Näsby - socknen som försvann.

Näsby - socknen som försvann

En beskrivning av Näsby forna kyrka bildar utrymme att beskriva en hel sockens upplösning. Inför inkorporeringen till Rystad församling 1784 hade Näsbys siste kyrkoherde knappt 200 själar att sörja över, vilket vid tiden gjorde socknen till stiftets minsta till innevånareantalet och möjligtvis även till Sveriges.

I topografen och historikern Carl Fredric Broocmans ovärdeliga verk; Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland..., utgiven 1760, ges en samtida beskrivning av sockenkyrkan;

Kyrkan står på en kulle, 26 alnar från sjön Roxen, vid Näsby säteri. Som haver sitt namn efter belägenheten, vilken liknar ett näs, i synnerhet när vårvattnet flyter till och Roxen uppstiger över ängarna i socknen; och har kyrkan fått sitt namn av säteriet, vilket med kyrkan är byggt uppå krono grund, en god halv mil från Linköping. Vad tid kyrkan blivit funderad, kan icke med visshet sägas, dock finner man, att en Salmandus varit ”Rector Ecclesiae Naesby” år 1290, varav kan slutas, att och denna kyrka har en ansenlig ålder. Icke ses hon någon gång vara tillbygd, utan är ännu sådan, som hon uti början blivit anlagd, 16 ¼ aln lång, 12 ½ aln bred. 1733 blef hon renoverad. Intet torn är vid kyrkan utan des enda klocka som är gjuten år 1626, hänger i klockstapeln.

Socknens invånare utgöra endast ett antal av 200 personer, och är hon den minsta uti Östergötland, så att somliga år föddes ingen, ett annat år dör här ingen, och åter ett annat vigdes intet brudpar.

Det var alltså socknens blygsamma befolkningsantal som kullkastade socknens fortsatta existens. De före regleringar så nyckfulla vattennivåer i sjön Roxen utgjorde ett ständigt hot mot socknens odlingsbara mark. Sjön hade vid tiden ett tjugotal inflöden som skulle svara mot ett enda utflöde, Motala ström, vars flöde i allt högre grad bromsades upp av alltmer utökade kvarnrörelser.1783 års mantalslängd upptar endast fyra gårdar i socknen. Gärstad kunde med vilje betäcknas vara en by omfattande Nordvästra gården, Mellangården, Östra gården, Frälsegården och Prästgården. Visserligen hade de nämnda gårdarna ett antal underlydande utgårdar och torp, men antalet personer överskred som sagt knappt 200 personer, vilket med tiden inte berättigade socknens existens.

Näsby kyrka finns beskriven och som förslag även avbildad. Det mesta tyder på att kyrkan uppförts som en gårdskyrka till Näsby gård, för att senare bli sockenkyrka. Näsby gård är nämnt från 1200-talet. Detsamma gäller kyrkan som Broocman ovan beskriver. Hans redogörelse visualiserar en mycket liten kyrkobyggnad. Efter omräkning en rektangulär byggnad med de blygsamma innermåtten 8,2 x 7,6 meter.

Enligt Broocman var Näsby kyrka ursprungligen tornlös. Den år 1626 gjutna klockan hade sin plats i ett klocktorn invid kyrkan. Församlingen var i övrigt länge knuten till Linköpings hospital. I april månad 1691 beslöt kung Carl XI att Näsby pastorat och Linköpings hospital skulle ha gemensam präst efter frånfället av innevarande, ordinarie kyrkoherde i Näsby.

Ytterligare information om platsen ger Hans Hederström i en beskrivning över Näsby socken. Vid utgivningen var denne kyrkoherde i Näsby och handlingen trycktes i Vetenskapakademiens handlingar 1757. Trycket ger en mycket detaljerad bild av livet i Näsby vid tiden. Läser man den får man exempelvis veta att socknen år 1755 var befriad från varg, att socknens kvinnor vid tredje lysningen skulle bära svart klädsel och att tranor besökte platsen vid vår och höst.

Samme man beskriver naturligtvis kyrkan och dess omgivning. Vad kyrkan beträffar framkommer inte mycket nytt genom Hederström beskriving. Kyrkogården omtalar han dock som ”hägnad av träplank, och grafvarne firas med svarta eller gula träkors, hvaruppå den afdödes namn, hemvist och dödstima, utskåres. Den siste att begravas på Näsby kyrkogård var dottern Maria till Johan Olson och Kerstin Håkansdotter. Flickan var bara halvåret när hon gick bort i "okänd barnsjukdom" den 20 juli 1782.

50 år före inkorporeringen blev kyrkan under alla omständigheter renoverad. Skälen till sockenbornas ansträngning är oklar. Kanske kände man behov av att stärka socknens berättigande. En ritning finns bevarad som rimligtvis talar för hur församlingsbornas kyrka skulle kunnat omdanats. En ny tredjedel föreslogs tillbyggas åt väster och förses med ett blygsamt men harmonerande torn. Inget tyder dock på att förslaget realiserades.

Till Rystad överfördes enligt uppgift ett obestämt antal inventarier, bland annat ett altarskåp. Det mesta tycks dock ha sålts på auktion. Näsby kyrka revs 1784. Sveriges minsta socken var all.

Extra: Av den forna kyrkan och dess kyrkogård finns dessvärre intet kvar att bese. Platsen är dock vacker. Men inom den gamla socknens gräns finns exempel på Linköpingsbygdens få hällristningar. För den intresserade väl värda ett besök. De ligger på Gärdstads gårds ägor, på vänster sida av vägen mot Ekängen, med hänsyn av privat tomt möjlig att bese.

Bildtexter:
Bild 1:
För författaren anonymt ritningsförslag för ny kyrka å Näsby. Skiss publicerad i Åke Nisbeths kyrkobeskriving av Rystad kyrka 2004.
Bild 2:
Karta över Näsby socken. Lantmäteriets historiska kartor.
Bild 3:
För författaren anonymt planritning för ny kyrka å Näsby. Skiss publicerad i Åke Nisbeths kyrkobeskriving av Rystad kyrka 2004.

Källor:
Carl Fredric Broocman, Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland..., (Norrköping 1760), [faksimil], sid 222ff.
Näsby C:3 (1743-1782), sid 163.
Hans Hederström, Näsby socken i Östergötland beskriven år 1755, (faksimil från Gleerups förlag 1917).
Åke Nisbeth, Rystad kyrka och Näsby forna kyrka (kyrkobeskrivning), (2004).

Författare: Leif Wallentinsson
Inlagt av: Östergötlands museum
Kommun: Linköping
Ort: Föreningshuset Fontänen
Licens:
CREATIVE COMMONS ERKÄNNANDE (CC BY)