Orsaker till emigration
Varför utvandrade så många kindabor till Amerika? Vi vet att resan över var svår och de som begav sig iväg hade sällan tidigare i sina liv rest långt hemifrån. Ändå tog de det stora steget att lämna sitt hemland. Varför?
Orsakerna är givetvis många och ibland spelade säkert flera faktorer in samtidigt. Vi har här nedan valt kategorierna ekonomi, religion och sociala orsaker. I svensk och internationell emigrationsforskning är dessa faktorer väl kända och vi hittar dem också beskrivna hos våra kindabor.
Av dessa kan vi se att det säkerligen är ekonomiska och sociala orsaker som varit viktigast. Det har för oss varit svårt att hitta direkta beskrivningar av varför man lämnat Sverige, men våra brevskrivare anger ofta hur deras liv förbättrats sedan de etablerat sig i Amerika. De beskriver då också de minnen de har av det land de lämnat. Att dessa brev hem sedan, i sin tur, påverkat nya utvandrare är helt klart.
Ekonomi
För det stora flertalet av utvandrare spelade ekonomiska orsaker in. Förhoppningar om ett bättre liv på andra sidan Atlanten var förstås lockande. Många fick det också bättre, vilket vi kan utläsa i breven. En av de mest fascinerande bilagorna till ett brev, är det grässtrå som farmaren Andersson skickade hem till en släkting i Sverige 1913. Han ville visa på skillnaden jämfört med det magra svenska betet.
Bild: Grässtrå bifogat i brev från amerika för att visa på den bördiga jorden
Från New Sweden, Iowa berättas det entusiastiskt om hur fördelaktiga villkoren 1860 var för de som ville finna sig ett bättre liv där. Kolgruvearbetaren Oskar Andersson å sin sida är mer balanserad då han påpekar att det är arbetsförmågan det handlar om. Frisk och arbetsför så finns möjligheterna annars finns ingen hjälp att få. I vårt sista exempel, som är skrivet i Sverige, kan vi ana oron hos de som blir lämnade kvar när de som har möjlighet hellre tar med sig sina tillgångar till Amerika än blir sittande på en liten jordlapp i Sverige.
Även om alla brev säkert inte var med sanningen helt överensstämmande så råder det knappast någon tvivel om att brev som dessa påverkade släktingar och vänner i hemlandet.
Brev 229 Lockridge Iowa juli 1860
Till Lars Magnus Andersson
(...) Älskade, Broder, Samt övriga syskon, och släktingar, och Moder.
Broder Lars, samt övriga syskon, vi vill giva Eder, ett råd som vi tror kan vara till dät bästa. Vi har aldrig uppmanat Eder att komma hit, män vi tror att dät vore dät bästa ni kunna göra. Emedan om i kunde komma hit nu något snart så är det rät gott pris på både Lantegendomar och bosätning. Emedan pänningetiderna har varit och är ännu hårda, Lantegendom kan nu köpas för hälften af vad dät kunde för, 2, äller 3, år sedan män vi tror säkert att dät kommer att resa inom Ett år äller, 2.
Vi skulle önska att se några av våra syskon här, vi får säga vi finner oss ganska väl och vi har icke ångrat att vi företog resan till Amerika och om i kommer, så vil vi göra det bästa vi kan för Eder välfärd. Om du Broder Lars har löst dig till gården hemma, så kan hända att du står i hårda omständigheter, och så vore dät bätre, att ni sålde och komme hit, så kunde du komma i bätre omständigheter, för en som har lite medel att börja sig med, och wil arbeta, så är det mycket bätre här än i Swerget.(...)
(...) Det kan hända är Eder bekant att här war wi bor är Ett stort Svenskt Sätlemänte.(...)
hjertelig kär helsning ifrån os alla til Eder alla, teknar Edra syskon, wänskapsfult E. Peter Andersson, Catharina Cassel, Sara Lisa, och A, Castel
===
Brev 326 Dagus Mines Elk Co Pa april 1888 till Karl Johan Larsson i Krutebo
som skriver om sitt arbetar i en kolgruva och fortsätter sitt brev
(...) di kommer hit utfattiga från Sverge då när di får så mycket att di kan sjöppa sig så mycket så di har arbete för sindel men icke åt sådan stor folkskara som hit kommer nog vill svänsken ha mycket men det går ej så lät här heller här är nog utvägar med pängar skall ni tro men för en fattig är här bätre än i Sverge blot man har Arbete och helsan är med men blir endera slut då är här ej bätre än i sverget då kan man ej förtjennna då är allt hopp ute här och en lefver ej vid solsken och vackert väder.(...)
