Skogen vid efterkrigstiden 1950-talet och framåt
Som ett resultat av den intensiva skogsodling som efterträdde träkolstidens oordnade blädningar uppstod i början av 1900-talet en arealmässig övervikt av yngre skog. Puckeln blev så hög att snedfördelningen aldrig kunde utjämnas.
Från 1950-talet och framåt har därför Holmens gamla bruksskogar innehållit en stor andel slutavverkningsmogen skog, samtidigt som ungskogar på igenplanterad jordbruksmark med en fjärdedel utökat den produktiva skogsmarksarealen. Stora arealer befann sig under första halvan av 1900-talet i sina mest växtkraftiga åldrar. Virkesförråden per hektar fortsatte därför att öka trots en omfattande överföring av tidigare öppen jordbruksmark till skog.
Virkesförrådet ökade från mindre än hundra kubikmeter per hektar vid sekelskiftet till närmare etthundrafemtio kubikmeter per hektar, då de nya taxeringsresultaten förelåg år 1951. Från femtiotalet fanns därmed en stor slutavverkningspotential. Möjligheterna till "huggsexa" förelåg, men ägarna agerade med stor försiktighet och skogsskötseln åsidosattes aldrig.
