Bergsbönder

Bruksägarnas landbönder fick behålla rätten att bryta malm och smälta tackjärn. Självständigt verksamma bergsbönder ingick i bruksägarnas affärsidé, men bergsbönderna skulle inte tillåtas ägna sig åt hammarsmide.

”De har inte lärt det ämbetet:” dundrade myndigheterna i 1600-talets brukspolicy. Bönderna bröt malmen, brände träkolen och smälte järnet ur malmen. Brukspatronerna förädlade tackjärnet. Bönderna gjorde grovjobbet. Bruksägarna tog hem vinsten.

Riksmarsken Jacob De la Gardie har sagt om Assessorn Louis De Geer: ”Stycken (kanoner) har gjort honom mycket rik.” Det stämde säkert. Det var Assessorn Louis De Geer, som hade resurser att bygga Finspångs slott, ”De svenska bergslagens Drottningholm”. Bergscollegiets talesman, skriver i ett brev till Drottning Kristina: ”Det är bra (för kronans affärer), att bönderna inte kan räkna och kalkylera.” Men de fick behålla rätten att utnyttja frälsemännens skogar. Annars skulle bitarna i mosaiken inte ha fallit på plats.