Sally Johanson, 1915-1984

Sally Johanson från Linköping var spetskonsulenten i knyppling som blev filosofie hedersdoktor för sin stora gärning inom hantverket knyppling, både inom och utanför Sverige.

Sally Johanson föddes 19 maj 1915 i Linköping där hon också växte upp. Föräldrarna hade en speceributik som modern fick driva ensam efter faderns alltför tidiga död. Sally fick gå i seminariets övningsskola, vilket innebar en rik stimulans för det vetgiriga barnet Sally. Hon genomgick därefter den Ljungstedska skolan och lärde sig vävning och klädsömnad. Sally ville gärna bli småskollärarinna, men eftersom hon inte kunde sjunga kom hon inte in på lärarseminariet. Istället fick hon utbilda sig till vävlärare på Maria Nordenfelts högre Handarbetsseminarium i Göteborg. Undervisningen omfattade broderi och knyppling. Hennes intresse för knyppling var stort. Hösten 1936 tog hon sin examen.

Hon deltog i en tävling i knyppling som "fackutskottet för Vadstena spetsar" hade anordnat. Därigenom blev uppmärksamheten riktad mot henne av de ledande inom den 1936 nybildade organisationen som skapades för att rädda Vadstenaknypplingen. Initiativtagare var landshövdingskan Ellen Tiselius och filosofie doktor Agnes Geijer. Utskottet för Vadstenaspetsar knöts till Östergötlands läns Hemslöjdsförening, men med egen styrelse. Sally anställdes direkt som nyutexaminerad 1937 och hon blev föreståndare för Fackutskottet. Hennes arbetsuppgifter omfattade utarbetande av spetsmönster av nya förlagor, att omarbeta gamla mönster, göra inventeringar i kyrkor och bedöma spetsarnas kvalitet.
Bild: Sally Johanson efter hederspromoveringen 1982 (ur boken "Knyppling").

Samarbetet med ledamöterna i Spetsutskottets ledning kom att betyda mycket för Sallys inriktning. Hon fick insikter i hemslöjdens sociala betydelse, dess beroende av omutliga kvalitetskrav i tekniskt och estetiskt anseende och om spetsarnas konstnärliga verkan i kyrkorummet. Dessa kunskaper fick betydelse för hennes arbete med att utveckla konstnärernas skisser till mönster och arbetsritningar att använda i arbetet vid knyppeldynan. Från 1948 medverkade hon i senare upplagor av boken "Handledning i knyppling". Tidigt fick Sally leda kurser i knyppling. Hennes stora intresse för barn och ungdom gjorde att hon från 1946 mer regelbundet började driva knyppelkurser för barn. 1948 startades även sommarkurser för textillärare, som sedan dess hållits varje år i Vadstena och som samlar deltagare inte bara från vårt eget land utan också från många andra länder.

Sally hade stora ambitioner och ville att knypplingen med dess medarbetare skulle vara en egen utvidgad organisation och inte underställd Östergötlands Hemslöjd utan höra direkt under SHR (Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund). Det blev en schism och 1962 bildades Föreningen Svenska Spetsar med medarbetarna och medlemmar från hela landet och hon blev dess chef och landets första spetskonsulent. Sally fick starta om från början med endast sin rika kunskapsbank i bagaget. De fick hyresfritt flytta in den nya verksamheten på andra våningen i bankdirektör Birgit och Gösta Gyllensvärds villa i Linköping.

Materialet - lintråden - var grunden för hennes verksamhet och den första uppgiften var att få fram den. Sen gällde det mönstret. Nya mönster och bearbetningar av gamla. Sally Johanson gick till verket med minutiös noggrannhet. Provknypplade om och om igen, prövade nya lösningar. Sökte efter en samstämmighet mellan form och utförande och fann vägar till en stram enkelhet - ett konstnärskap helt i takt både med höga krav och tidens anda.

Den tredje stora uppgiften var att sprida kunskap och att tillvarata det kunnande som ännu fanns, framförallt i Vadstenatrakten. Hennes arbetsuppgifter vidgades till att omfattade även övrig svensk knyppling. Kursverksamheten fick en otrolig utveckling liksom det kursmaterial som Sally Johanson utarbetade. Sally Johansons lärobok "Knyppling" utkom 1964. Den har sedan omarbetats och har översatts till språk som finska, holländska, engelska och japanska. På detta sätt kom kunskap att spridas till ständigt nya områden. Hon gjorde framstående insatser med att tillsammans med sina medarbetare utveckla och omarbeta konstnärers skisser till knyppelspetsar. Med konstnärlig blick och med sin fantastiska teknik hade Sally förmågan att uttrycka knypplingskonstens möjligheter. Hon samarbetade med konstnärer som Märta Afzelius, Greta Sandberg och Sten Kauppi. Hon lyckades förena det bästa i spetstraditionen med modern formgivning.

Det är få förunnat att lämna ett så rikt livsverk i arv till alla vänner och medarbetare i när och fjärran, både i vårt eget land och ute i världen. Det är ännu märkligare när man betänker att materialet i detta gigantiska livsverk bara är den skira lintråden. Monument resta i brons och sten är märkbara genom sin tyngd och sin resning - lintrådens skira spets kan man bära i sin öppna hand. Tack vare Sally Johanson blev en gammal hantverkskonst bevarad och fick dessutom ett nytt liv. Genom hennes insats, hennes pedagogiska förmåga och rikedom bringade hon den svenska knyppelkonsten till högt anseende.

Sally Johanson fick många fina utmärkelser för sin viktiga verksamhet som konstnärlig pionjär inom sitt område. I maj 1982 promoverades Sally Johanson till filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet. Hon fick glädja sig över denna fina utmärkelse i två och ett halvt år. Den 4 november 1984 gick hon bort. Då hade hon precis blivit omvald till president i den internationella organisationen OIDFA (L'Organisation Internationale de la Dentelle au Fuseau et á l'Aiguille), som hon var med och bildade 1982 och är en sammanslutning för knypplade och sydda spetsar. Dessutom hade Sally 1967 fått motta Östergötlands läns landstings kulturstipendium, 1977 Vadstena kommuns kulturstipendium, 1979 Östergötlands Fornminnes- och Museiförenings förtjänsttecken i guld, 1980 Linköpings kommuns kulturstipendium och samma år Sophie Adlersparre-medaljen, som överlämnades av Föreningen Handarbetets Vänner. Även Konungens medalj i åttonde storleken tilldelades Sally Johanson. När hon avgick som chef för Svenska Spetsar 1980 fick hon Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds guldmedalj. Hennes livsverk lever fortfarande. Inte minst genom boken "Knyppling", där hennes handbok alltjämt ligger som grund även i den nionde upplagan.

Källor:

Texten är hämtad ur tre olika artiklar:

Dåvarande ordförande i FSS, Sofia Danielsson 1984

Medlemstidningen "Höstspetsen" 1992, Beth Brändas

Tidningen "Väv-läraren" nr 2 1985, Barbro Gustafsson, Linköping

Det finns en film om knyppling i Vadstena "Östgötsk spetsknyppling" som Östergötlands museum gjorde på 1940-talet. Se filmen på Youtube.

Författare: Lola Björkquist, Linköping, februari 2014
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Föreningshuset Fontänen