Skånska kriget 1675-1679

Efter att Karl X Gustav erövrat stora delar av Danmark under kriget på 1650-talet var revanschlusten hos danskarna stor. De hade mist ungefär en tredjedel av sina landområden till Sverige, däribland Skåne. Men Sverige hade vuxit i sin stormaktsroll efter en rad lyckade krig. Den svenska armén hade vunnit flera imponerande slag de senaste årtiondena. Kristian V av Danmark insåg att han inte kunde ta sig an landet själv. Men snart uppenbarade sig en möjlighet.

Sverige hade definitivt vuxit till den ledande nationen i Östersjöområdet under 1600-talets mitt. Karl X:s lyckosamma krig hade inneburit stora landvinningar, främst på Danmarks bekostnad. Men att upprätthålla sin stormaktsstatus visade sig vara svårare än att skaffa den. En stor armé krävdes för bevaka de långsträckta gränserna, och det var väldigt dyrt. Men genom Frankrike kunde svenskarna få hjälp.

Under 1670-talet pågick en maktkamp mellan den franske kungen Ludvig XIV och en stor koalition bestående av Österrike, Nederländerna och tyska stater ledda av Brandenburg. Sverige och Frankrike insåg att de kunde hjälpa varandra. De ingick i en allians där svenskarna lovade att hjälpa fransmännen i händelse av ett krig. Frankrike å sin sida skickade pengar till Sverige så att den svenska armén kunde upprätthållas.

Det dröjde inte länge innan Frankrike attackerade Nederländerna. De övriga i koalitionen reagerade och slöt upp på nederländarnas sida. Fransmännen påminde Karl XI om hans löften. Kungen och hans armé tågade in i norra delen av det tyska riket och Brandenburg. I juni 1675 stod ett slag i närheten av Berlin. Trots små svenska förluster tvingades Karl och armén att retirera. Helt plötsligt framstod inte svenskarna som oövervinnliga. Danmark såg sin chans.

Danskt sjöherravälde

Hösten 1675 invaderade Kristian V de svenska områdena i det tyska riket. Sverige kunde bara förse sin armé på kontinenten med resurser över Östersjön. Den svenska flottan låg i vintervila i Stockholm och kunde inte löpa ut förrän sent på våren följande år. Danskarna däremot var ute på havet redan i mars och de fick hjälp av holländarna.

Flottorna möttes 1 juni 1676 utanför Ölands södra udde. Svenskarna led ett stort nederlag. Det stora regalskeppet Kronan med drygt 120 kanoner sänktes bland annat. Danmark kontrollerade nu Östersjön, svenskarna förlorade sin försörjningslinje till de tyska områdena.

"Slaget vid Öland", Claus Møinichen (1676), Wikimedia

Kriget i Skåne

Den danske kungen och hans armé gick då i land strax utanför Helsingborg. Det dröjde inte länge innan hela Skåne fallit i danskarnas händer, endast Malmö kunde hålla emot fienden. Svenskarna drog sig tillbaka till Småland.

Karl XI samlade ihop sina mannar och kriget fortsatte under hösten 1676. De trängde in i norra Skåne. Underhållningslinjerna blev utdragna. Mat, foder, ammunition med mera tog lång tid att frakta. Det drabbade civilbefolkningen hårt. Bönderna var tvungna att lämna ifrån sig mängder med mat och hö till både den svenska och den danska armén. Många hade inte då mat till sig själva och sina familjer och tvingades flytta från sina hem.

I november slog svenskarna läger söder om Helsingborg vid Bårslöv i närheten av den danska hären. Vädret var uselt. Det regnade och lägret förvandlades till en lervälling. Sjukdomar spred sig snabbt och många soldater dog.

Den danska armén bröt upp 10 november och slog sig ner vid Kävlingeån. Svenskarna följde efter. Det låg en liten by i närheten av danskarnas läger, den revs och materialet användes till armén.

Karl XI och hans stridsledning insåg att situationen i deras läger var ohållbar, de kunde inte spendera en hel vinter där. De stod inför två alternativ. Antingen att ge upp Skåne och dra sig tillbaka norr ut igen eller försöka sig på ett anfall. Det blev det senare av alternativen. Vädret slog om och blev kallt. Vattnet i Kävlingeån frös till is. Precis som sin far tog Karl en chansning och gick över isen.

Slaget vid Lund - Nordens blodigaste

Halv två på natten den 4 december 1676 marscherade den svenska hären över ån. Danskarna insåg faran sent men intog slagordning. Istället för att möte fienden valde Karl att gå förbi danskarna och mot Lund. De följde efter och utanför staden möttes de två arméerna.

Rytteriet på båda sidor drabbade samman i en våldsam och brutal strid. De anföll varandra i omgångar och kampen var mycket jämn. Till slut fick dock svenskarna övertaget och drev Danmarks kavalleri på flykt över Kävlingeån. De förföljdes av svenskarna med Karl XI själv i spetsen. Isen brast och många danska hästar och män gick en iskall död tillmötes.

Samtidigt fortsatte slaget vid Lund. Här hade den danska armén tagit initiativet och pressade det svenska infanteriet hårt. Situationen såg mörk ut, ett svenskt nederlag var nära. Då kom Karl XI tillbaks med ryttarna. Danskarna vände sig mot kungen istället. Karl tog två ryttare med sig och red runt hela den danska styrkan till de svenska fotsoldaterna. Kungen förmådde dem att anfalla danskarna bakifrån vilket de gjorde. Tack vare det undveks en katastrof.

Striden var brutal och oftast man mot man. Danskarna lyckades till slut kämpa sig ut från svenskarnas grepp och kunde retirera till Landskrona. Karls mannar var för trötta för att följa efter.

Karolinerna hade segrat men till ett extremt högt pris. I slaget vid Lund dog ungefär hälften av alla soldater som deltog, på dansk sida ca 5000 man och på svenska ca 3000. Det är i relativa siffor betraktat det blodigaste slaget som någonsin stått i Norden. Segern kom dock inte att bli avgörande i kriget, men hade Danmark vunnit hade Nordens karta drastiskt ritats om.

Istället rasade krig vidare under ytterligare tre år. Städer i Skåne intogs om vartannat. Den svenska flottan upplevde ännu en förödmjukelse när den krossades 1677 men efter ett betydande slag vid Landskrona tvingades Danmark slutligen kapitulera året därpå.

Men det var egentligen inte svenska militära framgångar som avgjorde det skånska kriget. Sveriges allierade Frankrike slöt fred med de andra krigande länderna 1678. Det betydde att Danmark stod själv mot Sverige vilket de inte klarade.

Freden tecknades i Lund 1679. Sverige tvingades avstå mindre områden i Tysk-romerska riket. Den största förlusten bestod av tusentals liv, såväl soldater som civila.

 Tavla över det blodiga slaget vid Lund under det Skånska kriget. Karl XI slår sig igenom fienden. Målad av Johann Philip Lemke, foto Erik Cornelius, Nationalmuseum.