Träkol

Träkol var den enda tänkbara energikällan vid smältningen i hyttor och hamrar. En ständig bristvara för bergslagens fortbestånd.

Vid den urgamla svenska kolningsmetoden kolades veden liggande. Vallonerna, som kom till Sverige på 1600-talet tog med sig en ny kolningsmetod. De kolade veden upprest, på det sätt vi är vana att se en kolmila. Den nya kolningsmetoden blev i vårt land kallad "Östgöta­metoden," vilket tyder på, att det var här, på nuvarande Holmen Skogs marker, det nya kolningssättet först introducerades i landet.

Kolarens yrke var riskfyllt. Ett bevis utgör en olyckshändelse som inträffade år 1865 på Häradstorps marker, då torparen Jon Jacopsson omkom i en kolmila. Jon var vid olyckshändelsen drygt fyrtio år. Han var åttabarnsfar och bodde på torpet Jonsberg.

En gammal Häradstorpsbo har berättat: "Man fick känna sej för med­klubban. Annars kunde man trampa igenom stybben ner i milan. Det hände en som hette Jon i Jonsberg. Han trampade ner i milan och blev uppbränd. Han var kolad, när dom fick upp honom, och kunde bära bort honom."

Kolbotten där olyckan inträffade blev aldrig mer använd. Stybben över milbotten ligger ännu kvar och påminner om en låg urtida gravkulle. Kyrkboken för Risinge socken år 1865 konstaterar korthugget. "Jon Jacopsson Torpare i Jonsberg ålder 46 år 11 månader. Uppbränd i en kolmila."

Resterna av Jons mila vid Uttringsgölen.