Oskar Andersson
===
Brev 1721 Tisdagsmorgon den 27 ocktober 1891
Inledning av brevet är en stor tacksägelse till Gud och fortsätter
(...) Min kära Syster du skall intet tro att jag får vandra i Solsjen altid ej häller dett ser många gånger så svårt ut för mig Tänk dig utan anhöriga utan Sanna vänner Skral hälsa En gammal dålig fader och beroende af andras jelp och svårt att få någon Sådan jag får ibland fälle bitre tårar Män jag kan ända säga att härtill har Herren hulpet mig Han kan skall och hädan Efter jelpa.
Vi kunde nog hafa dett Lungnare om vi fingo Sålt stället män dett kan vi intet ty här är ingen köpare af så små delar di som har lite så reser di till amerika(...)
En Hjertelig Hälsning från far och mig till dig och din man
Din tillgifna Syter Hanna
===
Källa:
Kinda lokalhistoriska arkiv/ emigrantbrevarkivet brev 37. 229, 326 och 1721
Avskrift: Ing-Marie Wallin
Religion
Religionen spelade en stor roll för våra utvandrare. Det ser vi inte minst i de tidiga breven. Många av brevskrivarna inleder sina brev med tacksägelser till Gud och citat ur bibeln. Under den första fasen av emigration från Kinda så var också religionsmotsättningar en orsak till utvandring. Den under 1800-talet allt starkare väckelserörelsen motarbetades av den svenska auktoritära statskyrkan och flera grupper av frikyrkoanhängare gav sig av för att fritt kunna utöva sin tro i Amerika.
Bild: Pamflett: Är du döpt? Den heliga skrifts lära, A. Wiberg amerikanska baptistsällskapet, Philadephia 1855
I breven nedan kan vi läsa om apotekare Sundius syn på religionsmotsättningarna. I ett annat brev anar vi de motsättningar som kunde yttra sig även inom familjerna. "gud måtte öppna ögonen på eder att ni måte få se i vem ni stunget haver" skriver sonen Anders Johan bittert till sina föräldrar som uppenbarligen inte delar hans frikyrkliga övertygelse. Vi får också del av några passager i breven där vi kan ana emigranternas djupa gudstro och förtröstan om att det är Herren som man ska förlita sig till i glädje och i sorg.
Brev 227 skriver apotekare Carl Gustaf Sundius 1853 till sin son Adolph
(...) De så kallade Löparpresterna, med hvilka landet är välförsett, mera förvilla än upplysa folkhopen. Den råa obildade massan hörer ideligen predikan om blod, eld och tandagnisslan, djevulen och helvetet, hvilket sätter dessa menniskors fantasi i häftig extasé, i hvilket tillstånd de tycka sig böra ideligen bedja och anropa deras återlösare för att kunna erhålla förlåtelse, nåd och förbarmande. Om Presterna förkunnade Guds ord så att det kunde begripas och vore lärorikt, uppkom alldrig ett dyligt extravagant sätt att lofprisa Frälsaren. (....) önskar din trofaste far
===
Brev 2515 Hunsala, Hallingeberg (Kalmar län) 1885 till föräldrarna i Hycklinge.
(...) Bästa foräldrar och syskon Guds nåd och frid vare med eder jag vill tekna några rader till eder och låta eder veta att jag har hällsan och mår godt inntill skrifvande stund vilket jag önskar eder samma goda gåfva men framför allt att gud måtte öppna ögonen på eder att ni måte få se i vem ni stungit hafver o besina eder medan tid är ty snart kan det varda försent och tänk om ni blefve kallade hädan idag och ni skulle då och fara i kulan och dela med den rika mannen i pinan der masken icke dör der elden icke släkes der man får en droppe vatten att svalka sin tunga med Guds nåd är välldig öfver oss han säger kommer till mig alle i som arbeten och ären betungade jag vill vederqvicka eder och i skolen finna ro till edra själar. (...)
