Samuel Hedborn, 1783-1849

Personer/Livsöden, Berättelser/fenomen

Prästen och psalmdiktaren Samuel Hedborn är väl mest känd som upphovsman till visan "Ute blåser sommarvind". Han var född i Heda och en tid pastorsadjunkt i Normlösa. Tiden som präst var inte alltid lätt för den konservative Hedborn. Han kom emellanåt att konfronteras med motsträviga församlingsbor. Hans förmåga att uttrycka sig i skrift skänkte ändå Hedborn tröst och en viss berömmelse även efter sin död.

Lyssna 

Hedborn föddes den 14 oktober 1783 i ett soldattorp vid Kolstad i Heda. Han var son till livgrenadjären Jöns Kolberg och dennes hustru Ingeborg Johansdotter. Han hade en bror, Johannes, och en syster, Brita Stina. Båda syskonen avled i ganska unga år. Modern som var bonddotter från Askeryd i Småland tros ha haft störst betydelse för sonens senare utveckling och torde ha liknat honom till sättet. Sina första studier fick Samuel Hedborn under sockenskräddarens ledning och då han var en mycket läraktig elev fick han snart hjälpa till med undervisningen av de yngre eleverna.

I den självbiografi han senare skrev framstår barndomsmiljön som ett svunnet paradis där han tidigt fick intresse för folkvisor, berättelser och sånger, vilka tilltalade hans fantasi. Redan vid tio års ålder ska han ha författat en psalm. 1799 kom han som elev till Linköpings läroverk, där han blev bekant med Atterbom, en vänskap som varade livet ut. Sina studier fick han delvis själv bekosta genom att arbeta som informator.

Först 1806 kunde Hedborn påbörja sina studier vid Uppsala universitet. År 1809 prästvigdes han. Att välja prästyrket var för Hedborn naturligt. Hos honom gick gammaldags fromhet och det litterära och lyriska intresset hand i hand. Under studieåren och därefter kom han att inta en betydande plats inom den nyromantiska strömningen. Han var medlem av fosforisterna och en av stiftarna av Aurorasamfundet. De vänner och kontakter han fick under dessa år kom även på ett personligt plan att betyda mycket för honom. Till dessa hörde Viktor Bernhard Palmblad, Lorenzo Hammarsköld, Janne Hazelius, Johan Olof Wallin samt historikern Afzelius.

Hedborn utgav åtskilliga dikter, bland annat i tidskrifter och litterära kalendrar. Ofta var dessa av folkvisekaraktär eller med lantliga motiv, såsom "Stjärnorps fiskare", "Landtflickans klagan" och "Slåtterölet". Därjämte kom han att bli en betydande psalmförfattare, representerad med sex psalmer i 1819 års psalmbok jämte några bearbetningar. Totalt ska han ha skrivit ett 40-tal psalmer. Flera av dessa tillkom under de för Hedborn svåra åren kring 1812.

Början på Hedborns yrkesbana blev nämligen inte så lätt. Såsom pastorsadjunkt i Normlösa och Hult i Småland vantrivdes han och drabbades av sjukdomsperioder så att han måste begära tjänstledigt. Bland hans vänner gick rykten att han blivit "vansinnig". Över huvudtaget kännetecknades Hedborn av att han vissa perioder var dyster, melankolisk och plågades av mer eller mindre inbillade sjukdomar. Han kom nu som tjänstledig tillbaka till Uppsala och Stockholm. År 1813 blev han lärare vid Svea lifgardes fattigskola, avlade 1815 pastoralexamen och utsågs 1815 till e o hovpredikant. Hans avsikt var emellertid att så småningom få ett eget pastorat. År 1820 blev detta verklighet i och med att han utsågs till kyrkoherde i Askeryd i Småland, moderns födelsesocken.
Bild: Prästbostaden i Askeryd, förmodligen 1930-tal (Östergötlands museum).

Två år senare ingick Hedborn äktenskap med den tre år yngre Henrietta Eleonora Gyllenram, som varit gift med företrädaren på kyrkoherdeposten, Luthander. Att förhållandet mellan makarna var gott och att hon haft ett gynnsamt inflytande på honom är ett antagande som ligger nära till hands. Paret fick tillsammans två döttrar, Rose och Helga, samt en son, Samuel Johan, som senare blev häradsskrivare i Kinda. 

Tiden i Askeryd, som kom att vara till Hedborns död, innebar många motigheter, men han verkar  på något sätt ha härdat ut. Hans lätthet att uttrycka sig i skrift kom bland annat till uttryck i de likpredikningar och personalier i vilka han ofta framhöll fel och förtjänster som kunde vara eftervärlden till nytta. Detta kunde ibland väcka ont blod. Askerydsborna var ett ganska hårdnackat och självsvåldigt släkte och han kände sig som han sa "som den ensamme profeten Jona under sin kurbits". Vid flera tillfällen försökte han få förflyttning, bland annat till Motala, Skärkind, Hov och Rök, men detta misslyckades. Måhända ansågs han något besvärlig.

Hedborn som till sin politiska åsikt var konservativ, utsatte även tidens radikaler för en del satiriska inlägg, bland annat i "Dumbom den yngres tidsåsigter" (1840) vari en tidsandans vindflöjel beskrivs.

Under slutet av 1849 råkade Hedborn falla och slå i huvudet, vilket troligen ledde till hjärnskakning. Efter några dagars sängliggande avled han den 26 december 1849.

Hans grav finns på Askeryds kyrkogård och är utmärkt med ett gjutjärnskors.
Bild: Samuel Hedborns gravkors på Askeryds kyrkogård (ur "Mellan Sommen och Vättern").

Av de psalmer som ingick i 1819 års psalmbok kan nämnas "Höga majestät vi alle" och "Nu segrar alla trognas hopp". Mest känd är väl Hedborn för sin "Vaggvisa" som börjar med versen:

"Ute blåser sommarvind
Göken gal i högan lind
Mor hon går på grönan äng
Bäddar barnet blomstersäng
Strör i långa rader
Utav ros och blader"

Källor:

Ekholm, Ragnar. Serta Lincopensis: strödda anteckningar till Linköpings läroverks äldre historia, (Linköping, 1963)

Fogelqvist, Torsten.  Samuel Hedborn: en lyrikers livsöde.  (Stockholm, 1937)

Håhl, Johan Isaac. Linköpings stifts herdaminne, (Norrköping, 1846-47)

Kågén, Elis. Mellan Sommen och Vättern - andra samlingen, (Tranås, 1970)

Warberg, Karl, Illustrerad svensk litteraturhistoria, del 3, (Stockholm, 1913)

Ödeshögs kulturnämnd (utg), Strövtåg i Lysingsbygden, (Ödeshög, 1972)

Från Sommabygd till Vätternstrand del 1

Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenska män (Uppsala, 1840).

Svenskt biografiskt lexikon del (Stockholm, 1971) 

Svenska män och kvinnor bd  3, (Stockholm, 1946)

Kyrkböckerna för Heda församling

Tidningsartiklar i: 
Kindaposten 2004-01-29

Kvällsposten 2003-04-04

Länstidningen 1989-02-10

Norrköpings tidningar 1932-05-21, 1950-12-22, 1964-08-03

Östgöta korrespondenten 1936-09-29, 1949-11-26, 1951-09-22, 1957-11-09, 1960-09-05 (Regnbågen), 1961-09-15, 1965-06-12, 1972-09-09

Östgötabygdens tidning 1946-10-16

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, augusti 2007
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Ödeshög
Ort: Heda