Eftervärlden gav Polhem upprättelse
Christopher Polhems snillrika tanke i Hällestad var väckt 200 år innan de fysiska förutsättningarna fanns för dess förverkligande.
I den inledningsvis omtalade bergsformationen, som slingrar sig från Glans sydvästspets genom Norra Östergötland in i Närke, ligger gamla övergivna gruvhål i rader liksom pärlor trädda på ett snöre.
På en enda plats förekommer ännu bergsbruk. Det är vid Zinkgruvan i Närke, där man utvinner zink, bly och silver.
I Zinkgruvan trycks vattnet från djupet upp till marknivån med skivpumpar. Gruvans djup är 980 meter. Pumparnas konstruktion ger en kontinuerlig genomströmning i stigledningarna. Vattnet pumpas etappvis via bassänger, som är insprängda i berget 100 meter ovanför varandra.
Det är samma princip, som Christopher Polhem försökte tillämpa i Hällestad Storgruva, men i Polhems kolvpump, måste vattenpelaren lyftas vid varje pumpslag. Motkraftens tryck i rörledningarna av urborrade trädstammarna blev då övermäktigt.
Polhems idé kunde förverkligas först i vår egen tid, när man genom elektriska kablar kan transportera energi vart man behagar och materialens hållfasthet är tillräckliga för att övervinna motkrafterna.
De många vattenfyllda gruvhålen gömmer hemligheter, som ibland kan avslöjas.
