Hävla bruk

Flygbild Hävla Vid sjön Tisnarens strand, nära gränsen till Södermanland ligger Hävla. Här har bruket framställt järnprodukter i över 300 år.

Starten skedde 1689 då Jacob Henriksson Fleming, landshövding i Umeå och jordägare i Östergötland, erhöll privilegium att driva järnframställning vid Häfla ström i Skedevi socken. Inom en radie av ett par mil fanns då redan en rad andra hamrar och bruk såsom Grytgöl, Börgöl, Lotorp och Forsa.

Den första hammaren uppfördes på 1680-talet och ganska snart började stångjärn från Hävla leta sig ut i Europa via hamnarna i Norrköping, Nyköping och Stockholm. Det var först under andra halvan av 1700-talet som begreppet Hävla bruk började användas.

På 1800-talet startades flera nya hamrar nedanför den gamla ”övre” hammaren. Produktionen breddades till att omfatta, förutom stångjärn, även sågblad och spik. I slutet av 1800-talet lades tillverkningen alltmer över till en ny produkt som ansågs ligga i tiden, hästskon. I jordbruket slogs i snabb takt oxarna ut av de mer användbara hästarna och till hästarna behövdes skor. Tillsammans med Hofors bruk i Gästrikland blev Hävla snart landets största leverantör av hästskor. Tidvis förekom också kartellbildning dem emellan. Hästskotillverkningen var företagets ryggrad under första halvan av 1900-talet, men även hästens tid som hjälp i jordbruket var räknad och bruksledningen såg sig om efter alternativa produkter.

Valet föll under den nye chefen Sven Hultmans ( fr o m 1949) ledning på så kallad gallerduk av järn som bland annat kunde användas till trappor och plattformar. Redan 1956 passerade de nya produkterna hästskotillverkningen värdemässigt.

1969 var antalet anställda vid företaget 169 stycken. 1982 hade det sjunkit till 139. Samma år upptog gallerduk 55 procent, spiraltrappor 18 procent, raka trappor 11 procent, sträckmetall 4 procent medan hästskoförsäljningen endast omfattade 2 procent av företagets omsättning.