Tekla Goës, 1826-1900

Damen i kapott och sidenklänning.

Runt Sommen har det funnits många på ett eller annat sätt originella personligheter. En av dessa är Tekla Goës som bodde i Malexander. Tekla levde större delen av sitt vuxna liv ensam. Hon utvecklade med tiden en ganska personlig stil, som var välkänd i hemtrakten. Många berättelser finns ännu idag om henne.

Tekla Goës föddes den 27 augusti 1826 i Sållaryd i Rök. Hennes föräldrar var f d militär- och lasarettsläkaren Edvard Goës och hans maka, tillika hans kusin, Henrika Sofia f. Goës. Fadern, som hade tagit avsked från sin läkarbefattning, ägnade sig åt lantbruk och naturforskning. Han var en mycket kunnig botaniker och ornitolog samt kännare av de s k blötdjuren. Familjen hade två döttrar och fyra söner.

Det finns inga uppgifter om att Tekla under sin uppväxt och ungdom företagit sig något speciellt, utan hon var antagligen liksom sin syster "hemmadotter". Systern Amelie beskrivs som Teklas motsats. Hon var pedantisk och strängt religiös. På 1860-talet flyttade familjen till Bålnäs i Malexander. Fadern dog emellertid 1869 och modern strax efteråt. Bålnäs togs strax efteråt över av familjen Kugelberg. Tekla stannade en tid kvar i den nya familjen som husföreståndarinna och förvaltare innan hon flyttade därifrån.
Bild: Bålnäs säteri cirka 1920 (Östergötlands museum).

Tekla hamnade omkring 1880 i lägenheten Norsholm som var belägen på näset mellan Lillsjön och Sommen, alldeles i utkanten av nuvarande Malexanders samhälle. Hon kunde åka båt nästan fram till förstutrappen. Här fanns en byggnad i två våningar samt en mindre ladugård, som hon lät inreda till ett stort rum och kök. På 1890-talet hyrde hon tidvis ut den större byggnaden till sommargäster.

Tekla Goës var en mycket praktisk person i allt vad som gällde ett jordbruks skötsel. Hon besökte själv marknader och auktioner. Vid ett tillfälle drev hon ensam ett par inköpta oxar hela vägen från Kisa till Bålnäs, omkring tre mil. Hon beskrivs som livlig, kvick, humoristisk och slagfärdig, hade en mindre vanlig beläsenhet och citerade gärna poesi. Hon verkar ha varit mycket sällskaplig och gästfri och kom säkert att bli en medelpunkt i sin släkt, som förutom syskonen bestod av en rad brorsbarn. Originaliteten visade sig i en rad särdrag och lustiga episoder som berättas om henne.

Hon kunde vara prydligt klädd men hon kunde också uppträda med kapotten (hatt med hakband) bakfram och flera oknäppta knappar. Hon gick vanligen klädd i en sidenklänning av gammalt snitt med släp och en lång guldkedja om halsen. Detta helt oavsett om hon skulle resa bort eller rensa i trädgården. En gång gick hon över isen till Aspenäs, ca 2 1/2 km. På hemvägen var skarp motvind och isen var hal som en glasskiva. Vilka skodon hon var utrustad med förtäljer inte historien, men enda lösningen blev att ta av dem och gå i sockorna hem.

Tekla var känd för att ta plötsliga beslut. Om hon fick veta att någon t ex var på väg till Kisa kunde hon rafsa ihop det nödvändigaste och följa med dit. Det hände då ofta att åtminstone någon av dörrarna lämnades olåst. Grannarna hade emellertid lärt sig att hålla en viss uppsikt över huset i hennes frånvaro. Vid flera tillfällen hade de som hållit uppsikt och gått in i huset förfasat sig över den brist på ordning som kunde råda där. En gång låg en luden harstek i en gryta och det ärvda silvret låg huller om buller på bordet. Annars fanns många fina möbler och andra vackra föremål i hemmet, men dessa verkar ha slitits till vardags. Silverpjäser och ostindiskt porslin användes till matlagningen.

Då Malexanders kyrka revs omkring 1880 tog Tekla hand om den gamla altartavlan från 1649, föreställande Kristi gravläggning. Den hade hittats på vapenhusvinden. Hon tog hand om den och lät renovera och inrama den, och med tiden kom den att sättas tillbaka i den nya kyrka som byggdes efter branden 1929.
Bild: Oljemålning föreställande Kristi gravläggning. Tidigare altartavla i Malexander kyrka (Östergötlands museum).

Tekla Goës avled den 14 juni 1900 till följd av hjärnblödning. Dödsfallet inträffade i Linköping och hon är troligen även begravd där.

Källor:

Anstrin, Hans-Olof: Malexanders kyrka (kyrkobeskrivning) (Linköping, 1978)

Lindeberg, Giovanni: Min barndom i Malexander - i Från Sommabygd till Vätterstrand, del VII. (Linköping, 1963) 

Mattsson, Malin: I Ydre på 1800-talet. Minnen och anteckningar. (Norrköping, 1932)

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, oktober 2005
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Boxholm
Ort: Malexander