---

Skogstorpens historia

Torpstuga, Risinge efter kolteckning av Pehr Hörberg.

Så uppstod skogstorpen

I äldre tider växlade folkmängden i Sverige i nära samklang med skördeutfallen. Blev det goda år ökade födelsetalen. Missväxt medförde överdödlighet bland barn och gamla.

Det år 1747 inrättade Tabellverket kommenterar på följande sätt sin egen statistik i anslutning till några goda skördeår: "Strax voro drängar och pigor färdiga att tinga sig i brudsäng, även som de giftas kärlekslåga begynte gladare brinna." Under artonhundratalet växte befolkningen i Sverige från 2.3 till 5.1 miljoner innevånare. Allt fler späda barn överlevde, allt färre åldringar dog. Snabbast växte skaran av egendomslösa. Deras antalet fyrdubblades mellan åren 1750 och 1850.

Den lärde Biskopen Esaias Tegnér trodde sig förstå anledningen. Folkökningen berodde, sa han, på den långvariga freden, vaccineringen mot smittkoppor och potatisknölens genombrott som livsmedel.

Jordbruket blev effektivare. Ängar och hagmarker uppodlades till åker. Sjöar sänktes och våtmarker dränerades. Åkerarealen ökade härigenom, men tillgången på livsmedel följde inte takten i folktillväxten och de nya åker­arealerna, kom mest dem till godo, som redan hade sin försörjning tryggad.

Den växande fattigbefolkningen bröt ny mark i skogen på jordstycken och sankmarker, som storbönder och bruksägare upplät i utbyte mot dagsverken och kolarkontrakt. Artonhundratalet blev jordhungerns tid. Allt sämre jordstycken, allt längre bort från bygden rothöggs, dikades, svedjades och reddes till åkertegar med flåhackans hjälp.