Nedgångstid…
Den som intresserar sig för Östergötlands historia, kommer förr eller senare i kontakt med Prosten Carl Fredric Broocmans ”Beskrifning öfver Östergötland” utgiven år 1760.
Under 1600-talet hade bönderna i Hällestad ”blåst” (smält järn) i sina hyttor ungefär lika många dygn per år, som vilken annan bergslag som helst i de av senare tider mer kända regionerna norrut. Prosten Broocman berättar, att det inom Hällestads bergslag under storhetstiden fanns ett tjugotal bergsmanshyttor, som lämnade tionde till kronan.
Befolkningen ökade under 1700-talet och gårdarna klövs som en följd därav i allt mindre enheter. Numerären av familjer, som var beroende av bergsbruket växte, medan gruvorna sinade och inga nya malmstreck påträffades.
Vid tiden för Prosten Broocmans beskrivning befann sig Hällestads bergslag i en akut kris förorsakad av malmbrist. Det var en besvärlig situation. Bygden behövde järnet, som bytesvara mot brödsäd.
Kaplanen i Hällestad ledde protesterna från predikstolen: ”Vår gruva går bort för mutor.”