Vårfrukyrkan

På platsen där Vårfrukyrkan ligger idag har det tidigare funnits en 1100-tals kyrka i kalksten. Gravfragment från en äldre kyrkogård som troligen är från 1000-talet har hittats vid utgrävningar, troligtvis fanns det en gårdskyrka i trä innan dess.

Under 1300-talet byggdes förmodligen Vårfrukyrkan  om till dess nuvarande utseende i tegel. Tyska borgare som var en stor del av stadens befolkning lät genomföra en ombyggnation av Vårfrukyrkan efter tyskt mönster i gotisk stil. När kyrkan återinvigdes helgades den åt jungfru Maria och kallas just därför Vårfrukyrkan. Kyrkan kallades också av invånarna för Garpekyrkan. Under medeltiden var Garpar en benämning eller ett öknamn på tyskar – och hänvisade till den då tämligen talrika tyska befolkning som bodde här i Skänninge.     

I början av 1700-talet härjade en stor brand i Skänninge som även drabbade kyrkan. Till en början hölls  gudstjänsterna ute på kyrkogården, eftersom man inte vågade sig in i den skadade kyrkan. Till slut dristade man sig till att fira gudstjänst inne i kyrkan. Det var söndagen den 15 juni 1718. Lite för tidigt skulle det visa sig för dagen efter rasade de båda mittersta valven men utan att någon kom till skada. Även kyrkspiran rasade vid branden. Den återuppbyggdes men blåste ned i en storm. Först 1738 fick kyrkan en ny tornhuv och det är den vi ser idag.
Inne i kyrkan finns flera föremål som klarade sig undan branden, bland annat en medeltida dopfunt och altartavla från 1600-talet.

Kyrkans orgel är världsberömd och flera skivor har spelats in här.

Om kyrkan är öppen är du välkommen in för att titta runt. Var dock vänlig respektera om det pågår förrättning.