Stina Strömberg, 1908-1991

Stina Strömberg föddes den 4 december 1908 på torpet Slätten. Torpet låg på Löfstad slotts ägor i Kimstad socken, Memmings härad. Löfstad hade en stor betydelse för Stina, som både kom att arbeta och bo i närheten av slottet i hela sitt liv.

Lyssna 

Löfstad slotts personhistoria är rik och till vissa delar välkänd. Ägarnas historia, från 1600-talets byggherre Axel Lillie till slottets sista ägarinna Emilie Piper, är väldokumenterad och ofta berättad. Men man vet även en hel del om dem som tjänade på och kring slottet och särskilt när vi närmar oss 1900-talets första decennier blir personberättelserna om tjänstefolk, statare, torpare och andra anställda fler och fylligare.

En av alla dem som genom århundradena tjänstgjort på Löfstad slott var Stina Strömberg. Hon föddes på torpet Slätten 1908, 1,5 kilometer väster om slottet. Hennes familj bestod av föräldrarna Anna och Anton Ludvig Strid och tre syskon. Fadern arbetade för slottet som daglönare och arbetskarl, för 1 kr och 50 öre om dagen. I torpet bodde även Stinas mormor, Kristina Maria, som kunde bidra till hushållet med sin pension på 11 kr i månaden, och en fosterflicka. Alla samlades i Slättens 1 rum och kök.

Den 1 november 1924 när Stina var knappt 16 år började hon sin tjänst som köksa på slottet. Hennes syster Maja hade redan arbetat på slottet ett par år, senare kom även lillasyster Märta att få anställning på Löfstad. Det lägre tjänstfolket brukade rekryteras bland de familjer som man kände till och som redan var knutna till Löfstad. Mamsell, kokerska och kammarjungfrun däremot kom utifrån.

De första två åren arbetade Stina i slottsköket. Hon var yngst och lägst i rang och fick utföra de tyngsta och enklaste arbetena. Att diska och städa var dagliga sysslor, men hon hjälpte även till vid konservering och slakt. Efter två år och fröken Emilie Pipers död 1926 behövdes inte längre två köksor och Stina avancerade och blev husa. Nu fick hon även komma in i alla rummen på paradvåningen för daglig damning, tömning av spisar och kakelugnar och servering vid stora middagar med mera.
Bild: Husans rum på Löfstad (Lars Ekelund, Östergötlands museum).

Stina har själv berättat om sin tid på slottet. Hon var en av 10-12 personer som såg till att både vardag och fest sköttes exemplariskt på Löfstad. Alla flickorna bodde inne på slottet, de flesta på köksvåningen, medan till exempel betjänt, kusk och inspektor bodde med sina familjer i flyglarna. De först åren delade köksorna rum, men sedan fick Stina ett eget rum. Arbetet började kl 7 och fortsatte åtminstone till kl 18. Alla hade sina bestämda arbetsuppgifter och hierarkin var strikt. Och det var stor skillnad på dem som arbetade inne på slottet och dem som skötte godset Löfstad; statare, torpare, stalldrängar och mjölkpigor med flera.

Under de första decennierna efter 1900 moderniserades arbetet på slottet. Bland annat drogs vatten och avlopp in och 1921 var hela slottet elektrifierat. Elen kom främst att användas till belysning, inga moderna hjälpmedel fanns för att underlätta städning, disk och tvätt. Under Stinas första år i tjänst sköljdes till exempel all tvätt fortfarande i Löfstadsjön. Efter de två årliga stortvättarna tog det sedan ett par veckor i anspråk att ta hand om tvätten. Allt skulle manglas, strykas, sorteras och placeras in i skåp och garderober.
Bild: Löfstad slott (Lars Ekelund, Östergötlands museum).

Det var ofta ett hårt slit, men Stina berättade gärna om allt roligt och trevligt hon fick uppleva på slottet. Maten för tjänstefolket var också något enastående tyckte Stina. Hon som kom från en påver torpmiljö uppskattade den färska och rikliga maten som serverades i tjänstefolkets matsal. Lönen var inte så stor, men fritt boende, mat och arbetskläder ingick. I början tjänade Stina 25 kr i månaden, sedan ökade den till 40 kr. Varje jul fick flickorna en extra julpeng. Men kanske var det kunskapen om att ta hand om ett stort hem, som var det viktigaste.

1935 slutade Stina på Löfstad slott. Orsaken var att hon skulle gifta sig med Alfred Strömberg, och då passade det sig inte att arbeta längre. Nu skulle hon få nya uppgifter i livet, att ta hand om ett eget hem och sin familj. Alfred och Stina Strömberg flyttade till Löfstad krog, nära dagens E 4, sedan till Lundsvik som även det hörde till Löfstad. Stina flyttade från Lundsvik och Löfstads ägor 1981 när maken dog. De sista åren bodde Stina på Vickelbygården i Skärblacka, där hon dog 1991.

Trots att Stina slutade sin tjänst 1935 fortsatte hennes liv att kretsa kring Löfstad. Förutom att hon kom att bo på ägorna var hon ofta behjälplig på slottet. Inför somrarna och museisäsongen kom Stina och hjälpte till med städningen, ingen visste ju som hon hur ett slott skulle skötas!

Referenser:

Löfstad slott, meddelanden från Östergötlands museum 1992

Emilies gåva, en bok om Löfstad slott, 2010

Intervju med Stina Strömberg, 4 oktober 1988

Författare: Tova Sylvan, Östergötlands museum, juli 2011
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping
Ort: Löfstad slott