Yxan – skogens verktyg
Praktiskt taget all skogsavverkning med ekonomiskt syfte sker idag maskinellt. En skördare fäller, kvistar och kapar träden och placerar sortimenten i högar lämpade för vidaretransport. Handbarkning, som förr tog skogsarbetarens halva arbetsdag i anspråk utförs numera vid industrins helmekaniserade anläggningar.
Men det är bara femtio år sedan yxa, bågsåg och barkspade var skogsarbetarnas viktigaste arbetsredskap. Motorsågarna började på femtiotalet komma till användning, men det fanns ännu inga sågar som tillät kvistning. Med de första motorsågarna var det inte ens möjligt, att kapa trädstammarna utan att först frikoppla och vända svärdet. De rivtandade sågkedjorna lämnade ofta stockändar lurviga som rakborstar.
Huggarlag i Katterumsskogen år 1923. Mannen i pälsmässan är Alvar Sjöberg, Lövsätter
I början av femtiotalet tvivlade många skogsarbetare på att motorsågen kunde ersätta "Svansen" som arbetsredskap. Stundom anställdes vadslagning om den snabbaste trädfällningsmetoden. Timmersvans contra motorsåg!
Ytterligare något mer än femtio år tillbaka i tiden fanns överhuvud taget inga sågar lämpliga för trädfällning. Yxan var universalredskap och skogsarbetaren i ordets rätta bemärkelse "Huggare", vilket bekräftas av en skogsordning för Finspångsskogarna av år 1851. Varur följande paragraf citeras:
Vid all fällning får yxa begagnas, men vid avtrumning begagnas såg i följande händelser:
a) sågträd, som gifva flera sågblock
b) kolved överstigande 12 tum
c) famnved med tvärmått över 9 tum
d) skepps, machin och slöjdvirke
Hur grovt trädet än var höggs det alltså alltid omkull med yxan. Man stod rak och högg och lämnade knähöga stubbar. Än sen då! De flesta furustubbarna hamnade så småningom i tjärdalen. Någon gång kan emellertid en sådan silverlikt patinerad furustubbe påträffas i tassemarkerna. Den stubben stämmer till eftertanke. Den utgör ett kulturminnesmärke.