Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.


Arbetet i gruvan

eld

Spränga utan sprängmedel

Den äldsta delen i en gruva finner man alltid närmast öppningen. Om brytningen pågått under längre tid är gruvan vanligen bruten med yngre teknik längst in och längst ner.

Ofta har det då blivit nödvändigt att spränga bort och förstöra de yttersta, äldsta, delarna av gruvan, men eftersom Bredgruvan övergavs redan på 1500-talet och eftersom sprängning med krut aldrig har förekommit, utgör Gruvkammaren i Hällestads Bredgruva ett ovanligt genuint exempel på resultatet av den äldre brytningsteknik, som kallades tillmakning eller eldsättning.

Gruvorna på 1600-talet

1600tDe följande beskrivningarna är ögonvittnesskildringar hämtade från utländska resenärers dagböcker. Urvalet av texter är gjort så, att citaten mycket väl skulle kunna ha utgjort en samtida beskrivning av Hällestads Storgruva.

Som belysning användes bloss, som består av en handfull stickor ungefär två fot långa sammanhållna med en järnring. Blossen antändes vid en brinnande lunta före nedstigningen. Mestadels går man på trappsteg av tjocka runda störar lagda något långt ifrån varandra eftersom även hästarna nedstiga på dessa trappor.

Vi gick under valvbågar av is och kristall. Isen upptinas, dels av sig själv, dels av gruvdrängarnas eldar, varigenom ett droppregn uppstår över de besökande. Det är en både underbar och skräckinjagande syn dessa hålor, där det glänser och gnistrar av lågor som fräter på klippblocken.

”Intet är mer ägnat att giva en bild av dödsriket…” (Pater d’Ogier 1635)

Där nere finns av solen aldrig skådade hålor uppfyllda av tillmakningseldarnas hetta. I dessa hålor arbetar gruvdrängarna omgivna av sot, rök och mörker. Väggarna är svarta av sot, golvet slipprigt, orterna trånga och taken dryper av vatten. Ras fruktas ständigt. Allas liv kan plötsligt vara bortryckta utan möjlighet att undkomma. Gruvdrängarna går nakna till midjan. Svetten rinner ur deras kroppar som vatten ur en påse. Endast skenet från några törvedsstickor tjänar dem till belysning.

1600-t

De våta och slippriga stegarna som leda längst ner i gruvan är ofta skadade, stegpinnar är bortfallna, surrningarna osäkra.

Den djupa tystnad som råder längst där nere avbrytes då och då av gnisslandet från uppfordringsverket eller av arbetarnas sång. Man ser deras bloss sväva omkring i orterna och man hör det underjordiska vattnets dova sorl, där det nedfaller i djupet. Stundom förnimmer man nära sig en hemsk knäppning liksom lossnade ett klippstycke ur sin eviga fogning.

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram