Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Porträttbild tagen av den kända Linköpingsfotografen Maria Tesch. Bild: Östergötlands museum

Charlotta Torling, 1777-1881

Personer/Livsöden, Berättelser/fenomen

Hundra år i samma hus

Det har tvistats om vem som är den äldsta avfotograferade personen. Till de äldsta som avfotograferats i Linköping hör nog i alla fall fröken Charlotta Torling. Bilden togs dessutom verkligen i fotografiets barndom, av den kända Linköpingsfotografen Maria Tesch. Charlotta blev nära 105 år gammal och bodde i samma hus hela livet så när som under det första halvåret.

Lyssna 

Christina Charlotta Torling föddes i Linköping den 20 februari 1777. Hon var dotter till knappmakaren Johan Fredrik Torling och hans maka Lovisa Ulrika Forssman. Fadern var också infödd Linköpingsbo. Charlottas bostad, Nygatan 34, i över hundra år. Sedan 1967 står ett annat hus på adressen. Bild: Östergötlands museumDe var bosatta i en egen fastighet nära Hospitalstorget; Nygatan 34, i kilen mellan Nygatan och Badstugatan. Förutom Charlotta och hennes två år yngre syster Hedvig Eva hade paret mist åtminstone tre ytterligare barn i späd ålder.
Bild: Charlottas bostad, Nygatan 34, i över hundra år. Sedan 1967 står ett annat hus på adressen (Östergötlands museum).

Sedan föräldrarna dött bodde de två systrarna kvar i huset livet ut. Charlotta lär aldrig ha varit utanför Östergötland. Även under de senare åren i livet var hon vid god vigör. Ännu några år före sin död kunde man möta hennes "smärta och raka figur ute i staden wandrande utan all möda."

Tonsättaren Bernhard Crusell hyrde ofta in sig hos systrarna Torling när han var i Linköping. Bild: Ur "Svenska män och kvinnor"Under en tid hade systrarna en fosterson, Carl Johan Rolff, vilken senare tog namnet Rydebäck, blev sadelmakare och bosatt i Åtvidaberg. Under de perioder då tonsättaren Bernhard Crusell bodde i Linköping brukade han hyra rum av Torlings.
Bild: Tonsättaren Bernhard Crusell hyrde ofta in sig hos systrarna Torling när han var i Linköping (ur "Svenska män och kvinnor").

Konstnären Gotthard Werner har i sina nedtecknade levnadsminnen beskrivit mamsellerna Torling i ganska skarpa ordalag som två "Sibyllor" som från sitt fönster "sköt olycksbådande blickar mot de förbigående". Deras våning, eller ska vi säga högkvarter, beskrivs som ett "skvallerlaboratorium" och en "domstol utan appell", det vill säga där fälldes den slutliga domen som inte kunde överklagas.

Då Charlotta fyllde 100 år skrev Östgöta Correspondenten att hon ännu var rask och kry, och hyllade henne också med ett litet poem, sannolikt författat av Carl Fredrik Ridderstad. I samma tidning 1881 citerades ett brev som fröken Torling hade sänt till tidskriften Tule. Man hade nämligen där publicerat hennes fotografi, en mycket ovanlig sak på den här tiden. Hon berättar i brevet lite om sina levnadsomständigheter. Då hon föddes var huset vid Nygatan under byggnad och familjen flyttade in där då hon var ett halvt år. Efter systerns död 1867 hade hon "inga närmare släktingar eller anförvanter". Hon berättade också att hon mindes många historiska händelser, som mordet på Gustaf III och den rörelse som då uppstod i landet, avsättningen av Gustaf IV Adolf, det olyckliga finska kriget och kronprins Karl Augusts död. Charlotta skrev att hon hade varit personligen bekant med de flesta biskopar, landshövdingar och borgmästare i staden.

Charlotta avled den 29 december 1881, då nära 105 år gammal. Dödsorsak angavs till "ålderdomsbräcklighet och bröstkatarr". Hon var då Östergötlands äldsta invånare. ÖC beskriver jordfästningen som ägde rum på trettondagen 1882. Mycket folk följde kistan från Hospitalstorget till kyrkogården. En rad lokala dignitärer deltog. Begravningstalet hölls av domkyrkokomminister Carlstedt som varit den avlidnas själasörjare. Det noterades även att vid tillfället användes en "alldeles ny, ganska vacker likvagn" som "nu begagnades för första gången".

Avslutningsvis kan citeras ur brevet till Tule: "Efter omständigheterna är jag ännu temligen rask och kry, är klädd och sitter uppe för hvarje dag. Min käraste sysselsättning är att tänka på, och tala om gamla minnen. Den nya tiden tycker jag ej om, utom dess byggnader, för hvilka jag alltid haft intresse, hvaremot järnvägar och dylika uppfinningar är min leda. Den bästa stad jag vet är Linköping".

Källor:

Bohman, Nils (red), Svenska män och kvinnor, Biografisk uppslagsbok, band 2, (Stockholm, 1944)

Krafft, Salomon och Lindberg, Folke, Linköpings historia, Del 2:2. (Linköping, 1946).

Gotthard Werners minnen, utgivna av med text av Bengt Cnattingius.
(Linköping, 1976). (Föreningen Gamla Linköping skrifter, nr 15)

Tidningsartikel i ÖC. 2007-10-20

ÖC 1877 20/2, 1880 27/8, 1881 3/1, 1881 6/1.

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, februari 2009
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Nygatan

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram