Gustaf Theodor Grip

Knekten i Rystad.

Gustaf Theodor Månsson växte upp i en liten stuga på Kallerstad i mitten av 1800-talet. Fadern var daglönare.

År 1885 skrev han in sig vid Första Livgrenadjärregementet som knekt för Luestads rote nr 114 vid Livkompaniet och fick soldatnamnet Grip.

1899 ingick han äktenskap med en flicka från Tjärstad vid namn Klara. När Klara fått sin knekt bosatte de sig i Jungfru Lovisas hus vid Ågatan i Linköping. Huset finns för övrigt bevarat i Gamla Linköping.

Som alla andra knektar så hade Grip fått sig ett torp tilldelat. Efter ett besök vid torpet vid Luestad bestämde de sig för att flytta dit. I torpet föddes så småningom en dotter och en son. Det var hustrun Klara som skötte djur och mark när Grip gjorde sina regementsmöten på Malmen eller var ute på dagsverken.
Bild: Mor Klara Grip med barnen Tyra och Karl utanför torpet.

Grip var känd i bygden som en flitig och redbar karl. När tjänsten som ringkarl, eldare och orgeltrampare blev ledig vid Rystad kyrka var Grip given för platsen. Kyrkvärden Törnvall berömde en gång Grip för hans redbarhet varvid denne replikerade: "Vore alla som kyrkvärden och jag behövdes det inga poliser i Sverige".

Knektparet hade naturligtvis husdjur på torpet. Vid ett tillfälle blev kossan Grälla sjuk och dog. Det var förstås en stor tragedi. Landsfiskal Rydstrand fick del av händelsen och skickade bud på Grip. En ko kostade 1000 kr och Grip fick låna pengarna av landsfiskalen. Han skulle återbetala lånet med 100 kr i månaden. När Grip skulle betala den sista 100-lappen fick han stoppa tillbaka den i sin portmonnä.

När Grip var ute på dikesgrävning fick sonen Kalle gå med mat till honom. När Kalle kom fram fick han ofta sätta sig och äta upp hälften av maten. "Kallepojken har gått så lång väg så han behöver maten bättre än jag" sa Grip.

När busslinjen mellan Rystad och Linköping hade kommit igång stannade bussen vid ett tillfälle vid Rystad kyrka för att ta upp passagerare. Just då passerade Grip i full mundering på väg till Malmslätt på möte. "Nu kan ju Grip åka med bussen till stan", var det någon som sa. "En svensk soldat åker inte buss när han kan gå på sina ben" svarade han.

I 50 år tjänade Grip Första Livgrenadjärregementet. Sista mötet gjorde han 70 år gammal. Många år tjänstgjorde Grip i Rystad kyrka. Rakryggad men försynt gick han sin väg fram och fullgjorde sina plikter. Han stupade på sin post. När ljusen skulle sättas upp i kyrkan ett par dagar före julafton drabbades han av den sjukdom som ändade hans liv. Hans hustru Klara tog hans bortgång mycket hårt, så efter några månader fick hon följa sin make till det sista vilorummet efter ett långt och strävsamt liv.

Källa:

Sara Strindmark, ÖG hösten 1977

Författare: Anders Hill, 2000
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Rystad