Kolarekonsten uti Sverige korteligen beskriven
Rubriken är identisk med titeln på en liten bok utgiven i Stockholm år 1746, en ofta citerad källa till kännedom om kolarens yrke i gången tid. Författarens avsikt var, att föra vidare gamla kolares kunskaper om ett nytt kolningssätt som införts i landet drygt hundra år tidigare.
Det är vår välkända "resmila", författaren beskriver.
Industri före industrialismen
År 1618 fick nederländaren Wellam de Besch och hans kompanjon Louis de Geer kungligt tillstånd att arrendera kronans järnbruk i Finspång. De två kompanjonerna ämnade gjuta järnkanoner. Ett synnerligt lönsamt företag!
Innan tillverkningen startade måste verksamheten vid det nedgångna kronobruket reformeras. En viktig åtgärd bestod i att förbättra träkolsförsörjningen. I arrendatorernas hemland kontrakterades yrkesskickliga kolare och skogsarbetare. Deras uppgift skulle bli att lära svenskarna bränna träkol på ett nytt sätt, som i järnbrukens avräkningsböcker kallas: "Charbons francois" – Franskt träkol!
Den första valloninvandringen
I en avhandling vid Uppsala Universitet redovisar Bernt Douhan valloninvandringen till Sverige. Under migrationens första fas, åren 1600–1625, anlände 229 kontrakterade arbetare. Bland dessa tog Finspongsbruket emot en tredjedel.
Bernt Douhan kommenterar sin forskning: "Det rörde sig om en begränsad och riktad migrationsrörelse av ett skikt elitarbetare, som överförde de tekniska innovationer, som utvecklats inom den nederländska järnhanteringen på 1500-talet".