De äldsta gruvorna - Bredgruvan
Bergsbruket i Hällestad uppstod kring gruvfälten i Malmstorp. Gruvorna har sannolikt ”uppfunnits” redan under medeltiden, men det finns ingen skriftlig dokumentation som bekräftar kronologin så långt bakåt i tiden.
När bergtjänstemännen under 1700-talet börjar rapportera om de äldsta gruvorna och deras ursprung refereras till: ”berättelser av gamle män”. Det är bergsböndernas egna ord, som återges. Källorna utgör en blandning av vandringssägner, legender och berättartradition.
Ännu i början av 1600-talet hade bergsmännen ingen större kännedom om hur järnmalmerna uppträdde i berggrunden. Bibelns skapelseberättelse gällde som geologisk lärobok.
När De Besch och De Geer kom till Finspong trodde de, att malmförråden aldrig skulle sina. Om bönderna inte levererade tackjärn och järnmalm i önskad omfattning förklarades det med, att bergsbönderna inte gitte anstränga sig. De Geer lät då Finspong gå in i bergverksamheten och måste snart inse, hur svårfångad järnmalmen var i Hällestads gruvor.
Bredgruvan
Bredgruvan är troligen den äldsta gruvan i Hällestad. Den övergavs redan i slutet av 1500-talet. Långt senare, troligen år 1644, har en liten ort blivit bruten på en ”malmfläck” i västväggen. I folkmun har orten kallats ”Gruvgubbens kammare”. Den lilla orten kan besökas. Den utgör ett fint exempel på resultatet av sprängning med eldsättning, som var förfädrens urgamla brytningsmetod. Det utsprängda rummet har innehållit en malmkörtel vars form påminner om en cigarr, som är tolv meter lång och har en högsta höjd av tre meter vid mitten av orten.
Orten verkar svarvad ur berget. Den har färger i dova kulörer orsakade av utfällningar från vittrande mineral och från påväxt av tunna lavar.
Väggar och tak är valvformade och mönstrade som ett nätverk av sprickorna i berget.
En liten ort i Bredgruvan kan besökas.
