Per Gustaf Linnerhielm, 1796-1875

Till Östergötlands mest sägenomspunna godsherrar hör kammarherre Per Gustaf Linnerhielm på Olivehult i Kristbergs socken. Han föddes 1796 och var ende son till Gustaf Fredrik Linnerhielm och Emerentia Maria, född Egerström.

Lyssna 

En äldre syster var gift von Platen. Fadern som var den ende svensk som burit titeln riksgeograf samlade på Olivehult, som han övertagit 1785, ett förnämligt bibliotek. En bror till honom var tecknaren och grafikern Jonas Carl Linnerhielm, känd för sina "Bref under resor i Sverige".

Per Gustaf Linnerhielm studerade, men avbröt studierna sedan fadern dött 1819. Modern hade avlidit två år tidigare. Han utsågs sedan till kammarjunkare 1826 och kammarherre 1837 och det är under denna titel han är mest känd. Kammarherre Linnerhielm figurerar i otaliga historier som belyser hans särpräglade personlighet. Hans tillvaro blev nu godsägarens på Olivehult och det hör till hans förtjänst att så mycket av värdefulla inventarier sparats liksom att förmögenheten växte och att godset vid hans död var gravationsfritt. Däremot var underhållet av byggnaderna mycket eftersatt, trots att virke fanns i överflöd. Han ville nämligen ej fälla någon skog alls, utan denna fick i regel stå tills den föll av ålder. År 1863 hade en storm gjort att tusentals träd låg i vindfällen. Då blev han erbjuden en stor summa pengar av Vieille Montagne i Åmmeberg. Om det var vid detta tillfälle eller vid ett annat liknande så avböjde han med motiveringen att han inte kunde, eller hade tid, att räkna så mycket pengar.
Bild: Olivehult från gårdssidan (fotograf: Stellan Gustafson. Ur "Från det gamla Husbyfjöl", Björn Gottlieb).

Gentemot sina underlydande var han både hjälpsam och mycket principfast. Det talas om att han skulle processat mot en torpare som tagit några grenar till ved. Det är ju möjligt att det rörde sig om mer än så. Han sparade alla kvitton mycket noga och för att han skulle hålla reda på dem så nålade han fast dem i stoldynorna. Vid behov bläddrade han sen bland sina kvitton. Han lånade ofta ut pengar och höll då vanlig normal ränta, men var mycket noga med återbetalningsdagarna. Han litade heller inte på banker, utan föredrog att ha alla kontanter hemma, dessa gömde han i böcker, bokhyllor och möbler, så att efter hans död man i sådant skick fann nästan 60 000 riksdaler.

Bouppteckningen visade på 886.000 riksdaler i behållning, en för tiden ofantlig summa. Säkert hade hans ytterst ekonomiska läggning lagt grunden för denna förmögenhet, fast tydligen kunde även snålheten bedra visheten. Han ville inte motta några likvider per post, det skulle ske personligen. Därför hände det tydligen att försändelser aldrig hämtades. Personer som ville tala med Linnerhielm i något viktigt ärende kunde ibland få vänta på företräde, kanske så länge som ett par dagar, men fick under den tiden bo och äta på gården.
Bild: "Från Olivehult", akvarell av J C Linnerhielm (Östergötlands museum).

Linnerhielm var mycket enkelt och sparsamt klädd, varför ingen av hans yttre kunde ana hans kapacitet. Vintertid ville han sällan gå ut, för att få lite motion och frisk luft brukade han därför öppna fönstren och ta på sig ytterkläder och så gå en promenad inomhus.

"I det tysta lär han ha gjort mycket gott" står det i Björn Gottliebs bok (se nedan). För sina torpare och statare höll han julkalas, då knusslades det inte. Han delade också årligen ut penninggåvor till behövande. På Östergötlands museum finns några brev bevarade av hans hand, där det framgår att han skulle hjälpa sin unga släkting Mathilda Egerström i Linköping så hon kunde ta musiklektioner. Hennes far hade dött tidigt och kanske var familjens ekonomi ej den bästa.

I en historia berättas det att han fått ont i eller skadat en fot. Då en läkare kom och undrade vilken fot det var svarade han: "Det skall väl du veta som är läkare, annars har du inget här att göra."

Han köpte Sörby i Brunneby på auktion. Även vid detta tillfälle gjorde hans enkla klädsel att auktionsförrättaren undrade om han verkligen hade så mycket pengar. Då skickade han sin betjänt, Forsman, efter penningskrinet och hela summan togs fram.

Linnerhielm var som man kanske kan gissa ungkarl. Vid hans död hittades förutom pengarna ifråga bland annat flera hundra obearbetade oxhudar och kalvskinn. Och vid begravningen trakterades gästerna med 82 år gammalt brännvin som sparats från hans föräldrars bröllop.

Han avled vid 79 års ålder 1875 och gården övertogs sedan av hans två systerdöttrar, Hilma von Platen och Leontine Bergenstråle. Då endast den senare var gift gick gården sedan över till hennes döttrar, Hilma och Constance, den senare gift med brukspatron Mårten Holmstedt. I sitt testamente hade Linnerhielm bland annat avsatt medel för inrättande av en sparbank i Kristberg.

Det förvånar väl ingen att Kammarherrn går igen? I varje fall skall hans knarrande steg ha hörts i trappan och han skall även ha setts promenera i Lilla Parken under stjärnklara nätter. Det betonas emellertid att han är ett fredligt spöke som ej tillfogar oss levande något ont.

Källor:

Slott och herresäten i Sverige, Östergötland, 2 (1971)

Björn Gottlieb, Från det gamla Husbyfjöl och trakten däromkring (1967)

Pseud. Lazarus, Svenska millionärer (1897)

Tidningsartiklar:
Kvällsstunden 2001-05-04

Östergötlands Dagblad julnummer 1936

Östgöta Correspondenten 1975-12-17, 1962-06-22, 1949-10-22

Östgöten

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, februari 2002
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Motala
Ort: Kristberg