Grytgöls bruk

Bild natur grytgöl Bara någon mil från närkegränsen ligger Grytgöl. Närheten till Närke har satt sina spår i dialekten hos de boende i trakten, som alls inte talar någon utpräglad östgötska, till skillnad mot de som bor längre söderut eller österut mot Norrköping.

Grytgöl vid Emmaån omnämns redan på 1620-talet då Bergskollegiet besökte en där belägen hytta, som ”låg vid en elaker ström och var ånyo uppbyggd efter vådeld”. På 1650-talet började den egentliga bruksbildningen då holländaren Peter Lambinon köpte hytta och hammare från lokala bergsmän. Länge var stångjärnstillverkning, alltså utsmidet från tackjärn till stångjärn, tillsammans med spiktillverkning de dominerande tillverkningsgrenarna.

I början var antalet anställda som bodde vid bruket få. 1656 fanns till exempel två hammarsmeder, en kolare och en skrivare, 1695 var det fem anställda, 1726 sju anställda. På 1800-talet växte brukssamhället till. 1820 bodde allt som allt 81 personer vid bruket. 1880 hade befolkningen ökat till 292 personer.

Mot slutet av 1800-talet insåg den dåvarande ägaren Adolf Burén d.y. att lönsamheten för smidesverksamheten var alltför dålig. Liksom många andra, mindre bruk i landet var man tvungen att ställa om en gammal, otidsenlig produktion till lönsammare tillverkningsgrenar för att överleva.

1884 stod ett nytt, modernt tråddrageri färdigt. Mer och mer av verksamheten koncentrerades efterhand på produktion av järntråd i olika dimensioner. Tråden användes sedan vidare till ett otal andra produkter, som cykelekrar, klammer eller till blomtråd, som användes som stöd i blomsterarrangemang. Även cykelsadlar har framställts vid bruket, liksom den så kallade Grytgölsstolen. Denna stol, vilken böjdes ihop av ett material, som bestod av 65 procent stål och 35 procent järn, tillverkades i mitten av 1900-talet och såldes vidare främst till caféer och restauranger runtom i landet. Spiktillverkningen, som tidigare hade varit så viktig, minskade däremot i betydelse och när spikverket brann ned 1949 så beslutades att det inte lönade sig att ta upp denna produktion igen.

Försäljningen av tråd från Grytgöl har ökat i och med att tillverkningen alltmer moderniserats. Däremot har antalet anställda minskat. I början av 1900-talet var 150 personer anställda vid bruket. 1977 hade dessa minskat till 85. 2002 fanns ett sextiotal anställda. Varje år framställdes omkring 8 000 ton förädlade trådprodukter. 75 procent av dessa gick på export.