Anders Johan Ulriksson
===
Brev 296 Brocklyn den 26 februari 1899 till Karl Johan Larsson, Misterfall
Guds frid
(...) Min kära moster och morbror och kära kusin karljohan
ända hitintills har herren hulpit han skall ock hädanefter jelpa oss.(...)
(...) och jag skrifer så dåligt ock ja kunde inte alls skriva något brev först jag kom till Amerika det har ju varit slarvigt af mig förlåt mig för min försumlighet jag har Gud vare tack helsan villket jag även önskar eder och jag är även tacksam till Gud att han har uppsökt mig på mina villovägar ock jesu Blod renar af alla synden jag bekände för honom min överträdelse ock han är trofast ock rättfärdig så att han förlåter jag är ledsen att jag har varit olydig ock syndat emot herren så mycket men kom ijen du affälliga barn så vill jag dig hela af all din olydnad så står det skrivit i Boken för var ock en af oss Gud i vare tack för allt sitt ord som vist är ock som kan undervisa oss till frälsning. Gud välsigne oss alla må vi snart få mötas der ej synd eller sorg skall vara mer(...)
Carolina Anderson
===
Källa:
Kinda lokalhistoriska arkiv/Emigrantbrevsarkiv/Brev 227, 296, och 2515
Småskrift ut låda 14.
Avskrift: Ing-Marie Wallin
Sociala orsaker
Ja, det var många social orsaker till emigrationen. Många här i Sverige ville ha information av sina emigrerade släktingar och vänner om hur det var i Amerika och det var inte alltid så lätt att förklara.
När föräldrarna dog hemma i Sverige och arvet skulle lösas ut blev det också en stor börda för syskonen som "blivit kvar" på släktgården. Vid denna tid var det också mycket besvärligt när familjerna fick problem med att "ta hand om sig". Då kunde de barn som flyttat hemifrån bli hemkallade och faderns uppmaning var bara att lyda.
Den nya lagstadgade militärtjänstgöringen i början av 1900-talet är en orsak till emigrationen. En yngling, som befinner sig i militärtjänst i Stockholm, går på en marknad och köper sig, som så många andra, ett lyckobrev. Detta innehåller så mycket positivt om främmande land att det påverkar honom starkt och då han får höra att hans bror och bäste kompis ska emigrera, så tror han än mer på innehållet i lyckobrevet. Han begär entledigande från sin tjänst, men nekas detta. Då rymmer han från det militära. Han skriver hem till modern och ber henne förbereda hans koffert och skickar med lyckobrevet som tröst till henne.
Ibland kunde också kärleken var en orsak till emigrationen.
Brev 229 från Rockridge 1860
(...)Om du Broder Lars har löst dig till gården hemma, så kan hända att du står i hårda omständigheter, och så vore dät bätre, att ni sålde och komme hit, så kunde du komma i bätre omständigheter, för en som har lite medel att börja sig med, och wil arbeta, så är det mycket bätre här än i Swerget.(...)
(...) Kära syskon wi hoppas att i icke tyker illa vara, för att wi brukade wår rätt, i arfvet äfter wår gemensame, käre, Fader, wi tyckte väl något hårdt, att i icke lätt oss veta att vår af hjärtat älskade, Fader, var död, häles hade wi aldrig tänkt, att gordt något anspråk därpå. Om ni bekommer däsa rader, inan her Palm, lemnar Swerget, så kan ni rådfråga Eder med honom, om i har någon tanke att resa hit, han är en Trovärdig man, och väl bekant med detta land, och han kan giva Eder upplysning, om både resan och landets beskafenhet om någon af Eder tänker att företaga resan så ju före, ju häldre.(...)
E, Peter, Andersson
===
Brev 1718 från Oderup 1875 till syster Bengta
(...) Jag får berätta dig att jag hade besök häromdagen af vår fader. Han hade varit ett ärende i Östraby. Han berättade att mor var mycket sjuklig, så att hon kunde knappt gå utom dörren. Han ville att jag skulle skrifva till dig och anmoda dig om att sluta tjensten och komma hem nu i slutet af februari, dels för att passa mor, dels för att passa korna, de skola kalfva strax i Mars. Dock om ditt husbondefolk ej vill låta dig flytta nu så bör du stanna qvar, sade fader. Hvad mig beträffar kommer jag väl snart hem, ty jag är mycket skral till helsan. Jag är äfven mycket trött af att bo till Anders Nils. Aldrig trodde jag att det folket var så tråkigt. När jag träffar dig har jag nog mycket att språka med dig om, ty här, så baptister de äro, finns ingen man kan våga meddela sig med, intet deltagande, ingen ömhet! När du flyttar hem, köp då ett litet kokkärl i Sjöbo. Jag kan betala det. Hade inte mor trälat sig fördärfvad på den tunga grytan hade hon haft bättre helsa nu.
Herren vare din tröst!
Din tillgivne broder Per
===
Brev 845 fråm Stockholm 4 sept 1910 till föräldrar och syskon.
(...) Jag tager 2 dagars Permission, Fredag och Lördag och då blir det ingen fråga efter mig på åtta dagar och då är jag ju ute på hafvet och sedan är det slut för dessa öfverklassen att haffa mej. det skall blifva livat att lura upp dessa "bönder" ett slag, och låta dem se att man är sin egen "Herre" en gång; och sedan kan dessa börsmattadorer komma och bringa mig, att stå "gif akt" för några af skrytets folk"(...)
Brev 841 Pullman Chicago 25 sept 1910 till föräldrar och syskon
(...) Undrar hur det står till med Herrarna i Stockholm om di har låtit höra af sig något eller hur? Ni kan ju helsa dom med att de har blåst efter mig för sista gången. Om ni får se något i tidningen efter mig, nämnligen om de annonserar så klipp ur den och sänd mig. jag skall när jag får godt om tid skrifva till dem och tacka för senast. (...)
Brev 845 Pullman Chicago 9 okt 1910 till Syster Lisa
(...) Men jag är stålt öfver att jag gjorde som jag jorde - och mycket stolttare än någon; Och hvad dess Hårdssintta krämaresjälar fick för nytta af mig, att de inte kunde låta mig få sluta, på den tid då jag bejäran; det skulle vara min höksta önskan att få språka dessa Herrar - eller rättare sakt Slaktar-drängar. Och jag skulle intet önska mera än att få träffa den karl som nekade mig afsked, så sant som jag är under Onskel Sams flagg, skulle jag visa honom någon annat, men det kommer en dag äfven i det gamla goda landet, då dessa - och deras makt blir mindre. Och den dagen skulle vara mogen när som häls.(...)
Jonas Ekman 
Brev 14 från Chicago Ill, april 1914 till Hilma Larsson, Kisa
(...) man känner sig aldrig hemma här utan alt är främmande det är ingen som kan föreställa sig hur dant vi har det i America, men ordet America låter för Sverige som ett riktigt guldland, men tacka vet jag det härliga sverige där är man född där är man uppväxt, och der känner man sig hemma. det enda man tänker på här, är att spara pengar så man så fort som möjligt får vända åter till det älskade fosterlandet(...)
(...) jag för egen del reste ju inte hit, för att jag trodde det var bättre, utan det var ju för den jag älskar, jag har nu som först träffat honom (efter 8 månader) han var hos mig i påsk men han stanna här endast en vecka. så nu är jag åter ensam, han var mycket ledsen att jag ej ville följa honom till Canada, han ville ej jag skulle arbeta längre men det är ej roligt att flytta helst då man ej kan tala, men kanske i sommar att jag reser härifrån, jag önskar att jag kunde få resa till sverige istället, nu börjar det bliva sommar, då kommer jag mera ihåg sverige, hur roligt vi hade många gånger, men man får ej tänka på det ty då skulle man mista förståndet och det är detsamma var man är motgångar och bekymmer har man i alla fall.
Helga Jacobsson
Källa:
- Kinda lokalhistoriska arkiv/emigrantbrevarkiv
Brev nr 14, 229, 841, 845, 1718 och 2497
- Avskrift: Ing-Marie Wallin
