Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Bild ur "Kisamor" av Pia Höjeberg.

Maria Jaenson, "Kisamor", 1788-1842

Personer/Livsöden, Berättelser/fenomen

Kisamor räknas som en av Östergötlands allra mest omskrivna och omtalade personer fastän hon egentligen kom från Närke. En riktig kändis på sin tid. Hon är kanske den märkligaste personen vi har i landets folkmedicinhistoria.

Lyssna 

Kisamor föddes som Maria Jaensdotter (Jaenson) i Hardemo socken i Närke 1788, som dotter till Kerstin Nilsdotter och bonden och kvarnägaren Jaen Jansson. Hennes far var emellertid mest känd som kvacksalvaren Läke-Jaen, vilket på ett avgörande sätt kom att påverka även Kisamors framtid.

Kisamor intresserade sig tidigt för faderns läkekonst, men det var inte populärt hos denne, som hellre såg att hon blev gift med en bonde och såg till familj, hem och kreatur. Detta hindrade emellertid inte Kisamor som ändå började behandla patienter på egen hand. En gång hade en bonde sökt fadern för behandling av ett benbrott. Kisamor tog hand om honom och spjälade hans ben eftersom inte fadern var hemma. När fadern kom hem och kunde kontrollera bandaget fick hon beröm, men också stryk för att hon varit olydig.

Kisamor giftes bort som 19-åring 1807 med bonden Anders Olsson. Äktenskapet var redan från början misslyckat och hennes intressse tycks tidigt ha varit betydligt större för de patienter som sökte upp henne än för driften av gården. Hon födde visserligen två döttrar i sitt äktenskap, men båda dog innan de blev ett år, så inte heller barn kunde fästa henne vid hushållet.

Efter att ha ställts inför rätta på grund av ett förgiftningsfall och efter en uppslitande skilsmässotvist med sin make lämnade Kisamor Närke och flyttade ned till Horn i södra Östergötland. I början av sin vistelse där lär hon ha rest runt mycket i bygden, varvid hon fick tillnamnet Åkarmaja.

Hennes kontakt med familjen Hellwegh på en av traktens största gårdar, Flytthem i Horn, gjorde det också möjligt att via kontakter få patienter ur de högre samhällskikten inte bara ifrån södra Östergötland utan också ifrån norra Småland. Verksamheten utökades alltmer och ryktet om henne spreds långväga. När hennes stjärna stod som högst kunde patienter från hela Norden räknas in, inte minst folk från huvudstaden sökte upp henne.

Madame Jaenson, som hon ibland också kallades, var vida känd och hon återfinns också i ett flertal samtida handlingar. I provinsialläkarberättelser från den tiden benämns hon kvacksalvare om än med en märkbar respekt. I Pia Höjebergs bok om Kisamor kan man läsa om en skildring av en tillställning hemma hos brukspatronen och riksdagsmannen Bergsten vid Södermalmstorg i Stockholm:

"Bland de inbjudna eller besökande fruntimren var en dag även mor Jansson, "Kisamor", en äldre kvinna med klara och kloka ögon. Hon hade kommit till Stockholm på kallelse från hovet, där man, sades det, velat anlita hennes erfarna råd för någon av de kungliga damerna som varit sjuk.

Denna "Kisamor" var i hela landet bekant för sin skicklighet i läkekonsten och för sina mången gång underbara kurer, som väckte till och med fackmännens förvåning och erkännande."

Denna märkvärdiga och framgångsrika kvinna fick emellertid med tiden alltmer svårt med spriten. Hon blev despotisk och mycket ombytlig i temperamentet. En av hennes patienter, Betty Ehrenborg, beskriver ett av hennes utbrott i sin dagbok från 1839:

"nu begynte den arma gumman en natt hvarunder allt hvad hon hade emot hela mänskligheten utöstes öfver mig i de bittraste förbannelser. Framför allt voro min mor och jag föremål för hennes raseri: ljuset släcktes och tändes åter, i tre repriser; Stina (Kisamors piga, egen anm.) måste oupphörligt stiga upp, än för att söka efter hennes snusdosa, som rullat bort; än för att pådraga hennes strumpor, hvilket hon ej var van att göra sjelf - än för att hämta mer öl eller påtända ljuset."

Tre år senare, 1842, dog Kisamor 53 år gammal. Hennes framgångar hade gjort henne förmögen. Denna förmögenhet uppgick till 20 292 rdr bko. Idag skulle hon ha varit miljonär.

Källor:

Höjeberg, Pia. KisaMor. En läkekvinnas levnadshistoria. (1990)

Tallmo, Karl-Henrik. Kisamor: Läkarinna där vetenskapen knappt mer hoppas (förkortad version av ett föredrag i Hardemo, 1972).

Vill du veta mer om Kisamor?
Se då Karl Henriks Tallmos hela text om denna märkvärdiga läkekvinna. Här kan du också läsa Kisamors brevväxling med borgarkvinnan Jeanette Ståhl i fulltext.

Du kan även läsa Betty Ehrenborgs dagbok på nätet. Hon var patient hos Kisamor under slutet av dennas levnad.

Mer litteratur:
T Björck: "Lefnadsteckning af fru Janson, vanligen kallad Kisa-Mor" (1842)

W. Grawallius: "Från Östergötlands bygder" (1890), s 170-84

"Lefnadsteckning öfver Kisa-Mor" (utg av Kem tekn fabriken i Östersund 1893)

"Pharmaca composita" (l89l), s 83

Carl Bernhard Wadström: "Ur minnet och dagboken. Anteckningar från åren 1848-1897." Del 1 (Stockholm 1897)

G Taube: "Betty Ehrenborgs besök hos Kisamor" (Östergötlands fornminnes- o museiförening 1945-1947; även i "Från gångna tiders Uppsala", l950)

"Kindasocknarna Horn och Hycklinge i ord och bild", band I (Vimmerby 1983)

Författare: Dan Malmsten, Kulturarv Östergötland, augusti 2002
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Kinda
Ort: Kisa

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram