Sven Ridderborg, 1877-1937

Äventyraren Sven Ridderborg avskydde skolarbete. Efter att ha flytt landet hamnade Sven så småningom i Sydafrika där han anslöt sig till en brittisk frikår i boerkriget. Han gjorde karriär i brittiska kolonialarmén och har mycket målande beskrivit sin tjänstgöringstid både i Sydafrika och i Indien. Till slut återvände Sven till Sjövik i Ydre, där han tyvärr tycks ha avslutat sitt liv i olycka.

Lyssna 

Sven Ridderborg föddes 1877. Han var son till major Bror Ridderborg och hans fru Anna född Koskull. Fadern blev genom arv ägare till säteriet Sjövik i Norra Vi socken, Ydre härad. Där tillbringade familjen somrarna.

Sven avskydde skolarbete och mer eller mindre rymde till Sydafrika. Efter diverse äventyr anslöt han sig till en brittisk frikår i kriget mellan de holländskättade boerna och den brittiska kolonialmakten (det så kallade boerkriget). Sven skrev om sina upplevelser och kompletterade med en mängd fotografier från slagfälten i södra Afrika och en kommendering i Indien, ett intressant tidsdokument med förvånansvärt bra foton. Sven skriver om en av de första striderna: "Regementets (General Brabants Horse) första anfallsstrid stod vid Laberskaine Neck, där Boerna hade en stark hästskoformad ställning på ett berg. Jag skickades ut som patrullchef för att utröna var fiendens ena flygel fanns. Det var ett mindre angenämt uppdrag, då jag hade order att avancera mot fienden tills vi blev beskjutna. Jag var ännu oerfaren och trodde jag red mot en säker död."
Bild: Brittiskt artilleri korsar en flod i Sydafrika.

En av de svåraste striderna, utanför staden Wepener, kom att ge Sven svåra krigsminnen. Han skriver bland annat: "Negerspanare meddelade att stora boerstyrkor var i antågande, vilket bekräftades av dammoln i olika riktningar vid horisonten. Förposteringar drogs in och snart var divisionen inringad och belägrad. Nu började en mycket svår tid, vars lidande jag aldrig glömmer, även om åren har kastat sin skuggande mantel däröver. Att beskriva vad folk och djur här fick genomgå är nästan omöjligt för en så oövad penna som min."

Sven Ridderborg utmärkte sig för mod och tapperhet samt goda ledaregenskaper och kom att befordras för detta i den brittiska armén. Som löjtnant vid Drottning Victorias Gardesdragoner kallades han mot sin vilja hem till England. På sin väg tillbaka kom han till Kapstaden och Lyxhotellet Mount Nelson. Han var då inte van vid bekvämligheter och kunde inte sova bland dunbolstrar och kuddar. Han föredrog hårdare underlag och flyttade snart över till golvet. Sven blev väl mottagen på sitt regemente i London där alla ville höra om boerkriget. Han deltog med liv och lust i mäss- och sällskapsliv. Dragonerna var förlagda så att det passade att tjänstgöra vid de ofta återkommande paraderna och statsbesöken. Det innebar också närhet till Londons nöjesliv.

Innan återresan till Sydafrika gjorde han ett kort besök hos sina föräldrar i Stockholm och det ordnades en audiens hos kung Oskar II. Svens mor Anna Koskull hade varit hovdam hos kung Carl XV. Hennes son tjänstgjorde nu som meriterad officer vid ett rangregemente hos en av världens stormakter. Föräldrarna var naturligtvis stolta över sin son.

Tillbaka i Sydafrika fann Sven att kriget förändrats. Boerna hade motgångar och kriget blev ett rent gerillakrig med attentat från boerna och vedergällningsaktioner från britterna. 1902 var kriget slut och det slöts en i stort sett hedersam fred där boerprovinserna kom att ingå i det brittiska samväldet. Sven följde nu sitt regemente till Indien. Där var sysslolösheten och värmen ett stort problem. Det passade inte Sven. Han fick dessutom malaria och tvingades avbryta tjänstgöringen.

Nu tog ett nytt kapitel vid i Svens liv. Hans föräldrar var döda, men han återvände ändå till Sverige och Sjövik. För en tid kallades han åter till England, nu som trupputbildare under första världskriget. Han trivdes emellertid inte med detta, kanske hade hans allt svårare alkoholproblem med saken att göra. Han kom hem till Sjövik för gott omkring 1920. 

Svens erfarenheter och livsföring hade varit på alla sätt annorlunda och han tedde sig främmande för de jordfasta Ydreborna. Han hade svåra krigsupplevelser bakom sig och alkoholproblem. Av ekonomiska skäl tvingades han lämna Sjövik och blev livvakt hos fröken Frederice du Rietz på det ensligt belägna Tångby Säteri i grannsocknen. Det verkar som om man var rädd för de luffare och vägmän som i depressionens farvatten förekom i bygden.
Bild: Efter Sven Ridderborgs död gjordes detta armband av knappar från vapenrocken.

Fröken du Rietz gick ur tiden och Sven bosatte sig i Tranås. I Tranås fanns då också den unge advokaten och författaren Fritjof Nilsson (Piraten). Piraten var intresserad av udda människor och i novellen "Ett liv" i boken "Vänner emellan" skildrar han Ridderborg i sann Piratenanda. I boken kallas han dock inte Ridderborg utan Victor Dieudonné Blaudonner.

Det finns ännu (år 2009) personer i Ydre och Tranås, som har egna minnen av Sven Ridderborg. Han avled 1937 och är begravd på Norra Vi kyrkogård. Tyvärr har vi inte kunnat finna någon gravsten över denne märklige man. Han antas vila bredvid någon av sina förfäder.

Källor:

Churchill, Winston. Min ungdom, ett kringflackande liv (Stockholm, 1953)

de Wet, Christian R.  Striden mellan boer och engelsmän (Stockholm, 1903)

Ridderborg, Sven. Som sjöman och soldat (handskrivna anteckningar i original - Ydre kommunbibliotek)

Alla bilder är från Ydre kommunbibliotek.

Muntliga källor:
Samtal med Gunnar Johansson 1950-talet

Även med andra Ydrebor med minnen av detta märkliga levnadsöde.

Tips:
För ytterligare historia om Sven och även Matilda Ridderborg rekommenderar vi våra resp. föredrag med bildvisning. (Göran Gunnarsson och Rune Eriksson)    

Läs mer:
Om Mathilda Ridderborg, Sven Ridderborgs faster

Författare: Göran Gunnarsson och Rune Eriksson, Ydre, december 2007
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Ydre
Ort: Norra Vi