En märklig dagbok

På Älgshult i Hällestad socken föddes år 1816 en pojke, som fick namnet Anders. När Anders var femton år började han föra ­anteckningar om bondeårets gång. Hans dagböcker fortlöper under mer än sjuttio års tid. I de korthuggna notiserna får man en bild av hur kolningen gick till.

Mila (Bilden hämtad från Östgötabilds databas).

Veden till kolmilorna höggs oftast före midsommar. Efter skörden kördes veden in till kolbotten, varefter milan restes och kläddes med ris samt täcktes med ett lufttätt lager av kolstybb. En god kolbotten kunde användas år efter år, ofta under mycket lång tid. Milan tändes på hösten, kolades under två till tre veckor och släcktes genom kvävning. Vid nyår stod Anders milor klara för utrivning och inkörning till Sonstorps kolupplag.

Milorna i Anders anteckningar hade i genomsnitt en storlek av 14 ­famnar, vilket motsvarar ungefär två fullastade skogslastbilar. Allt arbete med en sådan kolmila motsvarar ett halvt års arbete för en man. Kolutbytet blir normalt hälften av den inresta volymen, men bara en femtedel av den inresta vedens vikt. Ibland slog vinterväglaget fel under den kritiska tiden mellan januari och mars. Anders har då inte hunnit köra in all kol med släde utan berättar, att vagnskörning måste tillgripas. Enligt hans noteringar inträffade sådant förargligt barmarksföre i medeltal vartannat år.