Ett förmultnat papper
Fler konstigheter inträffade. Tio år innan Godegårdshandskriften påträffades hade ytterligare en illa medfaren avskrift ur "Kung Magnus Smeks" kopiebok blivit restaurerad.
Linköpingsbiskopen Anders Ryhzelius befann sig år 1745 på visitationsresa i Norra Östergötland och kom till Hällestads kyrka. Där påträffade han tillsammans med Kyrkoherden Magister Samuel Ekstrand en skrift, som biskopen i ett brev till Författaren och historikern Carl Fredric Broocman, beskriver som "ett sönderrivet och opmultnat papper." Biskopen tog dokumentet med sig och försökte följande kväll, då han övernattade i Godegårds prästgård, tyda skriften. Biskopen berättar senare i ett brev om sitt "opmultnade papper", vilket gav upphov till en, brevväxling, som nu finns arkiverad på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Bergsrådet Daniel Tilas och den danske forskaren Jacob Langenbeck figurerar bland referenterna.
Hällestad gamla kyrka.
Ändå dröjde det ytterligare hundra år innan det sönderrivna och opmultnade papperet blev restaurerat på Riksarkivet i Stockholm. Det visade sig då, att det av biskopens omhändertagna dokumentet, hade samma ordalydelse som två av de tre texterna i Godegårdshandskriften.
Texterna var liksom i Godegårdshandskriften tagna ur Magnus Smeks kopiebok, men hade av den som gjort avskriften här och var fått en något annorlunda tolkning jämfört med orden i pergamentsbrevet från Helsingfors. Godegårdshandskriftens "Da Vinci code" återger Biskopen i sin avskrift med tio skrivtecken fördelade på tre ord precis på samma sätt, som i originalskriften från Godegårds kyrka. Biskopen drog inte samman "kodorden" till ett enda språkligt begrepp, vilket Professor Carlberg gjorde i sin relation om bergverkens ursprung.
