Gustaf Ferdinand Andersson, "Springare-Gustaf", 1858-1924

Linköpingsoriginalet "Springare-Gustaf" hade för vana att springa långa sträckor på landsbygden runt Linköping, ibland så långt som till Berg eller Bankekind. Enligt sin egen uppfattning var han Linköpings enda utbildade snabblöpare, och det var väl på sätt och vis också sant. I Robert Bohrns handskrifter om Linköping finns en ganska utförlig levnadsteckning över honom, och där finns också det foto där han något motvilligt låtit sig avbildas.

Lyssna 

Gustaf Ferdinand Andersson föddes den 3 april 1858 vid Överums herrgård i Lofta, där föräldrarna var statare. Efter att ha haft liknande anställningar vid flera större gårdar kom familjen, som då även utökats med en dotter, Agnes Charlotta, till Ljungs säteri 1872 och 1875 till Linköping. De var där bosatta på flera ställen, bland annat på Storgatan 66, mittemot Borggården. Sist bodde familjen vid Hamngatan. Fadern avled 1903 och modern två år senare. Dottern hade då redan flyttat till Stockholm. 

Gustaf intogs därefter på Stångebrohemmet där han var till sin död. Stångebrohemmet låg i byggnader, nyligen rivna, mellan broarna Stångebro och Drottningbron. Enligt anteckningar i församlingsboken är han "mindre vetande". Vid ett tillfälle har man med blyerts eller anilinpenna skrivit dit "Springare-Gustaf" över namnet. Han dog den 14 mars 1924 av hjärnblödning.
Bild: Stångebrohemmet inhyste personer med lättare förståndshandikapp. Här bodde Gustaf en stor del av sitt liv (Östergötlands museum).

I sin ungdom var Gustaf en ofta anlitad dragspelare med ett Magdeburgerspel som instrument. Han anlitades vid så kallade "bondbaler" och liknande. Det kunde emellertid hända att han tvärt gick därifrån om han blev missnöjd med något. Hans familj försörjde sig på vedsågning. Man kunde se dem komma i en liten tropp, där fadern bar sågen, modern yxan och sist kom sonen med sågbocken över axeln. Alla var magra, torra och med vaxgul hy. Gustaf hade ofta en illmarig min och verkade måttligt intresserad av arbetet.

Omkring 1892 uppträdde i Wernerska trädgården en snabblöpare som klarade att på 20 varv vinna över även en skicklig cyklist. Gustaf började nu ta efter detta och sprang långa sträckor som till exempel ut till Bergs slussar. Han var då iklädd stövlar och förskinn, vilket han senare använde för att "vifta luft till lungorna". Han brukade sedan berätta om dessa språngmarscher och räkna upp ända till ett 50-tal stationer han passerat. Att somliga av dessa inte riktigt harmonierade mot verklighetens karta förstår man ganska snart. För att föredra dessa berättelser ville han gärna ha en mindre slant i betalning.
Bild: Cykelutfärd 1901. Bilden tagen i Wernerska trädgården (Östergötlands museum).

Med tiden fick han naturligtvis en god uthållighet och kunde med framgång även utmana vägens fyrbenta passagerare. Rutterna kunde utsträckas ända bort till Bankekind. Efter faderns död verkar han ha fått en lite friare ställning, vilket bland annat visade sig i hans klädsel. Han skaffade så kallade smärtingskor som bättre passade för sådana aktiviteter. Men med tiden och åldern avtog vad som väl var lite av en fix idé hos honom.

Robert Bohrn, som kände Springare-Gustaf rätt väl, säger att han trots sitt "något enfaldiga själsliv" inte var dum. Han hade en viss imitationsförmåga och kunde återge till exempel auktioner han varit på. Han var också en inte oäven tecknare, även om det krävde en viss övertalning att få honom att rita något.

Källor: 

Stillström, Alma. Mitt Linköping: minnesbilder från slutet av 1800-talet (Linköping, 1963)      

Robert Bohrn, enskilt arkiv nr 105, ÖLM. Handskrifter med teckningar. Behandlar människor och byggnader i det gamla Linköping.

Ann-Sofi Schotte-Lindsten. Folkminnen i Linköping. Enskilt arkiv nr 125. ÖLM.

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, maj 2009
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping