Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.


Skogstorp

Koltorparna

Koltorparnas hårda villkor

Louis de Geer hade arrenderat rätten, att i kronans ställe uppbära böndernas grundskatter. Han införde ett system, som innebar att landbönder och koltorpare betalade sina arrenden i form av kördagsverken och kolning.

Systemet hade fördelar för båda parter. Kolartorparnas arrenden blev inflationsskyddade. Besvärligare för de kolningsskyldiga var, att när kontrakten längre fram i tiden skrevs om, tvingades kolartorparen ofta bränna ytterligare en eller två milor, nu mot avräkning i penningar. Priset för detta så kallade "Överkol" pressades under 1800-talet ner till en nivå, som låg under den norm som gällde för vanliga dagsverken inom lantbruket.

Systemet bestod långt fram i tiden och blev anledning till, att bönderna som lämnade sitt kol vid bruket i Lotorp hade diktat en liten uppgiven vers som löd: 

 

 

 

 

Barndomsminnen från kolskogen

Torparpojken Oscar Andersson berättar i en uppteckning från 1928 barndomsminnen från kolkojan.

"I början då milan nyss var tänd, låg vi två i kolkojan mest far och min bror Kalle. När jag kom hem från skolan skulle jag gå med mat till dom. Det var nästan alltid nermörkt innan jag kom iväg. Vägen hittade jag, men det värsta var, att jag var så mörkrädd. När jag kom fram och far och bror min hade ätit gick en av dem hem och jag fick stanna i kojan över natten. Jag skulle hjälpa till att lysa, när det var något som skulle göras med milan under natten. Hade jag läxor fick jag läsa dem i kojan. Där var det ljust, för vi hade gott om töre att kasta på härden. När milan höll sig lugn sov man, men man ”varade” (vaknade i förtid) om något var på tok. Då tände man ett bloss eller en lykta och gav sig ut. Ibland kunde det vara kusligt i skogen, men vi var ju aldrig ensamma."

Oscar läser sina läxor i kojan vid skenet av ett törvedsbloss.

Kolartro

Kolaryrket och livet i kojan djupt inne i skogen får stundom ett romantiskt skimmer. Berättelserna präglas ofta av vidskepelse och övertro, men ger också prov på humor och berättarglädje.

I början av kolningen kan explosioner inträffa. Milan slår. Risken uppstår innan kolveden uppvärmts till åttio grader. Vattenångan i rökgaserna kondenseras då mot kall ved. Väte frigörs och kan i blandning med inströmmande luft bilda knallgas. Antänds knallgasen smäller det!

När milan slog sa förfädren, att det var råttor och möss instängda i milan som brändes ihjäl. Det var mössens själar, som med ljudliga knallar for upp till himmelriket.

I en väl kolad mila står stockarna kvar efter kolningen liksom mumifierade. Mästarprovet för en skicklig kolare var, att sätta in ett vagnshjul av trä i milan och efter kolningen plocka ut det igen i ett enda stycke med alla ekrar oskadda. Det berättas, att en kolare en gång satte in ett laggstop i milan för att efter kolningen plocka ut det igen med alla band och lötar hela. Kolarens brukspatron fyllde stopet med Rhenskt vin och hedrade sin duktige kolare med en välsmakande skål.

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram