kom hit 
Hulda 

Brev nr 175 från Carl G. Carlsson i Chicago 1909 till vännen August Aronsson i Jamestown. 
(...) Jag får nu tala om för dig att nu är jag gift har det trefligt i mitt lilla hem en liten snäll gumma har jag må du tro om du har dina vägar häråt måste du helsa på mig har du godt om arbete vi har mycket bråttom här i Chicago i år jag är trött nu det tager mig 2 och en half timmma på spårvagnen till mitt arbete fullkomligt lika långt som från Kisa till Linköping (...) 

===

Brev nr 841 Pullman Chicago 25 sept 1910 
(...)jag kom till stationen kl. 9 idag på morgonen. Men där fanns ingen jag kunde tala hvid utan jag måste fatta mod, och det gick bra. Jag visade adr. för en polis som följde mig en bit och bara jag fick veta åt vilket håll gatan låg på, som Svensson? Bodde så visste jag att jag klarade mig fram. Och jag fann snart platsen där han bodde. Jag gick upp i trappan och ringde på och då kom en af flickorna och mötte mig i dörrn. Det var ?. Han tittade ganska skarpt på mig. Sedan sade han, jasså kommer du nu pojk det var roligt att du hittade hit(?) 
Jonas Ekman 

Källa: Kinda lokalhistoriska arkiv/Emgrantbrevarkivet 
Avskrift: Ing-Marie Wallin

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram