Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Linköpings första vattentorn

Byggnader/arkitektur

Byggnaden är månne självklar för linköpingsborna, och efter att ha fungerat som bostadskomplex i över 30 år mist sin forna position. Just därför behöver den fantastiska byggnaden en påminnande presentation.

Byggnaden är en karaktärsbyggnad för Linköping, som nu har över 100 år på nacken. Före det presenterade vattentornet hade linköpingsborna fått sitt dricksvatten från det privata vattenledningsbolag som drev en anläggning i Tannefors. På grund av dålig vattenkvalitet tog Linköpings stad över företaget 1907. Med anledning av bristande kvalitet och läckage ansågs Linköping vid tiden ha en ovanligt hög vattenförbrukning, 162 liter per person år 1900 mot normalt 120 liter per person.

För att förbättra situationen beslutades att uppföra ett nytt vattenverk med erforderligt vattentorn. De tekniska spörsmålen lämnades till vattenbyggnadsbyrån i Stockholm. Byggnadens fasadutformning anförtroddes åt den då nyblivne linköpingsarkitekten Axel Brunskog. Denne var bördig från Stockholm men öppnat arkitektkontor på adressen Stora torget 5 i Linköping 1908. Den byggnad som Brunskog föreslog var 45 meter hög med drag av anglosachsisk och amerikans jugend. Det mörka fasadteglet kom från Helsingborg och mönsterteglet från Hyllinge. Tornby kalkstensbrott i Fornåsa levererade dörröverstyckena. Byggnadens viktigaste funktionella del var naturligtvis själva vattencisternen. Den var uppbyggd av järnplåtar, total vikt 50 ton, och rymde 900 000 liter vatten. Förutom byggnadens skönhet kom den att innebära en avsevärd förbättrad hälsa i staden.

      

Vattentornet togs i drift 1910 och kom att tjäna linköpingsborna till 1957. Därefter föll den i törnrosasömn till 1984. Då fick lyckligtvis Axel Brunskogs barnbarn, Lars Brunskog, uppdraget att utreda om det gick att bygga bostadslägenheter i tornet. Hans utredning gav positivt besked. Det resulterade i 14 lägenheter som förenas under det självklara namnet Brf Vattentornet.

Under perioden mellan uttjänt vattentorn till bostadskomplex stod byggnaden för fäfot och det var lätt för nyfikna med fäbless för ödebyggnader att ta sig in. Bör väl i sammanhanget erkännas att även jag var en av de objudet nyfikna. Jag minns ännu tydligt det nattliga inträdet genom ett illa förslutet fönster. Väl inne i byggnaden löpte en trappa av metall runt själva cisternen. Vattentanken var uppbyggd av mängder små plåtar som nitats i varandra. Väl uppe i topp förvånades jag av att cisternen var ett öppet kärl. Vattenbehållarens enorma mått var imponerande och där fanns inga skyddsräcken. Tvångstanken att ramla i det tomma kärlet kändes kvävande minns jag. Som jag kan erinra mig blev det bara ett besök för mig. Nya ödehusäventyr stod på tur.


Bildtexter:
Tornet kort före ombyggnaden till bostadskomplex. Foto: Bild Linköping, Eber Ohlsson 1989.
Skånska vattentornssällskapets, Linköpings gamla vattentorn – från vattenreservaoar till bostäder.
Eber Ohlsson 1989.

Källor:
Sven Källström, Linköpings historia 1910-1970, sid 156ff
Skånska vattentornssällskapet; http://www.eber.se/torn/gota/ostergot.htm#linkoping

 

Författare: Leif Wallentinsson
Inlagt av: Östergötlands museum
Kommun: Linköping
Ort: Linköping
Licens:
Bild för licensen CREATIVE COMMONS ERKÄNNANDE DELA LIKA (CC BY-SA)

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram