---

Resan över atlanten

I resebyråernas broschyrer utlovades ofta en snabb och bekväm överresa för de som ville utvandra till Amerika. Så var det sällan i verkligheten, i alla fall inte i början. 

På de segelfartyg som fraktade många av våra emigranter var förhållandena ofta svåra. Skeppen var till en början många gånger fraktfartyg som hjälpligt anpassades för de utvandrare man kunde tränga in. Sjukdomar och även dödsfall var vanliga, vilket vi också förstår av breven. Många led svårt av sjösjuka och törst. Efterhand byttes segelfartygen ut mot snabbare och bekvämare ångfartyg. Resan blev enklare och billigare. 

Vi kan dela upp resandet i flera etapper. Först resan från bostaden med häst och vagn på dåliga vägar och med enkla båttransporter över de stora insjöarna till utresehamnen. De flesta tog sig till Göteborg på Sveriges västkust, men även andra utresehamnar användes. I början gick resan från Sverige med mindre båtar till England eller Irland för att på den avslutande resan över Atlanten byta till större passargerarbåtar. Atlanten kallas av många svenskar för "den stora sjön". 

Resan i Sverige

För de kindabor som ville utvandra började överfarten med en ofta lång och mödosam transportresa i Sverige. I början var denna del av resan ett stort äventyr fullt av överraskningar, vilket vi förstår av skildringen hur Peter Cassel och hans sällskap hade det innan de kunde stiga på briggen Superb i Göteborg. Vi får också läsa om den 85-åriga damens resa som beskrivs i en bilagd avskrift ur en Kinda tidning 1885 och vi undrar om hon någonsin kom fram till utresehamnen.

Bild: Briggen SUPERB från Göteborg. Båten med vilken Peter Cassel och den första gruppen emigranter reste. Oljemålning av okänd konstnär. Privat ägo. Foto: Sjöfartsmuseum, Göteborg. (Kisa Emigrantmuseum)

Peter Cassel, hans familj och vänner år 1845.

Peter Cassel i Kisa är nu 55 år och har samlat en grupp på 21 personer vari ingår hans familj, hans bästa vänner, mjölnaren Johan Danielsson med familj, som efterträtt honom i Kvarnstugan, vidare en syster samt svåger och svägerska. En tidig majmorgon 1845 bryter den lilla gruppen upp från Kisa och beger sig med häst och vagn till Berg vid Göta Kanal där man fortsätter med kanalbåten till Göteborg. 

I Göteborg fick kisaemigranterna invänta ankomsten av briggen Superb, vilken skulle komma med last av järnbalkar från Hamburg. De upptäckte nämnligen att skeppet som de bokat plats på var för murket och odugligt. Gruppen från Kisa slog sig samman med en familj på 4 personer från Odensvi socken, Kalmar län, och två ensamma män. En av dem hade tidigare varit i Amerika. Under väntan på Superb stannade sällskapet på en gård utanför Göteborg, som tillhörde deras kapten, C.G. Lindberg. Här hjälpte männen till att bygga ett hus för kaptenens räkning, varför de erhöll resan för 50 Rdl Bco i stället för 60. 

Sjöresan gick genom Engelska kanalen och över Atlanten till New York. Resan tog åtta veckor på havet. 

===

Brev 134 Bilaga som sänts med brev daterat Charteroak 12/5 1885 
Okänd avsändare och mottagare 

I Kinda Tidning 
En Åldrig emigrant 
för några dagar sedan paserade ett sällskap amerikafarare Österby gästgivaregård på väg till Eksjö. Bland dem var även en 85-årig gumma som var så svag och skröplig att hon måste sita bunden på åkdonet för att ej falla af. Förutom henne bestod sällskapet af hennes son.. en 60 års man och dännes hustru samt deras 3 barn. Anledningen till afresan upgafs vara att gumman först hade två söner i Amerika af vilkaa den ena är ovanligt rik och har önskatt få se modern. Desutom då alla hännis släktingar nu lemnat landett och hon ingen hade att vårda om sig här ville hon häldre försöka att komma med. På frågan om hon ej fruktade resans besvärligheter svarade sonen att det får väl gå så långt det kan (östa coressdent). 

===

Brev 1644 daterat Nordamerika den 29 October 1846 

(...)Nu will jag nämna om wår resa till Americka: vi geck från Berg den 22 Maji och till Götteborg den 24. om söndags qvällen och resan deremällan kostade mig 25 Rdlr Bko det var den första transporten och han var äfven mycket svår, och sedan wi hadde varit i Götteborg en half wecka så fick vi till all olycka fartyg och gaf gladeligen då ut. 75 Rdlr rgs för hvar person, vi fick gifva lika mycket för våra både små barn som för oss, då vi skulle hafva watten och ved ombord, då fick Jag gifva ut en summa af 375 Rdlr och sedan matsäcken som var så dyr(...) 

Källa: 
- Kisa Emigrantmuseum - en vägledning 
- Peter Cassel & Iowa´s New Sweden utg. av H. Arnold Barton 
- Kinda lokalhistoriska arkiv/Emigrantbrevsamlingen 
- Avskrift: Ing-Marie Wallin 

Resan till England

Vi har nu kommit till etapp två på vår resa. Den kortare resan över Nordsjön från Sverige till England i mindre båtar kunde vara nog så svår. I många av breven läser vi om oordningen ombord. Vi förstår också att i den stora trängseln och vattenbristen var det inte så noga med hygienen. 

Men trots alla negativa upplevelser så var det för de flesta en stor upplevelse att komma till nya hamnar. De flesta av våra emigranterna hade inte varit utanför sockengränsen tidigare och att nu få uppleva en storbrand i Hull i England tex. måste varit stort. 

Bild: 1909 Grimsby Docks from Tower, England (arkiv 26).

Brev 596 daterad Hull 13 sept 1903 

Bästa föräldrar och syskon. 

Jag är nu i England vi kom dit i morse men får ej gå af båten förr än i morgon. Wi har haft någorlunda godt väder till i lördagsafton då sjön gick öfver bord och åskan gick hårt. Årningen ombord är dålig så att matsäcken var god att hava. Jag har ingenting varit sjuk det var lett första dagen (men spya får man gå i så att det går över skorna) wi äro omkring en 600 menniskor i en hytt så att man får liga sämre än ett svin. Jag har ej haft kläderna af mig sedan i Göteborg och icke blir det la betre för än vi kommer på den andra båten om tisdag, den som aldrig har gådt på en sådan bådt kan aldrig tänka sig in i eländet. Wi har stått och afsett en ganska stor brand här i staden, jag har ej haft ont af min huvudvärk ännu. Jag tänker att ni kan knappast läsa detta för man får stå och skriva mot rellingen. 

I Göteborg fick man ge en krona för att Polisen ...? våra betyger. Jag har intet mera att skriva om för denna gång, helsa hultta pojkar och säg att jag skall skriva när jag får lickne skrifbord många helsningar till eder alla. Teck af eder son Jakob 

Källa: Kinda lokalhistoriska arkiv/emigrantbrevsamlingen 
Avskrift: Ing-Marie Wallin 

Resan över Atlanten

Vi kommer här att få läsa om den långa restiden från hemmet i Sverige till resans mål i Amerika. Resan tar sin början den 22 maj 1846 i Kinda och når inte Iowa förrän den 7 september, en ca 2,5 månader lång resa. Den långa resan för barnfamiljerna blir mycket svår. För många blir resan en stor sorg när döden möter dem ute på Atlanten. De dyrt ihopsparade respengarna har redan ätits upp av alla avgifter och de kan inte ens betala landsstigningsavgiften i Amerika. Vi förstår hur människorna känner sig när de står i den stora hamnen, ensamma med stor sorg i hjärtat, dåligt med pengar, kan inte förstå språket och har lång väg kvar tills de når resemålet.

