Skrock, vidskepelse och legender
Liksom Skogsrået rådde över skogen rådde Bergsrået över malmen och gruvorna. Här vid Storgruvan har "den rådande" visat sig i skepnad av en liten gubbe med stora gröna ögon.
Det sägs, att vid det stora raset år 1655 hade Gruvgubben varnat arbetarna, men varningen ignorerades. Efter raset höll de överlevande kontakt med de innestängda och rullade ärtor till dem som föda genom rasmassorna. Men vattnet steg. En dag sa de innestängda: "Nu står vattnet till hakan." Nästa dag sa dom: "Nu behöver ni inte rulla fler ärtor."
Här nedan följer ett knippe uppteckningar ur den lokala berättartraditionen:
Martin i Vik: "Dyrshyttehammaren hördes till Gruvbacken, som om han stått i farstun. Det sa far min."
Per Adolf Pettersson i Grindstugan, född omkring 1880: "Di lette nog nya gruvor mä slagruta ätter va jag hört, men dä hände sig också att di drömde sej te nya gruvor. Dä ska ha funnits e som hette Drömgruvan."
Kal Magnus i Bottebo född 1870: "Järnämbarsgruvan ska finnas på Valstorpsskogen. Den är bortsvuren så ingen kan hitta den. En som var ute och jagade fick se den en gång. Han hängde kvar bössan som märke. Men när han kom hem hängde bössan före honom på spiken därhemma."
Kal Magnus berättar också: "En gruva hade malm så fin som fnöske. Men di vargbröt så dä var nära att rasa. Då blev Gruvgubben ilsk och flyttade. Sen den dan kan ingen hitta igen gruvan."
August Petterson i Gösebo född 1873: "En piga i byn letade vallhästar i hagen väster om Högsjön. Hon hittade en klump rent silver i berget och tog den med sig. Men hon gick bort sig fast det var så nära byn och hon hittade varken hästarna eller vägen förrän hon kastat bort silverklimpen. Då stod hon alldeles intill åkrarna. Allt folket i byn letade sedan mycket men hittade varken silverklimpen eller platsen där pigan funnit den."
August i Åsebro född omkring 1860: "Min farfar hade arbetat i gruvan. Det var en riktig gammal bergslagsgubbe, bred som en dörr. De bar malmen med bårar nere i berget och fick armar så långa att händerna räckte nerom knäna. Det gjorde dom på honom."
Kalle Lekman berättade, att hans far som bodde vid Gruvbacken påstått, att från Sörgruvan skulle gå långa gångar ända bortemot Gruvbacken.
Om Bredgruvan berättades av flera traditionsbärare följande vandringssägen: "En natt när de höll på och eldade nere i stora gruvan vid Malmstorp blev gruvgubben ovanligt orolig. Det knäppte sprakade och small i berget. Och rätt som det var skrek Gruvgubben. "Gå upp för jag släpper." Men de fortsatte arbeta. Efter en stund skrek han igen. "Gå upp för jag släpper." Men de brydde sig inte om det då heller. Då skrek han en tredje gång. Då svarade en gruvdräng: "Ja, släpp då, om du inte orkar hålla emot och låt det bli tyst sen." Sen rasade hela taket in.
Kommissionerna, som utgör den officiella dokumenterade rapporteringen till Bergskollegium skriver år 1783 om den så kallade "Lappskärpningen": "En bedragare tog ut platsen. Han sade sig vara lapp och kunna se långt ner i berget." Skärpningen är bearbetad till 3 famnars djup utan malmvinst.
Om Drömgruvan berättar Östen Pettersson: Den är upptagen år 1756. Kommissionen år 1783 skriver: "Drömgruvan arbetades förledet år i anledning av en dröm uti rena graniten till 2 famnars djup."
Östen Petterssons kommentar: "Notisen är sociologiskt intressant då den ger en inblick i den osäkerhet som alltid måste ha rått kring ett nytt försök och den chanstagning varje ny skärpning innebar. Så vitt man kan se finns ingen som helst malmanledning i varpen."
