Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Ljungs sockerbruk

Platser

Tillhör projektet Gömda och glömda

Upp som en sol och ned som en pannkaka. Ja så kan man kort beskriva Ljungs sockerbruks historia. 1873 stod bygget av det nya bruket klart och ett år senare lades fabriken ned. Vad var det som hände egentligen?

Ljungs sockerbruk

Mitt emot Ljungs slott, på andra sidan om väg 34 mot Motala, ligger en ruin som sätter igång fantasin. En del som stannar till tror att den katedralliknande ruinen är Vreta kloster som misskötts och nu nästan helt tagits över av naturen, andra vågar inte stanna alls, eftersom det ryktas om spöken… Ruinen är drygt nittio meter lång och är idag svår och kanske farlig att ta sig in i eftersom rasrisk, träd och sly sätter stopp för mer noggranna undersökningar. Att denna ruin varit full av verksamhet under en kort och intensiv period känns overkligt.

Under 1860-talet ökade välståndet, och kaffedrickandet, i Sverige och med det sockerkonsumtionen. På kort tid ökade sockerintaget från 5 kilo/person och år till 8! (Idag är det årliga personintaget cirka 40 kilo.) Då blev det också mer intressant att använda och förädla inhemskt odlade sockerbetor, istället för det importerade rörsockret. Åren kring 1870 byggdes det flera nya sockerbruk i landet och två av dem i Östergötland; ett i Vadstena och ett på Ljungs säteri.

Ljung köptes 1868 av Claes von Mecklenburg. Tre år senare var han med och grundade "Aktiebolaget för hvitbetsockerindustri i Sverige". Det var främst ett tyskt konsortium med verksamhetsidén att anlägga eller förvärva betsockerfabriker. Mecklenburg slöt ett avtal med bolaget, som han alltså själv hade stor del i, att arrendera ut huvuddelen av Ljungs mark till sockerbetsodling. Så skulle råvaruförsörjningen till sockerbruket säkras.

Sockerfabriken i Ljung byggdes på bara sju månader. Byggnadsarbetare, maskiner och know-how togs från Tyskland, men byggnadsmaterialet hämtades på närmare håll. Den imponerande stenbyggnaden byggdes i rödbrun kalksten från Ljungs så kallade marmorbruk i Lyckhem några kilometer därifrån. Dekorationerna i tegel tillverkades av lokalt material på godsets tegelbruk.

Nu kunde betorna tas om hand! Varje dag under säsongen, eller kampanjen som det kallades, kunde man bearbeta ungefär 64 ton sockerbetor. Men ur varje beta utvanns bara 5,79 % råsocker, som sedan skickades vidare för att förädlas ytterligare. Föga lönande och ett betydligt sämre resultat än vad man räknat med. Istället för att fortsätta pumpa in pengar i bruket drog sig de tyska investerarna ur. Maskinerna skickades redan 1874 tillbaka till Tyskland och fabriken lämnades åt sitt öde.

Det gedigna bygget avslöjar att man trodde på sockerbrukets framtid. Men när taket, fönstren och även sten togs till andra byggnader började huset förfalla. Snart är det en pittoresk ruin och historierna börjar spridas – har det brunnit, är det ett gammalt kloster, finns det spöken?

Nej – det var en av industrialismens optimistiska felsatsningar!


Detalj, Ljungs sockerbruk

Detalj, Ljungs sockerbruk.

Ruinen av Ljungs sockerbruk

Detalj, Ljungs sockerbruk.

 

Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Ljung



Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram