En värld fylld av mysterier
Vill man sätta sig in i våra förfäders verklighet, måste man förstå deras tankevärld. Å ena sidan var kunskaper, som nu förefaller självklara för hundrafemtio år sedan okända. Å andra sidan är kunskaper, som då var självklara, nu i det närmaste bortglömda. Våra förfädrer föreställde sig, att naturen omkring dem var besjälad. I brist på vetenskapliga fakta föll på så sätt många pusselbitar på plats och bildade ett mönster.
Naturkunskap
En avskalad grankvist höjer och sänker sig efter luftfuktigheten. Med en sådan kvist på stugknuten, kunde man förutsäga vädret några timmar framöver.
Om inlandsisens verkningar
På vår store naturvetare Carl von Linnés tid uppstod bland de lärde en diskussion om, huruvida det var havet som sänkte sig eller landet som höjde sig ur havet. Linné anade det rätta sambandet, men vågade inte framlägga sin teori eftersom den stred mot Bibelns skapelselära.
Om kretsloppen
Från Åsebro gruvor i Hällestad finns en berättelse om en bäck, som kan höras genom bergväggen nere i gruvan. Där vågade man inte bryta malm av rädsla för att få ett genomslag och dränkas av en underjordisk flod. Även de mest lärda trodde, att vattnet underjordiskt strömmar tillbaka från haven till bergen. Att återströmningen går via atmosfären och nederbörden anade ingen.
Om månens magiska kraft
Virke för husbyggnad skulle fällas när månen stod i nedan, med ved avsedd som bränsle förhöll det sig tvärt om. Christoffer Polhem teoretiserar i frågan. Han förnekar inte månfasernas inverkan, viktigast är dock, att inget konstruktionsvirke huggs förrän björklöven gulnat.
Om naturens dolda rikedomar
Skatterna i berget ägdes av Bergsrået, som vanligen visade sig klädd i skimrande dyrbara kläder, men Bergsrået kunde också ha manlig gestalt eller som vid Hällestad Storgruva vara en liten gubbe med stora gröna ögon. Med de Rådandes inverkan förklarades nyckfullheten i bergsbruket.
Myten om skogsrån växte fram ur erotiska drömmar under ensamma nätter i höstmörka skogar.
Om det ogripbart mystiska i skogen
Man har antagit att kolarna, som låg långt hemifrån ute i skogarna ibland veckor i sträck, gärna drömde om besök i kolkojan av unga vackra kvinnor, men att gruvdrängarna, som gick hem till sina hustrur efter varje arbetsskov inte lika lätt upptändes av erotiska tankar. Gruvdrängarna drömde sig till rikedom. Kolarna fantiserade om förföriska älskarinnor. I ensamma nätter, när de syndfulla tankarna kom, var det Tallemajas förförelsekonster, som drabbade kolaren.
En vandringssägen, som i snarlika versioner berättas från olika platser har följande innehåll: En kolares hustru trodde sig förstå att hennes man idkade älskog med Skogsrået. En dag träffade kolarhustrun Skogsrået och frågade. ”Vad ska man göra med en tjur, som inte vill stanna inom gärsgårn?” ”Ge honom tibast och vänderot,” svarade Skogsrået. Kolarhustrun smugglade då in delar av dessa båda i folktron magiska växterna i brödet hon bakade till mannen, som åt och blev fri från sin trånad. En tid därefter kunde man höra Skogsrået gå i skogen och klaga:
"Tibast å' vänderot. Dej te bot, å' mej emot."