Bild: 1903 Afskedet Tack, fädernesland, för allt nyttigt jag lärt, för allt hvad jag håller så innerligt kärt! Visst mycket däraf med på färden jag tar; men hjärtat det stannar i hembygden kvar. Vykort. Förlag F. Gustavsson, Göteborg

Brev 1644 Nordamericka den 29 October 1846 

(...)Vi gick ombord den 5 junii som Passagerare till Americka på detta skepp war 75 personer och på det skepp som Jackob i Pärtorp och Magnus i Söderhult war på där var di 48 ..... Ja Herre Helige Gud, den Jör som ställer sig i så stor nöd och lessamheter, Sjöresan är förskräcklig och svår. 

På vårt fartyg dog när vi war på stora sjön, 5 och där ibland wår lille Pettergustaf som dog den 7 Julii och då kan i veta hvilken smärta vi fick i vårt bröst det är alldeles omöjligt för små barn att sträfva en sådan resa, men Gustaf han sträfvade godt på sjön, min kära hustru war hårt sjösjuk en vecka och jag war äfven hårt sjösjuk och wår Carl Johan han war nära död på sjön och sedan har han inte haft helsan. Wi fick int mer vatten på sjön till pärson än 3 qvarter om dagen. 

Efter en svår resa på Sjön kom vi till Nevyork den 5 Augusti då vi stod alla utan tröst och värn. Kaptenen wille vara af med oss och det war få som hadde till sin landstignings penningar som är 7 ? för pärson och lika mycket för barn. ack om vi hade wändt om genast ifrån Nevyork ty när jag kom dit hade vi 500 Rdlr qvar då jag likväl trodde på Cassels bref och skulle upp till honom som har stält så många illa ut. Wi gick från Newyork sedan wi hade blott varit där en dag och fick betala till en som skulle wara vår tolk; resan från Newyork dit upp med mat och transport kostade oss Riksdaler 300 hela resan hemmifrån dit kostade oss Rg Rdlr 838 och vi har ändå fått svulltit förskräckligt, Vi kom till Iowa den 7 September(...) 
Johan Farman

Brev 350 daterat Osko 13 april 1885 

Kära föräldrar 

(...)att det är ingen lustresa för man få icke fara förväl men det är att tänka på ingenting endast att det skall blifva bätre en gång men det var drygt innan jag kom hit det felde 5 timmar i 14 dagar vi fick vara på storsjön men det var icke särdeles elakt väder det var endast ett par gånger det stormade men en dag var det sådant så jag tänkte att vi skulle få vila på sjöbotnen för då fartyget gick ner af vågen så tyckte jag att det gick rätt ner och vattnet sjöljde ofver däck och det blef en sådan skväck så jag tänkte att botnen på sängen skulle spricka sönder 

med hvad är det för svårt för en ensam person mot de som har en skock barn och är sjuka så att de icke vånnen om sig sjelfva engång och med maten det är icke godt för mig att säga men för min del räckte han väl till och jag såg ingen som åt af egen mat men det är väl olika på fartygen och det kan väl hända att det är obakt men det händer oftare att det är uppbränt och något sätt kunde jag icke känna det vi kom till filadelfia den 8 kl. 12 och hit kom jag den 11 och från lifverpool gick vi den 25 mars 

jag sade när jag var hemma att jag skulle äta om jag fick ha helsan men då talade jag i (...) för ni må tro att äta har varit det minsta jag har jort men jag har haft helsan för varje dag så att farmor hade bekymmer för att det icke skulle räcka var onodit för jag smakade gämt och nätt min matsäck för jag tyckte att han luktade om na osten den sålde jag för han möglades och brödet har jag här och de säger att det är inge osmak på det men jag tror att det kommer an på att jag åt vid göteborg och då blef jag illamående och fick kasta upp och sedan har jag icke kunnat äta något af det så det hade varit det bästa att jag hade lemnat det hemma men när jag kom hit då kunde jag äta(...) 
Avsändare/mottagare okänd 

Källa: 
Kinda lokalhistoriska arkiv/emigrantbrevsamlingen brev 350 och 1644. 
Avskrift: Ing-Marie Wallin