Bergsprivilegier

Varhelst i landet förutsättningar fanns, att bedriva bergsbruk ansågs verksamheten så värdefull, att den bygden beviljades särskilda fri och rättigheter mot löfte, att hålla sitt bergsbruk ”vid makt”.

Bergsprivilegierna innebar att de bönder som deltog i bergsbruket fick lindringar i sina grundskatter och rättighet att bedriva tullfri handel inom den egna bergslagens gränser. Den mest betydelsefulla bestämmelsen var dock, att bergsbönderna blev befriade från krigstjänst. Alla visste ju, att de ynglingar som arméns värvare tog med sig från socknen, troligen aldrig mer skulle återse hembygden.

När det ständiga knekthållet infördes på 1680-talet förändrades villkoren, men bergsbönderna fick behålla sin förmån jämfört med de bygder som inte tillhörde bergslag. Bergssoldater skulle utrustas, men bara hälften så många som i socknarna under landslag. Bergsregementet sattes upp som ett skydd för bergverken och inga värvningar till armén fick förekomma inom bergslagens gränser.