Den svenska emigrationen
Utvandringen från Sverige till Amerika började i mitten av 1840-talet. De första emigranterna lämnade Sverige till följd av dåliga ekonomiska förhållanden, religiösa eller politisk förföljelser. Regelrätt massutvandringen inleddes först i samband med nödåren i slutet av 1860-talet. Man reste till någonting nytt och förhoppningsvis bättre.
Emigrationen blev särskilt omfattande när dåliga tider i Sverige sammanföll med goda i Amerika. Detta gäller särskilt perioden 1868-1871 då uppemot 100 000 personer utvandrade och en period på 1880-talet då nästan 350 000 personer lämnade landet.
Vart flyttade man?
Under emigrationens tidigare skeden kom de flesta utflyttarna från landsbygden och man sökte sig därför till farmarbygder företrädevis i mellanvästern, framför allt i Minnesota, Illinois, Iowa och Kansas.
Genom "Homestead Act" från 1862 fanns möjligheterna att förvärva jord för en billig penning. Tidigt sökte sig också många till de snabbt växande amerikanska städerna, som till exempel efterfrågade byggnadsarbetare.
I Chicago bodde fler svenskar vid sekelskiftet 1900 än det fanns invånare i Göteborg.
Varifrån?
Amerikautvandringen berörde hela Sverige, men de lokala och regionala skillnaderna var stora.
De första utvandrarna kom från södra delen av Kronobergs län, södra Östergötland, Hälsingland, östra Dalarna och Karlskoga bergslag. Sammantaget var det landskapen Småland, Öland, Halland, Västergötland, Östergötland, Dalsland och Värmland som stod för flest emigranter i förhållande till folkmängden.
I samband med 1930-talets depression avtog utvandringen till Amerika kraftigt. Då hade drygt 1,2 miljoner personer flyttat från Sverige.
Varför?
En mycket stor roll för emigrationens uppkomst spelade folkökningen i Sverige under 1800-talet. Esaias Tegnér förklarade denna med de välkända orden: "Freden, vaccinet och potäterna". En annan förklaring hänger samman med den omvandling som ägde rum på landsbygden. Denna ledde till att färre personer behövdes där. En annan orsak kan sökas i den värvning av utresenärer som också pågick. Den stora emigranttrafiken krävde en väl fungerande underorganisation av lokalagenter. Dessa fungerade som huvudagenternas förlängda arm ute i landet och var auktoriserade av länsstyrelserna. Lokalagenternas uppgift var att binda resenären till ett speciellt företag/en linje redan vid avresan från hemorten. En del av betalningen för resan betalades till lokalagenten och resten till huvudagenten vid ankomsten till avreseorten, oftast Göteborg.
Bild: Apoteket i Kisa ca 1900. Har även varit emigrantbyrå. Foto: Kinda Lokalhistoriska arkiv
Resenärer från Östergötland
Östergötland ligger inte i topp men tillhör ändå de viktiga utvandringsområdena tillsammans med Småland, Älvsborgs län och Värmland. Från 1851 till 1890 var de relativa utvandringssiffrorna för Östergötland högre än rikets genomsnittstal. Med drygt 70 000 redovisade emigranter under en 75-årsperiod från 1850 intog Östergötland den femte platsen i emigrationsstatistiken över landets län. Över tid minskade utvandringen från länet, och perioden 1891 till 1910 låg Östergötland under rikets genomsnittstal. (Emigrationsutredningen, Betänkandet, s. 274)
De regionala skillnaderna var dock stora. Kustbygderna och östra delen av östgötaslätten stod för ett fåtal utvandrare, medan den södra skogsbygden, som gränsar mot Småland, uppvisade höga utvandringstal. Kraftig utvandring förekom också från länets västra härader. Även norra bergs- och skogsbygden tillhörde de områden som bar upp emigrationen från Östergötland.
I svensk emigrationshistoria uppmärksammas östgötarna främst genom Peter Cassel och den grupp om 21 personer från Kisa i Östergötland - ett exempel på tidig grupputvandring. Cassels grupp emigrerade redan 1845 och drevs av längtan efter politisk och religiös frihet med inslag av fanatism. Kisaemigranterna grundade nybygget New Sweden i Iowa. En parallell till kisaresenärernas nybygge, med ännu starkare religiös prägel, kom att karaktärisera området dit de s.k. erikjansarna sökte sig. Här anlade denna religiösa sekt under ledning av ledaren Erik Jansson ett märkligt teokratiskt och kommunistiskt samhälle kallat Bishop Hill.